Kära dagbok...

31 mars
Pysselstart
Vi köpte golv idag. Lite dyrare än vi hade planerat men ack, så mycket snyggare. Vi insåg när vi kom hem hur mycket förarbete som behövs. Fasta socklar i köket skall målas, bokhyllan och skåpen över frys och kyl skall tömas och när vi ändå håller på så är det lika bra att torka ovanpå alla övriga hyllor och skåp och så sortera allt innan det ställs tillbaka. Vi har tagit bort de lösa socklarna och märkt upp dem. I morgon bitti skall vi frosta av frysen (det har behövts ett litet tag och det är väl rätt vettigt att passa på att slabba med vatten på det gamla golvet) och måla socklar en gång till. Sen går det att börja lägga golv...

Och det är bara köket. Sen är det hallen och sängkammaren som skall få nya golv och det gör sig inte självt det heller.

30 mars
Förhållningsregler
Lena skickade det här i mailen idag:

När jag var yngre så vägde jag några kilon mindre. Jag behövde aldrig hålla in magen när jag hade en snäv klänning. Men nu när jag är äldre har min kropp gjort sig fri. Det finns elastisk komfort där min midja satt en gång. Italienska skor måste vara två storlekar större, om fötterna alls går i, och grenen på strumpbyxorna sitter alltför ofta nere vid knäna.

Men jag har också lärt mig, att det spelar ingen roll vad som händer, eller hur svart allt känns idag; livet går vidare och imorgon blir en bättre dag.

Jag har lärt mig att det säger mycket om en människa, hur han/hon hanterar dessa tre saker; en regnig dag, borttappat bagage och hoptrasslade julgransljus.

Jag har lärt mig att oavsett vilken relation man har till sina föräldrar, så kommer man att sakna dem, när de inte finns där mer.

Jag har lärt mig att det att skaffa sig pengar och saker inte är detsamma som att skapa sig ett liv.

Jag har lärt mig att livet ibland ger mig en andra chans.

Jag har lärt mig att man inte kan gå igenom livet med en plockhandske på båda händerna. Ibland måste man också kasta tillbaka bollen.

Jag har lärt mig att när jag beslutar något direkt från hjärtat, så har jag också oftast tagit rätt beslut.

Jag har lärt mig att även om jag känner smärta, så behöver jag inte ge andra det.

Jag har lärt mig att varje dag ska man sträcka ut handen till någon Alla behöver en varm tanke eller en vänlig klapp på axeln.

Jag har lärt mig att jag fortfarande har mycket att lära.

Jag har lärt mig att människor kommer att glömma bort vad man sagt och saker man gjort, men de kommer aldrig att glömma hur man fick dem att känna sig.

Sänd detta till 5 fantastiska kvinnor idag. Om du inte gör det...så kommer resåren att braka och dina strumpbyxor att ramla ner till fötterna!

29 mars
Utsikt
Jag hörde just Babben Larsson på TV. Hon pratade om att gå i sina föräldrars fotspår:
"Min pappa var bonde och här sitter jag och sprider dynga."

På lunchen tittade vi efter grodor i dammen bakom sjukhuset. Det är en fantastisk förmån att ha ett friluftsområde med ängar och kohagar och groddammar och en badsjö, precis bakom sjukhuset! Och faktum är att vi har fina sjukhus över huvud taget. Det i Falköping ligger vid foten av Mössberg. Det i Lidköping ligger precis vid älven och om man röjde i dungen bakom Mariestads sjukhus så skulle man se Vänern.

28 mars
På scen
Sven-Arne tittade i sin plånbok i gårkväll. Ja det gör han ibland men just i gårkväll tittade han extra noga. Han letade egentligen efter en tågtidtabell men hittade av en tillfällighet två biljetter till Cullbergbalettens föreställning här i stan i kväll. Vi hade helt glömt att vi hade köpt dem. Biljetterna hade lika gärna kunnat dyka upp på fredag eller till påsk så det var en ren sinkadus att de dök upp.

Så i kväll har vi varit på balett, som sagt var. Det var... ja... vad ska man säga... vad var det egentligen? Vi har sett balett flera gånger förut och det har jag tyckt om. Både klassisk och ny, som har spänt sig från allvarlig till humoristisk.

Hur man skall kategorisera kvällens balett vet jag inte. Den kändes modern. Ja, modern är nog ordet. Vad den handlade om har jag ingen aning om.

27 mars
Vårväder
Det är så skönt ute så man tror knappt att det är sant. Vi äter på innergården på jobbet och när vi hade gått hem så åt vi middag ute på trädgården. Det är rätt fantastiskt när det fortfarande är mars.

