Kära dagbok...

28 februari
Tal till kvinnan
Vi var på kören i kväll. Jag gjorde nåt snällt, gav Sven-Arne hans noter eller nåt sånt. Jag är inte säker på vad det var. K-Å blev nog lite imponerad över servicen. Han började prata om kapitel 31 i Ordspråksboken. Jag sprang och letade upp en bibel och hittade bland annat följande vackra verser i kapitel 31:

Att finna en driftig hustru, vem
förunnas det — långt mer än pärlor är hon värd.
Blint litar hennes man på henne,
och vinsten uteblir inte.
Dagligen är hon honom till nytta,
aldrig till skada.
...
Mot de svaga räcker hon ut handen,
hon öppnar sin famn för de fattiga.
När snön kommer ängslas hon inte:
hela familjen har kläder av ylle.
...
På hennes man ser alla med aktning,
där han sitter bland de äldste i porten.
...
Styrka och värdighet utstrålar hon
och ser leende framtiden an.
Talar gör hon med klokhet,
vänliga förmaningar delar hon ut.
...
Åtskilliga duktiga kvinnor har jag sett,
men du överträffar dem alla! —
Älsklighet kan bedra, skönhet förgår,
för sin gudsfruktan skall en hustru prisas.
Överlämna åt henne hennes mödas lön,
må hon prisas i portarna för sina verk.


27 februari
Tisdag
Sonja kom in på morgonen och talade om att för exakt 40 år sedan satt hon i en taxi. Skälet var Christer. Hurra för honom!

Och följande läste jag just på Tjuvlyssnat:
En tjej ~16 sitter bredvid en flicka ~10, de verkar vara systrar.
Tjej ~10: Vem är du kär i?
Tjej ~16: Ingen… Är du kär i någon?
Tjej ~10: Ja, i han den blonda som sjöng i lördags…
Tjej ~16: Menar du Magnus Carlsson? Men han gillar ju killar!
Tjej ~10: Ja? Det gör ju jag med…

26 februari
I selen
Arbetsdag igen. Och snö. Kramsnö. Snart ska jag tända snölyktan.

25 februari
Ännu mera Stockholm
Vi har läst Inger Frimanssons böcker. Det har kanske alla gjort, vad vet jag. Hon använder Hässleby som miljö till en del av dem. I Godnatt, min älskade, till exempel. Vi hade pratat om att åka ut och titta hur det såg ut där och sagt och gjort.
Det var ett lämmeltåg av folk med ryggsäckar och fritidskläder nerför en slänt. Vi hängde på för att se vart alla gick. Tydligen hade alla långfärdsskridskor för hela viken och långt ut mellan öarna var det folk på isen.
Och skylten? Tja... ingen annan tog någon notis om den så då gjorde inte vi det heller.


Kanske var det inte Justine Dalviks hus vi såg men det var så här vi tänkte oss det.
Efter en lång promenad på isen tyckte vi att vi hade förtjänat middag. Enligt vågen så har vi nog inte förtjänat riktigt så mycket mat som vi åt i Stockholm men gott var det.

24 februari
Mera Stockholm
Vi gick en sväng på stan. Det vill säga vi åkte via Essingeöarna och till ena änden på Hantverkargatan, och så gick vi till den andra. Det blev en rejäl promenad i kylan.

Så fick Sven-Arne sin julklapp - biljetter till Kvarteret Skatan på Rival. Det var jätteroligt! Det var dessutom TV-inspelning så vi fick se ett extranummer. Man skall ha valuta för pengarna!!!

Föreställningen såg vi tillsammans med Jan och Lena. Till restaurangen efteråt gick vi via deras gamla utsiktsplats. Hade det inte varit så kallt hade jag gärna stått kvar en stund. Det var kanske tur att det var så kallt för Jan stod och hoppade eftersom vi var sena. Jag visste hur dags han hade beställt bord men eftersom jag inte kan komma ihåg klockslag så bekymrade det inte mig. Jag märkte inte ens att han försökte schasa iväg oss.

Konstigt nog var det ingen som fotograferade på restaurangen men kvällen fanns ändå och det var mycket trevligt. Av det kan man lära sig att allt inte måste fotograferas för att finnas. (Samtidigt så kanske det var ett undantag, att vi hade så trevligt trots att kvällen är ofotograferad och det kan ju vara dumt att chansa.)

