Kära dagbok...

Till februari Till april
31 mars
Avskedsföreställning
Det var sista dagen med gänget, kan man säga. AR, området som vi har tillhört de sista åren, går i graven nu i samband med månadsskiftet. På morgonen hade vi möte med Eva som blir ny chef och på eftermiddagen fikade vi med Cecilia och Els-Marie. Cecilia fick en blomma och vi sjöng en egenhändig variant på "Nu går trettiofyran i himlen in".

Jag fick också en present på mötet, minsann! Jag byter organisation i morgon och går över till Serviceförvaltningen och skall ägna mig åt städfrågor på heltid. Det känns roligt. Ett nytt blankt papper och nya kritor. Eller så blankt kanske inte papperet är, jag har ju ägnat mig åt städfrågorna lite förut också, om än inte på heltid.

Nu i kväll har jag och Sonja varit hos Inger. Vi skulle utvärdera organisationsförändringen, sa vi. Det var en om skrivning för att äta paj och ha det mysigt.

30 mars
Tänk på vilodagen
Vi vaknade ganska tidigt, konstigt med tanke på att det gick över till sommartid i natt. Det var fint väder när vi tittade ut så vi drabbades av arbetsiver. Sven-Arne tvättade bilen och började tvätta altanen. Jag målade drivbänken och när jag ändå hade färg på penseln målade jag förrådsdörren, dörren till sopskåpet och en stolpe på baksidan. (Fast stolpen blev inte bra i rött så den får jag allt ta och göra om med vit färg en annan dag.) Och så funderade jag på varför det droppade från hängrännan på framsidan så jag ställde mig på en bänk och sträckte mig så långt jag kunde för att känna efter varför det droppade. Det slutade med att jag hämtade en stege och rensade alla hängrännorna. Nu är jag mottaglig för allmänhetens jubel och uppskattning för mina insatser...

29 mars
Lördag
När jag berättar något för Anna-Sarah och hon tycker att det är ointressant så säger hon att hon ska skriva det på en lapp och stoppa i örat. Jag vet ingen mer än Anna-Sarah och hennes kompis Bella som säger just det. Sven-Arne och jag var på Gengåvan en sväng idag, men konstigt nog handlade vi inte något. Jag vill att vi skall köpa en soppskål men de jag hittat verkar vara gjorda för tiomannahushåll, och dessutom tycker Sven-Arne att alla är fula.

Som sagt, skriv upp det på en lapp och stoppa i örat.

I kväll var Körslaget på TV. En av herrarna från gospelveckan i Gullbranna var med. Man kanske kan få hans autograf. Fast det har jag redan, när jag tänker efter, för han skickade ett brev till oss efteråt.

28 mars
Andra tider
Vi var i kyrkan i kväll. Efteråt fikade vi, tillsammans med de flesta andra kyrkobesökarna. Sven-Arne och Stefan, prästen, satt snett mitt emot varann. De pratade om Refugen (den webbradiokanalen har ni väl inte missat?) och att man behöver en webbradio och hur man buffrar och får med sig minne och vilken sorts radio man behöver och trådlöst nätverk och hubbar och buggar och bluetooth och standbyläge och streaming... så till slut frågade jag om de inte kunde gå och sätta sig nån annanstans.

Så sa jag. Till prästen.

Så hade det inte gått till på Kyrkoherde Hallonstens tid...

27 mars
Tonårsdöttrar, del 2
Anna-Sarah och jag går på samtal. Det är rätt nyttigt, jag kan rekommendera det. Vi får en chans att diskutera svåra saker utan att nån reser sig och går eller säger "vi tar inte det nu". Idag sa Anna-Sarah en sak som värmde i hjärtat:

"Jag skulle vilja bli som du. Fast mer mogen. Och från början."

26 mars
Tonårsdöttrar
Det här är Anna-Sarah i ett nötskal.

Anne ringde i svårt bryderi. Hon har chattat med en kille i USA ett tag. Ett ganska långt tag enligt henne, men cybern rullar på snabbt så det vill jag låta vara osvuret. I går hade han sagt "Jag har en sak att bekänna. Jag har ljugit om min ålder. Jag är inte 24 som jag har sagt."
(Vad tänker man som mamma när dottern är nitton, tror ni?)
"Jag är 16."
Jag skrattade så att jag skrek när hon berättade det. Hon har haft som princip att en kille inte får vara äldre än jag och inte yngre än hennes lillasyster.
Den första delen har hon klarat.
Men värre ting har väl hänt. Jag chockade henne med att svara "Du får väl bjuda på godis efteråt."