26 mars
Efter söndagen
Jag visste det. Jag sa det till Sven-Arne. Och jag hade rätt. Jag sa att Elisabeth säkert känner biskopen för han har östgötsk dialekt.
Hade jag rätt eller hade jag rätt?

I går när vi var ute och gick längs hygget vid järnvägen så sa jag glatt "Här kommer det att växa mycket murklor!" Vad har man för det? Numera är ju murklor giftiga så jag ska nog inte plocka några. Ångorna är dessutom giftiga så det är ju inte lönt att plocka och sälja till restauranger heller.

Hoppas att det inte blir murkelår för hur skulle jag kunna motstå att plocka dem om jag såg dem?

25 mars
Söndag
Vi sjöng i kyrkan idag. Biskopen har haft visitation i kontraktet och i dag var det den högtidliga avslutningen. Vi och hundrafemtio till har sjungit och det var mycket pampigt.

Jag berättade för pappa om biskopsvisitationen. Jag förklarade vem som är vår biskop, att han har en kusin som är biskop i Göteborgs stift hans farfar har varit biskop i Linköping.
"Ja", suckade pappa. "Det är en hårt prövad släkt. De har haft svårt att få riktiga jobb."

24 mars
Trädgård
Hilda har åkt tillbaka till Karlstad, efter två veckors praktik här i stan. Vi har ägnat dagen åt trädgården. Räfsat, gått över rabatterna och ställt stolarna vid söderväggen. För att göra känslan komplett har vi grillat fläskfilé och ätit ute i trädgården också.

23 mars
Fredag
"Är det konstigt att jag är trött?" säger jag ibland när det händer något där Sven-Arne tar sig fram genom tillvaron. Det är en överdrift, det hoppas jag att alla förstår. I den mån jag är trött så är det inte på grund av Sven-Arnes bravader.
Fast de bidrager ibland.

Vi åkte och handlade efter jobbet. (Bilnyckeln är återfunnen förresten. Den fanns mellan spjälorna i en trädgårdsstol på jobbet. Det var ju roligt men nu var det inte det jag tänkte berätta.) Sven-Arne missade att en bil ställde sig bredvid våran. Eller rättare sagt - han missade inte den. Vi får veta i nästa vecka vad reparationen kommer att kosta.

Och kanske var det fadäsen med bilnyckeln och den skrapade bilen som gjorde det. När vi var på Maxi och kom till kassan hade vi handlat för 127 kronor.
"Kan jag få 400 extra?" frågade Sven-Arne.
Så tittade han på kvittot.
"527 kronor! Hur kan det vara så dyrt?" protesterade Sven-Arne.

22 mars
Hög på sång
Först övade vi i sjukhuskyrkan, jag, Sonja, Lena. Och i kväll har vi övat nere i stora kyrkan i stan, jag, Sven-Arne, Freddie och Lena Pe. Både gångerna har det varit Christine som har lett oss. Jag har dessutom fått höra henne spela ett par sånger som är så nyarrangerade så det var knappt att bläcket hade torkat (Det där var en överdrift, fy på mig. Hon hade skrivit med blyerts).

Men det tog tid att ta sig till stan! Vi har bara en bilnyckel, eftersom den andra försvann i en vedtrave utanför Töreboda för fem år sen. Och den enda kvarvarande bilnyckeln hoppas vi att någon har hittat på sjukhuset idag...

I morgon ska vi fortsätta letandet.

21 mars
Bolle
Min kusin Bolle och hans Annelie, det är människor som kämpat i motvind. Bolle har varit dålig sen före jul och Annelie har fått kämpa för att få tillvaron att hänga ihop. Och när jag säger att Bolle har varit dålig så är det inte precis fråga om förkylning eller ens hjärtbesvär utan om att vara i livets yttersta utkant.
Och mitt i kampen finns ändå livet som en möjlighet.
I dag fick de en liten pojke.

Allt ljus på dem!

20 mars
Kamrater och mötesdeltagare!
Tåg är rätt kul, har jag upptäckt sedan jag träffade Sven-Arne och jag är en av ytterst få kvinnor som skriver i Postvagnen med någon regelbundenhet. Det är väl därför jag märks där. Idag ringde valberedningen och frågade om jag ville gå in som styrelsesuppleant i Svenska Järnvägsklubben. Sven-Arne har varit medlem i Svenska Järnvägsklubben i 35 år - men jag är inte ens medlem!