23 februari
Stockholm
Stockholmsresan börjar bra. Tåget är visserligen försenat men desto mer valuta för respengarna. Vi gick en sväng på stan innan vi for till hotellet. Hötorgshallarna, Norrmalm och Johanneskyrkan hann vi med. Det var mycket folk som gick in i Johanneskyrkan. Det kanske är konsert, tänkte vi, och kollade anslagen utanför. Vi kunde inte se något anslag om evenemang så vi frågade en dam som var på väg in i kyrkan. Det var mässa på polska. Nu är ju polska inte vår starka sida så vi gick inte in.

22 februari
Torsdag kväll
Det gör inget om man jobbar hårt en period, när man vet att man behärskar arbetet och att det bara är en kort period det är intensivt. Nu känner jag mig ganska trött, men nöjd efter en intensiv period. I morgon skall vi bara arbeta förmiddag. På eftermiddagen skall vi åka till Stockholm och bara ha det bra över helgen. Vi tänkte svärma längs kajerna, strosa i Hässelby och gå på Söder. Nu har vi kollat in vädret och... tja... man kan ju ta med sig långkalsonger.

... och inbrottstjuvar göre sig icke besvär eftersom huset inte är tomt.

21 februari
Att vara tonårsförälder
Det kunde lika gärna ha varit Anna-Sarah.

20 februari
Jobb, jobb och jobb
Det är sista raksträckan i arbetet med investerinsplanerna. Jag var lite orolig att jag skulle ha något viktigt på skrivbordet, någon liten anteckning som hade betydelse. Därför började jag rensa bland alla grejor och postitlappar och skrynkliga papper och gamla kuvert. Vid fyra hade jag städat skrivbordet och fått ordning på alla papper och visste precis hur jag hade det. Rent och fint blev det. Sen tog jag en stund till med investeringarna. Vid sju gick jag hem. Då syntes det inte att skrivbordet hade varit städat.

Hilda har kläckt mysteriet med grejen som vi hittade på Gengåvan och som jag hade på bild den sjuttonde. Det var en iskross.

Smart tjej.

19 februari
Måndag
Vi hade möte idag om ett nytt hus som håller på att byggas i Mariestad. En inredare, en arkitekt, en konstexpert och så jag och Måns skulle träffas. Ingen var från Mariestad och att ses där verkade lite dumt eftersom det inte finns något hus att se än. Därför bokade vi mötet i konferensrum ett. En kom mer än en timme för sent.

Vi hade glömt att skriva att det var i Skövde.

18 februari
Barn
Hilda och Anna-Sarah kom nästan samtidigt. Anna-Sarah la beslag på en dator och Hilda på elpianot. Själv bytte jag gardiner i köket. Jag vet inte om den svarta kappan är optimal men det var den som fanns till hands.

Vittsjö hembygdsförenings årsbok har kommit ut. Jag hade en artikel i den. Den handlar om när Karl blev skjuten av sin bror när de trätte om Beata. Händelsen var troligen känd av de flesta - men inte av släkten. Det pratades aldrig om det. Pappa och hans åtta syskon visste inget förrän de gjorde bouppteckning efter farmor och hittade Karls brev - Karl och Beata var min farmors föräldrar.

Och nu står det i hembygdsföreningens årsbok så om det nu händelsveis var någon som hade missat det så vet de det nu.

17 februari
Spenderbyxor
En CD-hylla skulle till Gengåvan och när vi var där så hittade vi denna.
Den kostade en tia. Vi vände och vred på den men vi kan inte komma på vad den skall användas till. Vi köpte den bara för att ta reda på det. Är det någon som vet? Det är inte en potatispress för det finns ingenstans för potatisen att ta vägen. Något för bröd? Nja... det är ett väldigt omständigt sätt att hantera bröd på i så fall! Att knäcka nötter verkar inte sannolikt för den separerar inte skal och nöt.

Akvariet här har vi haft stående i vardagsrummet sen vi flyttade hit och innan dess stod det i vår förra lägenhet och innan dess har jag haft det med mig i alla flyttar sedan 1984 eller så. Nu har vi tänkt ställa undan det och har väntat länge på en fiskdöd som aldrig kom.
För några dagar sedan löste vi det radikalt.

Vi sparade ju en massa pengar på att inte byta bil i går. Därför åkte vi till musikaffären och investerade i ett elektriskt piano som vi ställde där akvariet har stått.

Och nej, det är inget konstigt med ett elektriskt piano. Syrran köpte (inom loppet av en vecka) ett till sig, ett till sin son och ett till mina föräldrar för några år sen. Och då ska man veta att hon är pianostämmare och pianotekniker - och kan hon välja elektriskt piano så kan jag.

