Kära dagbok...

31 juli
Ettegille

Vi var ganska trötta när vi åkte hem i gårkväll efter festen. Vi har plockat lite slött, försökt hålla oss för skratt när Magnus skulle driva med Anna-Sarah och så har vi haft Ettegille och ätit både smörgåstårta och tårta.

30 juli
Guldbröllop

Det är nu femtio år sedan mina föräldrar gifte sig. Femtiofem släktingar kom på uppvaktningen. Det var mycket roligt att träffa alla!
Vincent är en gudabenådad trombonist som är gift med min kusin Bitte. Bitte borde ha varit med på bröllopet för femtio år sen men hon kanske sov när kortet togs för jag kan inte hitta henne. Karl-Göran vid pianot är pojken med kortbyxor längst fram på bröllopsfotot. Jag har försökt identifiera vilka mer som var med men jag har inte lyckats helt.

29 juli
Förberedelser och förgille

Dagen är vikt åt kalasförberedelser hos mamma och pappa i Skåne. Vi har handlat och gjort smörgåstårtor och tårtor. Folk har ringt och anmält att de kommer trots allt, eller så har de ringt och tackat nej men summan är ganska konstant ändå.

Det är skönt att vara många och hjälpas åt inför kalasen. Det är ju lite orättvist egentligen - man får beröm för mat och tårtor men vem säger "Tänk, vad ni har städat toaletterna fint!" Jag hoppas att alla förstår att det är teamwork som ligger bakom kalaset i morgon.

När fem tårtor och fem smörgåstårtor var fyllda och hoplagda hade vi tårtfyllning över och bjöd Filippa med barn och barnbarn på förgille på altanen. Min kusin Elisabeth och hennes Antonio pratar franska med varann, vi pratar engelska med honom, hon pratar svenska med barnen och han pratar spanska med deras eget och franska med Helenas två barn. En spännande kombination.

28 juli
Resedag

Helene tyckte att det var så lugnt så Sven-Arne behövde inte arbeta eftermiddag. Alla nere hos mig var lediga, så vid lunch stängde vi ner.

Vi styrde kosan söderut och i höjd med Jönköping åkte vi en avstickare till Taberg. Som barn var jag där några gånger för vi åkte den vägen när vi for till jordbruksutställningen i Elmia. Jag minns den skräckblandade förtjusningen när man stod där vid stupet och tanken att "om jag kastar en sten så slår jag ihjäl någon som går nedanför".

27 juli
Drunkning

Det har varit ovanligt många drunkningsolyckor i år. En av dem var i Gullspång härom dagen. Det finns två broar i Gullspång och den på min bild är inte den som omnämns i artikeln utan den som Anna-Sarah hoppade ifrån i söndags.

I går funderade jag på att skriva några rader om Hilda. Hon är diplomatins mästare och kan lösa logistikproblem så att alla känner sig nöjda. I dag är jag inte lika säker - precis när jag skulle stänga av datorn insåg jag att det bor nog en retsticka i henne också.

26 juli
Sommarvärme

Idag har det varit varmt så det räckte och blev över!
På jobbet har vi luftkonditionering och tur är väl det.
Kanske är det vädret som påverkar mig men jag kan inte komma på något vettigt att skriva om idag.
25 juli
Kalasande

Pappa ringde nyss. De firar guldbröllop till helgen, mina föräldrar, och pappa har bjudit in släkten på kalas på söndag. Femtiotvå personer hade tackat ja. (Fast då ingår jag och Maria och våra familjer i summan och vi är mer kökspersonal än gäster...) Pappas kommentar var "Det är väl en sak att bjuda dem - men måste de komma allihop?"

24 juli
Måndag

Jag vet inte säkert hur jag skall formulera dagens skriverier. Tror jag nöjer mig med en bild. Det är allt lite speciellt att vara mamma ändå.

23 juli
Söndag

Jahapp, då var det slut för en stund. I morgon skall vi till jobbet igen. Det är med lite blandade känslor eftersom vi trivs på jobbet men vi trivs med att vara lediga också...