Jag funderade, ringde och kollade vad det innebar. Ja, dels skulle jag ju få bli medlem men det vore ju lätt ordnat. Uppdraget som sådant kunde också vara roligt. Därför sved det lite att säga nej, eftersom mötena är vardagskvällar i Stockholm. Det vore nästan väl tufft. Sista X2000 går kvart över åtta. Missar man det så ger SJ följande spännande förslag till resa för att hinna till jobbet nästa dag:

Tåg 23:40 Stockholm C - 00:19 Bålsta stn
Buss 00:30 Bålsta stn - 01:00 Enköping stn
Buss 04:30 Enköping stn - 05:10 Västerås C
Tåg 06:00 Västerås C - 07:52 Skövde C

19 mars
Göteborg
Det var inte mitt fel. Jag lovar. Jag kunde inte rå för de olägenheter som uppstod under dagen.

Jag och Måns skulle till Göteborg. Han fixade biljetter och ordnade med tider. Jag skulle bara lugnt följa med. Halv tio skulle tåget gå. Sju minuter före stod vi nere på stationen och upptäckte att det inte tänkte komma något tåg till Göteborg den näramste timmen. Där stod vi som två kalvar som stirrar på en nymålad dörr och förstod ingenting. Pia på Input stod bredvid, lika oförstående. Skälet var att både hon och Måns hade hittat ett tåg som bara gick förra sommaren. Vi gick och fikade och pratade bort timmen, så lätt som ingenting.

Så kom vi fram till Göteborg. Mässan var intressant och jag hade en del nya idéer med mig när jag gick därifrån. Och när vi skulle hem så var det strömlöst på spårvagnarna så det var trafikkaos i Göteborg. Men jag försäkrar - det var inte mitt fel det heller. Jag är visserligen alla amatörelektrikers skyddshelgon men i det här fallet var jag helt oskyldig.

18 mars
Söndag
Har jag berättat vad jag fick för omdöme om Supermarket?
Motiveringen löd så här:
"Med lätt handlag och mycket undertext tecknas en landsbygd och kvinnoroll i förändring. En väl komponerad och väl sammanhållen berättelse om åldrandet och tidens obönhörliga gång. Texten har en nyktert konstaterande ton, ändå inkännande och fylld av vemod."

Vad sägs om det? Vavava? Nog lät det väl bra?
För den som har hunnit glömma mitt hedrande tredjepris i novelltävlingen så finns bidraget här.

Jag har pratat länge med Maria, min lillasyster, i telefon i kväll. Mamma fyller åttio i påsk och nu har vi bestämt vad vi ska ge henne. Men jag säger inte vad det blir. Det finns släktingar som kikar här ibland och tänk om de skvallrar.

17 mars
Lördag
Madridvistelsen fick lite andra följder än förväntat, kan man säga. Sista kvällen hade jag bokat ett bord för två på en flamencoföreställning men innan vi hann iväg så blev jag dålig. Det måste ha varit något jag hade ätit eller ett calicivirus och jag hostade med försiktighet när vi åkte hem. Anna-Sarah tvingade i mig mat och skällde på mig för att jag bar mig åt som en barnunge (bara för att jag försökte spotta ut en tugga när hon inte såg).

Tur i oturen att det hände innan jag hade hunnit betala för flamencon för föreställningen kostade 31 euro per man!

Nåja. Nu är jag hemma. Maken är sjuksköterska och kurerar mig. Jag är i och för sig kry redan men jag låtsas inte om det utan låter honom pyssla om mig. Man får inte vara dum.

10-15 mars
Madrid
Vi har varit i Madrid, Anna-Sarah och jag. Här är en kort sammanfattning av dagarna.

Vi har varit på utflykt.
Pluggat och gått i affärer.
Styrketränat i en lekpark för vuxna.
Lyssnat på gatumusikanter och tittat på gatukonst.
Ätit mat.
Och nu är vi hemma igen. Visst går det att berätta en massa mer om dagarna i Madrid. Om någon skall dit så kan jag tipsa om ett bra familjehotell, med priser som på ett vandrarhem och som ligger precis mitt i stan.

... och för den som vill veta mer om offentliga kommunikationer så har jag berättat om dem här.

9 mars
Fredag
Nu packar vi för fullt. I morgon går flyget till Madrid. Jag och Anna-Sarah skall umgås, bara vi två. Hur ska det gå?

På torsdag kväll kommer vi hem igen.

8 mars
Internationella kvinnodagen
Jag gjorde det.
Jag lämnade bidrag till skrivartävlingen som Kvinna Skaraborg anordnade. Nära två hundra bidrag kom in. Jag fick tredjepris.
*Glad*

Bidraget finns här för den som vill läsa det. Klicka på Supermarket i vänsterspalten.