25 mars
Vardag
Fyradagarsveckan har börjat. Vi försov oss för radion var inte inkopplad. Så går det när man är ledig ett tag!

Jag hittade en länk till Typealyzer i Karin Långström Vinges blogg. (Jag vet - det ser konstigt ut med två länkar efter varandra men vad skall man göra.) I Typealyzern skriver man in url-en till en sida med mycket text och - vips!- så får man en personlighetsanalys. Själv är jag en åsiktsmaskin. Här är en förkortad analys:

"Åsiktsmaskinen värdesätter harmonisk mänsklig kontakt över allt annat. De är särskilt begåvade på att locka fram samarbete från personer som kanske är upprörda eller oroliga. De är känsliga för både kritik och beröm och har en tendens att se till att flocken håller ihop.
De låter sällan logisk analys få företräde för personliga åsikter. Om de stöter på åsikter från en mer analytisk och opersonlig person använder de sina subjektiva känslor för att förhålla sig till det. De föredrar därmed att avgöra om det är t ex “snällt” eller “elakt” menat, snarare än “sant” eller “falskt”. De har lätt för att prata - och tänker gärna medan de pratar."


24 mars
Annandag påsk
Var det nån som på allvar trodde att det kunde bli tolv minusgrader i natt och dessutom att det skulle kräksnöa idag?
Näe. Inte jag heller.

Jakob och Mia kom på middag. Och när de hade ätit soppan och våfflorna kom Linus så då tog vi fram alltihop igen. Och när han också hade ätit klart kom Anna-Sarah och Tobias, men de nöjde sig med våfflor.

Det är inte så ofta jag har bilder i dagboken. Det har en ganska enkel förklaring. Bilderna finns i den stora datorn och där sitter oftast Sven-Arne. De flesta bilderna tar vi i raw-format och så justerar vi dem och gör dem till jpg-filer. Det är oftast Sven-Arne som gör det, eftersom han sitter vid stordatorn och laptopen som jag brukar sitt vid inte riktigt orkar med fotohantering. Det innebär att fotona inte är i jpg-format än när jag skriver dagboken och när det har gått en dag eller två så känns det inte lika aktuellt med fotona längre. Men nu har jag tagit mig i kragen och lagt in bilder från Karlstadsresan.

23 mars
Påskdagen
Efter frukost tog vi med oss maten som Hilda inte ville ha kvar och for hemåt. Fem timmar tog det att åka 15 mil. Det fanns sjöar och småvägar och Södra Råda gamla kyrkoplats och annat kul att se.

Och nu, fram på kvällskvisten, så har jag insett att det är en ledig dag i morgon också. Det känns bra det med.

22 mars
Påskafton
En finfin påskbuffé åstadkom vi hemma hos Hilda:
Ägghalvor med rom och med musselstuvning,
svampomelette,
janssons frestelse,
köttbullar,
prinskorv,
varmrökt lax,
grönpepparpaté med cumberlandsås,
gravad lax och hovmästarsås.

Vi spelade kort och lyssnade på hockeyresultaten och tittade på ett par avsnitt av Couples. En mycket trevlig påskafton.

21 mars
"Man får inte...
... gå ut utan vantar!" sa en av grannbarnen när hon såg mig utomhus i morse. Vi skottade bort en decimeter snö, packade bilen full med mat och grejor och for till Hilda i Karlstad för att fira påsk. Fast först skjutsade vi Anna-Sarah till stan. I bilen frågade Anna-Sarah hur vi skulle sova, så då kom vi på att vi hade glömt luftmadrassen. Vi kunde lika gärna ha varit i Kristinehamn när vi kom på det.

Hilda får ibland ryck av "Nej det där är onödigt." Äggkoppar, till exempel. Det var hon mycket bestämd på, att det skulle hon INTE ha. Hon hade inte plats i skåpen, sa hon. Jag funderade några dagar och köpte ljusmanschetter på Gengåvan, sju stycken för femton kronor. De fungerade perfekt och de tar inte mer plats än två femkronor. De syns på Sven-Arnes dagbild från påskafton.