Nu när jag är i gång och pratar om jobbet igen kan jag berätta om brevet från Cecilia, min chef. Jag skrev till henne i juni och talade om hur läget var på jobbet inför semestern. Det här var hennes svar:

"Tack för trevliga rader! Jag kan förstås inte låta bli att läsa...frågan är om du läser svaret på din semester!!! Sitter och njuter med en sagolik solnedgång över sjön ikväll - och ett glas vin brevid mig. Underbar dag, med många bad med barnen, lite måla hus och mycket lata sig - som det ska vara! Önskar dig allt gott på semestern och att du får lugn o ro i familjen!"

22 juli
Läst i tidningen

Jag såg i tidningen idag att en norsk gutt på elva år har fångat en 122 cm lång gädda på 18,7 kilo.
Hjälp - hur stor är en elvaåring? Vad har han att sätta emot när en gädda på nästan nitton kilo börjar dra?

21 juli
Varde ljus

Jag tycker om levande ljus. Det är kanske ett släktdrag för åtminstone Ulla är likadan. Jag är inte säker på om Sven-Arne accepterar alla mina levande ljus för att han ser att jag tycker om dem, eller om han rent av har samma inställning till levande ljus. Kanske har det smittat att jag tycker att det är mysigt. I kväll räknade jag ljusen när jag blåste ut dem - dagens resultat blev det 24 stycken.

20 juli
Hemma igen

Hemresan var mer ā la Maria och vi stannade bara på IKEA i Örebro. Det var riktigt skönt att åka hem. Vi hade förvånansvärt lite tvätt - även om det var desto smutsigare, det som skulle tvättas. Och Anna-Sarah sa i telefonen att hon längtade efter mig och det kändes varmt i modershjärtat att höra.

19 juli
Mariefred

Sista kvällen i Mariefred firade vi med ett besök på Slottspaviljongen.
Fisk- och skaldjursspett och potatissallad med fetaost och så creme brulée och kaffe blev det. Det var otroligt gott och trevligt.
18 juli
Stockholm i mitt hjärta

Idag har vi gjort en heldagsutflykt till Stockholm. På Söder hittade vi en strömmingskiosk och jag skickade ett SMS till Jan Lindahl, och berättade att vi var på Söder och att vi åt lingonsylt till strömmingen.
Vi tog spårvagnen till Djurgården och gick in på Skansen. En fikastund i gröngräset och sedan Anders Lundin, Sven-Ingvars och Lordi - vem hade trott att vi skulle uppleva det på en och samma eftermiddag?
För säkerhets skull ringde vi runt till barnen för att de skulle veta var vi befann oss. Till och med Anne blev imponerad över att vi lyssnade på Lordi.
För den som inte har haft förmånen att vara där så kan jag tala om att det är mäktigt att sjunga "Stockholm i mitt hjärta" tillsammans med tjugo tusen andra.
Den här annorlunda husbilen stod på campingen när vi kom tillbaka, en ombyggd lastbil där lastrampen bak blev en balkong.

17 juli
Strängnäs

Idag gjorde vi en utflykt till Strängnäs. Domkyrkan har ett mycket vackert och mycket avancerat altarskåp som kan stängas i två steg. Det skänktes av biskop Kort Rogge.
Vilket namn. Kort Rogge.

Vi köpte muffins och satte oss i en park för att fika. Sven-Arne valde en muffin med skogsbärssylt och jag tog en med jordgubbar. De var ganska lika. Sven-Arne var lite snabbare än jag och smakade på den ena.
"Den här är med jordgubbar, det kände jag med en gång" sa han.
Med en gång? Efter en halv muffin? Jag skrattade så att jag skrek.

Det finns saker som jag aldrig pratar om i dagboken - även om inte alla tror det - och brukar inte prata om vårt samliv. Det här blir ett tillfälligt undantag. När vi hade gått och lagt oss råkade jag i hastigheten bita Sven-Arne. Han hojtade till eftersom det gjorde ont och utbrast
"Kan vi inte göra som spindlarna, och älska innan du äter upp mig?"

16 juli
Östra Södermanlands Järnväg

Vi sålde en del gamla tågtidtabeller till ÖSlJ tidigare i vår. Det gjorde att vi utan att rodna kunde be att bli guidade runt på ÖSlJ:s område i Mariefred och den här dagen var vikt åt det.