16 februari
Eftertankens kranka blekhet
Vi har tittat på bil idag också. En bil som kändes bra och lagom och rimlig. Så satte vi oss ner med säljaren och började prata pris. Tolvtusen tyckte han att vår Renault var värd som inbyte.
Jo tjena.
Om vi väntar ett par år och sparar pengar under tiden så kan vi fortfarande sälja bilen för tio tusen. Den lär knappt sjunka mer i värde, såvida motorn kan låta bli att skära.

Så där satt vi, så gott som med de nya bilnycklarna i handen, och insåg att vi skulle vänta med bilbytet ett bra tag till. Det var en tillnyktring som hette duga!

15 februari
Modern talking
Anne, min stora tös och mitt hjärtas stolthet, har börjat blogga. Efter att ha läst hennes första två dagar så vet jag inte om jag bör fortsätta skriva själv.

Man ligger i lä, liksom.

14 februari
Alla hjärtans dag
Alla hjärtans dag - hur ska man fira den? Jag gjorde en toast med musslelstuvning, efter det fem sorters sallad, fetaost, balsamvinäger, hyvlad parmesan och flingsalt. Till det keso och oxjärpar.
Det var meningen att vi skulle ha marängbakelser till dessert men de hjärtformade marängerna misslyckades i ugnen (dvs blev bortglömda) och såg ut som gamla skosulor när jag tog ut dem - och smaken var i paritet med utseendet.

Anna-Sarah kom hem från Linköping och försvann snabbt vidare (till Lidköping för att skapa så stor förvirring som möjligt), Sonja fick en kruka tulpaner och Sven-Arne gav mig en märklig prydnadssak i form av en tårtbit.

13 februari
Den faktiska kostnaden blir lägre
I Götakanalfilmen, den första alltså, så säljer Yvonne Lombard en båt till en polis. Efteråt sitter hon i båten och säger
"Ännu en som gick på det där med att den faktiska kostnaden är lägre!"
"Vaddå lägre?"
frågar Nils Eklund.
"Spelar väl ingen roll!"

Vad kan man då lära sig av det?
Inget.
Vi var på Bilia idag, för att titta på en bil vi har varit spekulanter på. Den var inte så vidare värst, kom vi på när vi provkörde den. Den kändes som att vi skulle ha långtidsbokning på verkstad i flera år framöver om vi slog till. Vi fick uppfattningen att den var hårt körd.

Men så satte vi oss ner med försäljaren. Han började prata om den faktiska kostnaden för en nybil, jämfört med en begagnad. Det slutade med att vi gick därifrån med en kalkyl på en ny Renault och en testbil som vi ska lämna tillbaka i morgon bitti.

A story to be continued.

12 februari
Till minne
En kollega har gått bort, alldeles för tidigt, och vi hade minnesstund i sjukhuskyrkan idag. Hélena reciterade bland annat en dikt av Margareta Melin:
Mörker är brist på ljus.
När ljuset kommer tar mörkret slut.
Så var inte rädd.
Var ljus!


11 februari
Ordning och reda
Vi sorterade papper här hemma i förra veckan. En bunt med papper om mina barn fick inte plats i insorteringen. I fredags köpte jag därför en ny pärm i butiken.
Vad ska du ha i den, frågade Sven-Arne.
Jag skall pärma mina barn, svarade jag.
De andra som befann sig i butiken samtidigt skrattade åt mig så jag fortsatte resonemanget.
Om man inte sätter in dem så får man aldrig någon ordning på dem.

Dock hann jag inte pärma dem så idag har jag skjutsat Anna-Sarah till stationen när hon och Bella skulle åka till Linköping.

10 februari
Personalfest
I julklapp av sjukhuset bjöds vi på personalfest. Fyra festtillfällen fanns att välja mellan, varav det sista var i kväll. Storband, ståuppkomik, medelhavsbuffé, linedance, show och disko var vad som bjöds.
En mycket trevlig kväll! På bilden syns Lena, Sonja och Måns hemma i vår soffa innan vi åkte ner till stan tillsammans.

... och ett referat från kvällen här.

9 februari
Fredag
Vi delar ju på en kokosboll på fredagar, jag och Sonja. En kokosboll från Klings, den är något helt annat än en mumsmums, för den som undrar varför vi nöjer oss med en halv. Idag tog vi den på eftermiddagskaffet.

Chefsläkaren såg när Sonja delade den.
Den ena halvan är mycket större, sa han.
Det var den halvan som Sonja tog. Och inte nog med det. När vi åt upp dem så hade Sonja en stor bit kvar när jag hade ätit upp min halva. Det kan ju bero på att vi vaktar varann, men samme chefsläkare konstaterade att det stödde hans teori, att Sonja tog den största biten.