Och den där "Det-är-onödogt"-grejen gjorde att hon fick hemgjorda lådor i stället för påskägg. Salta mandlar i en, gula russin och vanliga russin, godis, jordnötter, pepparkakor och ... ja så var det två till som jag inte minns vad det var i. Kanske solrosfrön. Huvudsaken är att Hilda blev glad.
Vi har gått på stan i iskall vind och Hilda har bjudit på trerätters middag - champinjonsoppa, lasagne och kladdkaka.

Soppan var supergod, den skall jag laga hemma en gång. Lasagnen var jättegod och jag kan lugnt tala om att Hildas kladdkaka var bra mycket godare än den som jag försökte bjuda mina jobbarkompisar på. Hildas hade dekorerat sin kaka med skumtuppar och... tuggummi?

20 mars
Skärtorsdag
I morgon fyller lille Malte ett år. Och på sätt och vis är det Bolles dödsdag också, eftersom han dog på påskafton i fjol. Tänk om man kunde bära Annelie för att hjälpa henne.

Sven-Arne har gjort janssons frestelse och jag har gjort i ordning tranestrumpor. Det har jag ju skrivit om förut, att tranorna kommer på natten på skärtorsdan (egentligen skall det vara vårdagjämningen men det är svårare att komma ihåg. Vi har infört skärtorsdag som tradition) och lägger grejer i strumporna. Anna-Sarah iddes inte leta upp sin strumpa och Anne vet nog inte var hon har sin. I vilket fall som helst har jag tillverkat nya i papp. När barnen var små hängde strumporna vid deras sängar, men orka vara vaken tills en tonåring har somat! I år finns strumporna i tvättstugan.

19 mars
Onsdag
Sven-Arne och jag skall till Hilda över påsk. Det kräver lite planering. I kväll har vi handlat det som skall vara med och en del som inte skall vara med. Jag kan inte visa bild på grejerna vi skall ha med oss, för det är ju tänkt att det skall vara lite överraskande. Men fint är det. Jag tror att hon blir glad.

18 mars
Röra
Jag har berättat att jag glömde ju nyckeln hemma i förra veckan, två dagar efter varann. Så kom Anne oväntat och hälsade på mitt på dagen idag. Jag hade gärna sett att hon hade stannat en liten stund men hon hade folk som väntade. Hon ville låna min nyckel för att åka och hämta sin plånbok.
And guess what.
Hon fick hela nyckelknippan.
Så där stod jag utanför vår dörr. Sonja var på lunch. Cecilia var på möte. Måns och Ingemar var lediga och Lars-Göran jobbar numera i stan. Jag tänkte att jag skulle ringa till Anne och be henne komma tillbaka med min nyckel när hon var klar i vår lägenhet. Men telefonen fanns ju där inne på kontoret...
Jag gick till Ute på städet men huvudnyckeln som går till vår dörr var ute på ett annat jobb. Men Sven-Arne finns ju i huset. Jag kunde ju vänta hos honom tills Sonja eller Cecilia dök upp. Nähä, det gick inte heller. De höll på att storstäda golvet på IT och ingen fick gå där förrän det hade torkat.

Efter jobbet åkte vi ner på stan. Maria har fått en liten flicka och vi erbjöd oss snabbt att handla något. Tänk, att få gå och njuta av alla babykläder!

Jag hade ett ärende till. Mina kängor går ju att ha när det nu slumpade sig till att bli kallt igen men mina vanliga skor är helt slut. Jag gick in på en skoaffär - och minsann, där fanns förebilderna till bitchexpediterna i Mia och Klara! Lika bedagade, lika ovilliga att prata med kunderna. Både jag och Sven-Arne försökte få kontakt med de två damerna. Till slut lyckades jag.
Finns de här som en storlek större? frågade jag.
Eeehhh... jag kan kolla det, sa hon motvilligt och pekade på datorn.
Sven-Arne gick dit med skorna.
Omständigt kollade hon en sko. Nej, den finns inte.
Så nästa. Nej, den finns inte.
Tredje paret däremot. Jo, de finns där, sa hon och pekade.
Sven-Arne gick mot hyllan hon pekade på.
Nej inte där. DÄR! sa hon och pekade en gång till.
Dessutom var inte skon skön.