ÖSlJ har en museijärnväg med 600 mm spårvidd mellan Mariefred och Läggesta och massor av spännande ting i lokstallar och verkstad. (Kan någon förresten tala om varför det heter STALL? En vagn står normalt i ett lider och inte i ett stall.) Kurt Möller var vår värd under dagen och det fanns mycket att se och mycket att fråga om. Kurt kunde svara på mer än vad vi kunde fråga om och det säger inte lite.
Efter guidningen åkte vi med ångbåten Mariefred till Taxinge slott. Mina kollegor har pratat om kakbuffén på Taxinge och nu fick jag se den med egna ögon - den var makalös! Vem kan göra ett sådant bord rättvisa?
Mätta och belåtna gick vi till stationen i Taxinge, där motorvagnen till Läggesta stod. Att åka motorvagn är lite grand som att åka barndomståg för tåget jag åkte till Bjärnum såg ut ungefär så när jag var barn.
Från Läggesta och tillbaka till Mariefred åkte vi med ångtåget. I samma vagn som vi satt lille Aron från Tyskland.
(And for Arons parents: Thank you for letting us meet your boy. His eyes, filled with enjoy, looked at all the things in wonder. It was great to see. Best wishes from us to the three of you.)
15 juli
Mot Mariefred

Det finns många sätt att resa. När Sven-Arne och jag åker någonstans vill vi ha gott om tid på oss. Idag skulle vi till Mariefred. Då kan man åka E20 till Strängnäs och så är det bara en liten bit kvar tills man är framme - men så åker inte vi.

Vi åkte in till Askersund och fikade vid hamnen. I Hallsberg tittade vi efter tåg. Så åkte vi småvägar till Malmköping innan vi så småningom var framme i Mariefred.

Maria kom och hälsade på tillsammans med make och två av barnen. De åker inte på samma sätt som vi - de åker så sent som möjligt och vill komma fram så tidigt som möjligt. Mellan Nykvarn och Mariefred var det inte några problem.

14 juli
Ledigt

Vi hade bestämt att jag skulle klippa Sven-Arne idag men det går inte att vara inomhusfrisör när det är så fint väder! Jag placerade honom i en trädgårdsstol och klippte honom och det var minst lika bra som att klippa inomhus. Men han blev trött av det, min drömprins, och satte sig i en baden-baden och somnade.

Själv tog jag kameran och gick en sväng på trädgården. Jag plockade lite ogräs och petade bland örter och rosor. Men så tröttnade jag på att tassa runt så jag tog fram gräsklipparen.
Då vaknade han minsann!
Konstigt.
När han ändå var vaken lockade jag med honom på en romantisk promenad längs järnvägen. Det var inte så svårt.
Nu håller vi på att packa igen. I morgon åker vi till Mariefred - har jag berättat det tidigare? Likt kungligheter skall vi bli guidade runt och det skall bli fantastiskt roligt (och nej - lägenheten blir inte tom den här gången heller.) Vi kommer åter i slutet av veckan.

13 juli
Nyttigheter och gospel

Vi fick hem Henrik Mossbergs gospelmässa härom dagen. Sedan dess har CD:n legat i bilen och så fort vi kör någonstans sjunger vi för full hals, både Sven-Arne och jag. Företrädesvis när vi är ensamma i bilen, vi har faktiskt lite respekt för vår omgivning.

I övrigt har det varit en produktiv dag. Det är nystädat inne, flera rabatter har fått plattkanter och dessutom har vi plockat ett par liter kantareller. Och just nu håller Sven-Arne på att städa sin säng! Jag skulle torka golvet i sovrummet och det var belamrat med tågtidningar och sudokus och kommunikationstabeller och kartor och böcker och pennor och korsord och grafer och busstidtabeller och foton. Jag la alltihop på Sven-Arnes säng så nu måste han sortera det innan han kan sova.

12 juli
Ömsom sol och ömsom regn

Gud älskar en glad givare, lärde jag mig som barn. Jag tyckte att jag var rätt generös efter omständigheterna och jag hade nog ändå väntat mig LITE positivt gensvar i retur från äldsta dottern. Jag behöver ett visst mått av förståelse av Vår Herre för det var svårt att vara riktigt glad...