Men vänta du, Sonja. Nästa fredag är det jag som köper kokosbollen, delar den och väljer bit först.

8 februari
Föräldrauppror
Mamma var söndagsskolelärare när jag var barn. Hon lärde oss att när man ber så böjer man huvudet och blundar. Det har jag gjort i 45 år.

Strax före jul var vi på gudstjänst i Skåne. På vägen hem sa mamma:
"Vår präst håller händerna så vackert när hon lyser välsignelsen!"
Jag blev paff. Hur visste hon det?

I dag var vi i sjukhuskyrkan. Först hade vi sångövning och sen var det mässa. När Hélena lyste välsignelsen tittade jag på henne i smyg - trots att mamma har sagt att jag ska blunda. Vad skulle mamma ha sagt om hon hade vetat?

7 februari
På kören
Jag har haft magont några dagar och det vill inte gå över. Idag stannade jag hemma. Arbetar man med investeringsplaner är det rätt skönt att var ensam och så tänkte jag att när jag vet hur dagen utvecklar sig så bestämmer jag efteråt om jag är sjuk, kompledig eller helt enkelt arbetar hemifrån.

I kväll var vi på kören. Katarina pratade om en inspirationsdag om ett par veckor. Förutom gemensamma övningar så skall vi arbeta i individuella grupper sa hon.

Individuella grupper?

6 februari
Rättelse
Jag beklagade mig på jobbet om dörren vi fastnade i igår. Det fanns en nödöppnare i snurran. Vi hade nog sett den om vi hade suttit fast en stund till.

Men på tal om sjukhus. Svenska Dagbladets nätupplaga hade en artikel om ett sjukhus i Sarajevo idag.
"En sjuksköterska har lämnat in en lista med namnen på 20 av sjukhusets läkare som hon vill att ledningen ska gå igenom. Anledningen är att hon vill undersöka vem av männen som är far till hennes nyfödde son.
På sjukhuset är man väldigt fåordig men bekräftar ändå det inträffade.
- Vi känner till ryktet men det handlar om 15 och inte 20 av sjukhusets läkare."


5 februari
Snurrigt
Vi jobbade över idag. Först kvart i sju eller så var vi klara och stängde av datorerna. Vi klädde på oss och gick som vanligt genom snurrdörren vid huvudentrén. Medan vi gick pratade vi om vad vi skulle ha till mat. Gröt bestämde vi, men vi hade lite ont om mjölk hemma så vi bestämde oss för att gå in igen och köpa mjölken i Pressbyrån innan vi gick hem.

Vi gick varvet vidare i snurran. Den liksom portionerar in och ut folk. Antingen är det öppet utåt eller inåt och däremellan är det vägg en stund. Och vi fortsatte som sagt för att gå in igen - men då stannade den eftersom ingen var på väg in eller ut. Och där stod vi! Det fanns ingen rörelsedetektor inne i snurrdörren. Vi viftade med armarna och bankade på dörren. En herre som stod utanför såg oss och fick dörren att röra sig igen.

Tur att han kom. Annars hade vi kanske missat Saltön.

4 februari
En bra dag - i bilder
3 februari
Det ska vi fira del 2
När lillan fyller sjutton räknas man inte som småbarnsförälder längre. För en gångs skulle klev hon upp före nio en lördag och fick inget kaffe på sängen. (Vad skulle hon upp så tidigt för?) Frukost åt vi i köket, hon blev glad för presenten och vi har ätit tårta i lugn och ro. Ikväll har jag skjutsat henne och hennes kompisar till Mariestad där firandet skulle fortsätta. Hon har bra kompisar så det var roligt att träffa dem.

Det var roligt att komma hem också. Sven-Arne hade gjort i ordning picknick i vardagsrummet med ost och vin och frukt och grönt.

2 februari
Det ska vi fira
Sista dagen någonsin som Anna-Sarah är sexton år. Det firades på kinesrestaurangen nere vid Sandtorget. Att sitta två timmar vid ett middagsbord med en nästansjuttonåring, det är en sällsynt upplevelse och mycket trevlig när den händer.

Väl hemkomna slog vi oss ner i soffan... mätta och stillsamma.

1 februari
Den som söker hon finner
Jag bläddrade i Den Svenska Högtidsboken och hittade en dikt som jag har letat efter. Den gick inte riktigt som jag mindes den men bra nära:

Krokig
som stearinljusets veke
skall människan bli
när hon åldras.
Och ju mer hon kröks
ju större ljus skall hon sprida.
Och när hon släcks ut
kommer de som går förbi
att av lukten känna:
här lös en varelse.
(Rolf Aggestam)