Vi gick därifrån och in på Stadium. Killen vid skorna hälsade på oss båda, hjälpte mig raskt hitta rätt storlek och efter tio minuter hade vi köpt skorna, pratat bergsvandringar och Italien och när vi gick ut såg jag att Sven-Arne log lika stort som jag.

17 mars
En morgon när vi vakna...
...var hela världen vit, och vi förstod att vintern har kommit hit!
Det var kräksnö när vi vaknade och jag funderade på pulka, apelsiner och vantar. Jag borde ha tagit de tjocka kängorna men jag hade dem i går när jag skurade drivbänken och de var så leriga så de gick inte att få rena inom rimlig tid. Det fick bli högklackade mockakängor och det var väl ungefär som att åka skridskor. Men vad gör man.

När Sven-Arne, den omtänksamme, hänsynsfulle och försiktige mannen, skulle köra ut bilen ur garaget var han ganska nära ena stolpen. Det är han ganska ofta och det gillar jag inte, bilen är faktiskt inte så gammal. Jag stod och tittade på nåt som hände utanför bilen så jag var inte riktigt uppmärksam när han började backa ut, tills jag kände backspegeln genom jackan. Jag flyttade mig tills han hade backat ut innan jag stängde garaget och satte mig i bilen bredvid min uppspelte make.
"Såg du att jag lät bli att köra emot med backspegeln?" sa han.
"Du körde på MIG" svarade jag.
(Vi tar en liten paus här. Vad säger en omtänksam make i det läget?
"Oj, körde jag på dig?" "Gjorde det ont?" eller "Jag såg inte att du stod där!"? Lite klädsam ånger? Nejdå, inget av det.)
"Va!? Stod du i vägen!?"

16 mars
Söndag
Det finns en groddamm på baksidan av sjukhuset. Det sprider sig som en löpeld på sjukhuset när grodorna leker och under den korta tiden de gör det så går många i personalen och tittar på groddammen på lunchen.

Vi har ganska få nöjen på sjukhuset.

Solen sken så underbart idag. Vi gick en långpromenad runt Karstorpssjön och ner till dammen för att se om det var dags än. Det var det inte men det är nog inte många dagar kvar.

Drivbänken skulle vi måla för två år sedan och så tänkte vi göra det i fjol i stället så nu i år skall det bli av har jag bestämt. Jag har grävt rent längs kanten och skurat bräderna för att färgen skall fastna. Nästa soliga lediga dag skall här målas!

Vi hade konsert i Norra Kyrketorps kyrka i kväll. En av våra bästa gospelkonserter, tror jag. Fast i fortsättningen skall jag stå i första raden och sjunga - det där med parfymer är ett gissel. Står jag längst fram kanske det går lättare.

15 mars
Utbyte
Jag ville bjuda mina lunchkompisar på något gott för att fira det som skulle firas, så i torsdags när vi handlade köpte jag en kladdkaka på Coop. Jag vet - det är jättelätt att baka kladdkakor men orka. Dessutom skulle Hilda baka för bjuda lärarna på gymnasiet så det hade blivit kö till ugnen. Vi kan ju skylla på det åtminstone.
Som sagt så köpte jag en kaka och skulle bjuda på den i går.
En kladdkaka, alltså.
Vad är kännetecknande för en kladdkaka?
Jo, att den är kladdig.
Var den det?
Nej. Den smulade i mitten och kanten var så hård så när man skar i den så hoppade bitarna runt på fatet. Tur att jag inte hade sagt att jag hade bakat den själv!

Idag åkte vi inom Coop och fick pengarna tillbaka. Jag får väl bjuda på fika en annan gång i stället.

Vi har varit på Gengåvan och lämnat vår gamla soffa. Den har varit bra i många år och jag tror att den kommer att göra någon glad ett bra tag till innan den förpassas till soffornas himmel. Den var redan några år när jag vilade i den när jag väntade Anne, som fyller 20 i sommar. Det måtte ha varit en kvalitetssoffa men ni har väl sett bilden där jag har kasslerstrumpor, mönstrad klänning och sitter i just den soffan? Det är en förfärlig syn.