Men sen blev det bara bättre. Jag impulsköpte gardiner, Anna-Sarah kom hit, Sven-Arne hade lagt massor av plattor längs rabattkanterna och så har jag börjat lyssna på en talbok som vi lånat på sjukhusbiblioteket, Den vidunderliga kärlekens histora av Carl-Johan Vallgren.

11 juli
Barn och telefoner

Vi hade lovat Jakob att hjälpa till med golvet till hans inglasade balkong. Vi tänkte först såga bräderna nere på gården (och hur kul hade det varit i spöregn?) men med lite god vilja och mycket trixande fick vi in bräder i 4,5-meterslängder i hans lägenhet på andra våningen. Så lade Jakob och Sven-Arne ett balkonggolv medan jag hjälpte till med lite glada tillrop och mycket pizza.

Hilda ringde och bad mig spela in Morden i Midsomer i kväll. Hon älskar serien men har lyckats få ett schema som gör att hon jobbar kväll varenda tisdag. Jag bandade programmet, samtidigt som jag tittade på det själv. Tur att Hilda inte bad mig referera handlingen för det var rörigt som bara den, fast det märker hon väl när hon ser programmet.

Så ringde Anna-Sarah, vid en tidpunkt som är acceptabel när det är sommarlov och semester men hade renderat en föreläsning om det hade varit en vardagskväll.
Nu har det hänt något, tänkte jag, som alltid lyssnar noga efter om hon har gråtit när hon ringer. Hon var inte ledsen. Hon skulle bara meddela att det kommer gäster till middag i morgon och att det var lagom med middag klockan halv fem.

Dagen har även inneburit några telefonsamtal som inte var så upplyftande. Kanske hade jag kunnat räkna dem som tillgodohavanden i livet efter detta om jag inte hade blivit så vansinnigt arg.

... och min mobil glömde jag i Jakobs lägenhet så nu har jag det lugnt tills i morgon kväll när jag får tillbaka den.

10 juli
Mer trädgård

Jag lockade med Sven-Arne till en plantskola för jag ville byta ut en del av de ettåriga blommorna på innergården. Ganska många växter blev det. Jag gissar att jag plockade åt mig växter ungefär till den nivå där gränsen gick för var Sven-Arne skulle börja protestera. På eftermiddagen skjutsade jag Anne till Mariestad. Då åkte jag förbi en annan plantskola som hade halva priset på alla växter.
And guess what.
Min gräns för mängden växter handlar mest om begränsning i antalet utomhuskrukor.

Finalen i fotbolls-VM gick igår. I grannskapet kunde man höra spridda vrål av jubel och sorg i gårkväll. Jag tror att vi har både romare och galler i bostadsrättsföreningen.

9 juli
Trädgård

I vår "Hemma hos"-serie har vi idag kommit till trädgården. Det här, till exempel, är urnorna vid dörren. Till höger är det jordgubbar, om du undrar.
Här är en liten del av kallmuren. Stenarna skall egentligen ligga som kantplattor i rabatten men i väntan på det blev det en mur. I fjol ställde vi tomatkrukorna på den men i år blev det blommor. Vi vill inte riktigt bli av med kallmuren så antingen får vi köpa andra kantstenar eller andra murstenar. Revorna kommer från smultron som jag har satt i krukor och stenarna plockade vi i Danmark på semestern ifjol.
Örtlandet var svårt att fotografera för odlingslådan var i vägen. Det växer så det knakar i landet - och jag som alltid har trott att jag fick växter att stendö när jag odlade.
I ett söderhörn har vi ett stånd med rabarber och några jordgubbsplantor som vi hittat på komposten. Märk väl att det var dessa stackars ratade plantor som gav två liter jordgubbar i går.
Anne och Markus har varit på festival. De kom hem idag, smutsiga, trötta och nöjda. Packningen hann ända till altanen innan den blev för tung att bära. En timma senare var ungdomarna utfordrade med pannkakor, de var nyduschade och rena och slocknade i soffan. Packningen står fortfarande på altanen.
8 juli
Hemma

Fem maskiner tvätt, gräsklippning och plock var efterarbete efter semestern. Två liter jordgubbar, massor med sallad och dill var färdigt att skörda. Och så skulle dagbok och dagbilder fixas och laddas upp. Det tog den längsta stunden.