7 mars
Egendomliga ting
Jette utmanade mig i att berätta underliga saker om mig själv. Jag säger som hon gjorde - det finns inget underligt med mig.

- Drömjobbet var länge rörmokare eller att tömma slambrunnar.
- Jag är rädd för både hästar och kor, trots att jag är född på landet.
- Jag berättar sagor för mig själv när jag ska sova, eller tittar på film inombords. Love Actually, till exempel, eller Itzaks julevengelium. De är bra för det är flera parallella berättelser.
- Jag är fasansfullt kittlig under fötterna och att jag avskyr att gå med paraply, men det är normalt.

Men det är ju inte något konstigt med det. Det är ju motsatsen som är egendomlig.

6 mars
Uträttade ting
Jag har skrivit till mina föräldrar
Skrivit ett protokoll
Rättat text i ett annat
Hämtat Anna-Sarahs pass
Köpt en kamera
Kopierat ett par texter som mina föräldrar skall få
Betalat ett par räkningar
Pratat i telefon
Gått på stan
Skrivit tågrelaterade inlägg i Postvagnen
Umgåtts med Sven-Arne
... och det är rätt gott betyg åt en tisdagkväll.

5 mars
Måndag
Bostadsrättsföreningen hade möte idag. Först pratade vi om ventilationskontrollen av alla lägenheter. Så gick vi igenom årsredovisningen. Jag kan tala om att man känner sig lite småtrött när man går hem. Det känns som en utmaning att skriva protokoll efteråt.

4 mars
Kameratrassel och söndagsutflykt
Vi har tre digitalkameror. En systemkamera och två kompakta. Systemkameran är oftast upptagen men eftersom båda tycker att det är roligt att fotografera så räcker inte den. Mellankameran funkar bra. Den hade vi i Italien (båda gångerna) och den tar fullt tillräckliga bilder. Den är ju inte lika rolig som systemkameran men den är fullt OK. Och så kan man enkelt ha den i fickan när man är ute.

Och så har vi en liten. Ett måndagsexemplar som har varit på lagning flera gånger. Den äter batterier och krånglar i mekaniken. Batteriluckan måste tejpas för att hålla sig stängd och det är ju lite bakvänt eftersom den som sagt äter batterier.

Och nu har det osannolika hänt att båda kompaktkamerorna trasslar - och vi åker till Madrid på lördag. Undrar hur detta skall sluta.



Vi har haft en skön söndagsutflykt idag. Med två kameror. Kaffe, bullar och grillad korv över öppen eld i en backe. Fågelkvitter, järnvägsspår och frisk luft. (Efteråt fick vi köra jackorna i tvättmaskinen för de luktade så mycket rök. Det var det värt.)

3 mars
Förklaringar
I torsdags när vi sjöng i sjukhuskyrkan pratade Christine om att hon var lite stressad. inte hade hunnit skriva arrangemangen på psalmerna som jag har frågat henne om. (Dessutom var det inte brått med det heller så det gjorde ju inget).
"Men nästa vecka har det lugnat ner sig" sa Christine.
Efteråt såg jag i tidningen varför. Idag var vi i kyrkan när Christine gifte sig med sin Fredrik. Allt ljus på dem!

2 mars
Skyll dig själv
Anna-Sarah skulle ha kommit i kväll. Hon skulle göra sig i ordning för en fest. Jag skulle sitta på WC-stolen och prata med henne medan hon gjorde i ordning sig. Så skulle hon som sagt på fest. I natt skulle hon komma tillbaka. I morgon förmiddag skulle jag sitta på WC-stolen igen (fast jag kan minnas fel, det kanske var någon annan stans) och prata med henne och så skulle hon åka vid lunch och återkomma på söndag.

Jag pratade med henne för en stund sen. Festen var inställd och hon kommer inte. Därför satt jag vid matbordet och åt risgrynspudding med hallonsylt.

Anna-Sarah missade både mig och risgrynspuddingen.
Hon får skylla sig själv.

1 mars
Kyrkkaffe och handel
Vi sjöng i sjukhuskyrkan idag. Efteråt blev vi bjudna på kyrkkaffe inne hos Pastor Mattisson. Tack snälla pastorskan som hade bakat semlor!

I kväll har vi varit och handlat. Vi brukar alltid veckohandla för sådär 700 eller 800 eller så. Idag kostade hela handlingen 350, och då hade vi köpt böcker för 75. Det fick mig att tänka på den gamla tanten som sa att hon blev starkare och starkare.
"Hur menar du då?" frågade hennes bekanta.
"Jo, när jag var ung kunde jag inte bära hem mat för hundra kronor. Det kan jag nu!" svarade hon.