Men nu har soffan som sagt gjort sitt hos oss. Den nya har inte fått rätt armstödsklädsel än men det gick väldigt bra att sitta fyra personer i den och se schlagerfestivalen ändå. Både jag och Sven-Arne ringde och röstade men inte på samma bidrag.

14 mars
Fredag
Först jobb, så en timme i träningslokalen. När vi promenerade hem i regnet hörde vi en koltrast sjunga.

Det låg en lapp från Anna-Sarah på bordet.
"Hej! Jag kommer hem sent. Ring inte!" stod det på den. Hon vet inte att en av naturlagarna är att mammor blir dubbelt så oroliga av den sortens information.

13 mars
Det finns sol fast det regnar
Jag har varit lite låg ett tag för jobbet och jag har inte kommit överens.
Men i dag har jag insett.
Att.
Det finns sol ändå.

12 mars
Andning
När jag var barn fanns det ett reklamvykort för Vittsjö. Motivet var vildgäss och ledargåsen sa:
"Vi tycks flyga över Vittsjö nu.
Det känns på den friska, ozonrika luften.
Sakta farten, andas djupt!

Jag vet inte vem som hittade på texten (och vad vederbörande visste om ozon på marknivå, det är inte så hälsosamt om jag har förstått saken rätt), men nu var det inte det som var min poäng.

När vi övar i kören brukar jag sitta längst fram. Både kören och pianot hörs bättre och dessutom får man alla parfymer i ryggen. I kväll skulle vi ställa oss som på konserterna och då gick det inte lika lätt. Kören omformerades, parfymerna kom rätt i luftrören så jag gick och satte mig i en av kyrkbänkarna i stället. Jag tror att jag vet ungefär vilka det är som har så mycket parfym. Katarina hade godheten att säga ifrån att man inte skall ha parfym när man sjunger i kör, men det funkar inte alltid så bra.

Kan man säga "Du får gå och byta om och tvätta håret för jag klarar inte din parfym" eller skall man bara gå undan själv? Och hur gör man om man känner parfymen när man ställer upp inför en konsert?

11 mars
Alla...
... som tror att jag glömde nyckeln idag också räcker upp en hand! Jag muttrade åt Jörgen när han påpekade att en gång är ingen gång men två gånger är en vana. Dessutom glömde jag ta med mig mysli trots att jag visste att den var slut på jobbet.

Men dagen som började så visset blev bättre med tiden. Ingemar förbarmade sig över mig och gav mig en banan att skiva i yoghurten, jag fick ett telefonsamtal som jag blev glad över, vår nya soffa kommer i morgon, vi tränade efter jobbet och Sven-Arne gjorde världens godaste omelett till kvällsmat. Så det blev som helhet en väldigt bra dag ändå.

10 mars
Rörigt
Det var en SÅN dag. En sån dag då man inte borde ha klivit upp.

Jag glömde nyckeln hemma och kom inte in på kontoret. Jag fick gå ner till Sven-Arnes rum och vänta där tills Sonja hade kommit. Så ringde Anna-Sarah arg som ett bi. Sven-Arne hade fått med sig hennes nyckel när vi gick i morse så hon kunde inte låsa när hon skulle gå och dessutom hade hon ingen skåpnyckel.

I förra veckan skulle jag och Lars-Göran revidera personalklubbens kassa. Vi satte oss och började men insåg snabbt att det fattades en pärm så vi kunde inte slutföra det. Idag skulle vi fortsätta och vi hade bestämt att jag skulle ta bussen ner till hans jobb. Två gånger ringde telefonen när jag stod med jackan på så jag fick rusa ut till bussen och stoppa den i flykten när jag skulle iväg. När jag kom till Lars-Göran upptäckte jag att jag hade fått med mig fel pärm. Det var bara att packa ihop, gå upp till busshållplatsen och åka tillbaka till jobbet.

Så slutade vi för dagen. Jag gick ner till Sven-Arne för vi skulle träna efter jobbet. Då upptäckte han att han hade glömt sin t-shirt hemma så det var bara att gå hem.