7 juli
Hemresa

Det var mulet idag, för första gången på hela veckan. Vi rev tältet, packade in i bilen, tog slutdoppet och åkte hemåt.

Det har varit en fantastiskt skön vecka och det har varit trevligt och roligt. Jag är verkligen glad att det har varit så bra. Vi har kunnat prata om allvarliga saker och det har varit bra att bara få rå om varann. Nästa år är Anna-Sarah sjutton och då är det kanske mer tveksamt om hon vill semestra med oss panschisar.
Så skjutsade vi Anna-Sarah och Magnus till Törebodafestivalen. Vi gick inte in på festivalområdet utan nöjde oss med att kolla in rocktåget. Det var roligt nog.

6 juli
Värme

Vi var på stan idag. Anna-Sarah hade hittat en affär som hon ville att vi skulle se. Dessutom behövde vi komplettera med lite mat och Halmstad är en trevlig stad att gå i över huvud taget. Men varm. 29 grader i skuggan, närmare bestämt.

När vi kom tillbaka till campingen bestämde vi oss för att skynda oss ner till stranden för att svalka oss i havet.
Jo tjena, svalka var ordet...
Det är långgrunt vid Östra Stranden. Mycket långgrunt. Det är populärt, dels för att barnen kan leka där och dels för att vattnet snabbt blir uppvärmt - och varmt var det, sa Bull. När vattnet nådde oss till midjan var det fortfarande 30 grader varmt...

5 juli
Telefoni

Det är svårt att sköta hemmet via telefon. Anne hade glömt var nyckeln låg och kom inte in där hemma. Jag förklarade en gång extra och då gick det bra.

Och så ringde de från Budbäraren, EFS rikstidning. De ville göra ett reportage om mamma och pappa, inför deras guldbröllop om några veckor. Jag berättade så gott jag kunde och hänvisade till Maria som för det första har ett bra foto och för det andra har tillgång till dator.
Det är lite klent beställt med den saken när man tältar.

4 juli
Stensjöstrand

När jag träffade Sven-Arne hade jag aldrig varit i Bohuslän. Det har jag säkert berättat förr. I dag har vi fått lite Bohuslänskänsla på Stensjöstrand.

Jag skrev ju om Thomas för några dagar sen, han som är ordförande i bostadsrättsföreningen hemmavid. I kvällningen träffade vi honom på Maxi i Halmstad.

3 juli
Ännu mer sol och bad

Ta inte illa upp men det är inte så himla kul att umgås med er panschisar hela tiden, sa Anna-Sarah och åkte in till stan för att träffa kompisar.

Och eftersom det inte är så himla kul att umgås med sextonåringar hela tiden heller, så tog vi en rejäl promenad och avslutade med att köpa pizza som vi åt nere på stranden i solnedgången. Vår strandpicnick finns visserligen fotograferad men det var betydligt mer romantiskt än det ser ut på bilden så det är bättre att inte publicera den.

2 juli
Sol och bad

En bild säger mer än tusen ord, sägs det.
Då förlitar vi oss på det.

Anna-Sarah brände sig rätt ordentligt i solen idag. Jag var full av medömkan och förståelse, utom en gång då jag inte riktigt hann med. Just den gången valde hon att komma ihåg, så när vi la oss sa hon, mycket syrligt,
"Godnatt, Mobbaren och hennes man!"

1 juli

Det blev minsann varmt när vi kom fram till Halmstad. Vi hann ändå med lite mer än sol och bad - som att grilla marshmallows och att gå på gospelkonsert på Gullbrannagården. Hon i svart som står och sjunger är Lena-Maria Klingvall. Jag har hört henne på TV några gånger men att höra henne sjunga live var något helt annat. Hon har en makalöst vacker och klangfull röst.

Under konserten sa Anki Spångberg, körledaren, att de skulle sjunga en sång till innan andakten. Anna-Sarah lutade sig mot mig och viskade "Vad är en andakt?"
Jag insåg att jag närt en hedning vid mitt bröst.