I går när Lena var hos oss blev det en massa sås över. Den skulle vi göra soppa av idag, men samma kock som gjorde såsen igår spädde den idag så soppan hade räckt till fyra pesoner till.

I morgon är en ny dag med nya kritor och blanka papper. Då får vi ta nya tag.

9 mars
Söndag
Vi sjöng i kyrkan idag. Det var roligt - svårt men roligt. Det var mycket folk i kyrkan idag och liv och rörelse vid kyrkkaffet. Det är en livaktig kyrka från början och extra mycket liv just idag. Lena kom och lyssnade när vi sjöng och efteråt bjöd vi på middag hemma hos oss. Vi gjorde fiskgryta och den såsen var god men dryg. Vi kan nog äta fisksås hela veckan och det kan det ju vara värt.

Vi har beställt biljetterna till Skellefteå nu. Vi skall vara värdpar på syrrans bröllop vid valborg. Vi pratade om att bila upp men orka bila till Skellefteå! Nattåg åker vi inte så ofta så det ser vi fram emot. Ja, vi ser fram emot syrrans bröllop också men det ena utesluter ju inte det andra.

8 mars
Internationella kvinnodagen
I fjol firade jag den, det var då det var prisutdelning i novelltävlingen. Det var en stor dag, ett jättekliv i mitt skrivande och jag växte en halvmeter på det.
Årets kvinnodag firas med kvinnogöra. Jag har städat inne och Sven-Arne har fixat bilen. Jag tror att min syssla var bättre för nu ligger Sven-Arne på sängen med ryggont igen. Sonja kom in en sväng och ... javisstja, det kan jag ju inte berätta, det är svårt att veta vem som läser här. Men så mycket kan jag säga att det har inte med lilla hjärtat att göra.

* * *

I kväll kan jag dessutom meddela att om man blir osams med båda döttrarna inom loppet av tio minuter så får man en lördagskväll på tu man hand...

7 mars
Fredag
Vi hade heldagsmöte nere på stan. Ett av uttrycken från dagens powerpointpresentationer var "Some is not a number, soon is not a time".

När mötet var slut åkte vi till Plantagen. De hade små miniväxthus för groddar och en av dem stod och ropade på Hilda tills jag köpte den åt henne.
Det är inte mycket annat att göra när en groddningsbox börjar ropa när man går förbi.

6 mars
"Sjung, svenska folk!
Jag behöver allt stöd jag kan få!"
Så hette Roffe Wickströms första soloskiva. I kväll har vi varit i kyrkan på sångövning. Jag bytte från alt til sopran på den ena sången och det var jätteroligt. Vi gnisslade igenom vår stämma på nästan egen hand medan de andra lärde sig sin. Mot slutet skulle vi stå och sjunga och då orkade nog inte Samuel ha oss i örat längre för vi fick stå längst bort.

Hilda hade Gabby på besök när vi kom hem från jobbet. De hade värmt soppa och gjort varma smörgåsar och kokat ägg. Det är allt något extra att komma hem till ett dukat bord! Gabby är en trevlig tjej. Jag försökte byta till mig henne mot Hilda men Sven-Arne gick inte med på det. Konstigt.

5 mars
Smile - you're on candid camera!
Jag skulle egentligen fotografera stolar men när jag ändå hade kameran med mig tog jag lite andra kort. Peter på Bild och Media hjälpte mig att plocka fram korten från minneskortet. Oftast säger han inget om vad man har tagit kort på, det är han för hänsynsfull för. Men idag gjorde han det.

Jag och Sonja var uppe på Utsikten. Jag skulle dokumentera lite som jag skulle skicka till en kollega, och kortet var tillräckligt tydligt för mina syften. Peter fnös - att sätta huvudmotivet i ett mörkt hörn är ett kardinalfel! Men det var faktiskt inte Sonja som var motivet.

Lars-Göran kom och hälsade på en sväng. Det var trevligt! I flera år har vi beundrat hans luncher, konstfärdiga rätter med rostade grönsaker och svartrötter och fyllda lövbiffar och rullade spättor och vinsåser och en massa annat som ingen har hört talas om tidigare. Och allt upplagt med finess och estetik på tallriken. Idag gick han och köpte mat i restaurangen till vår stora besvikelse. Han har fått annat jobb och är numera chef. Då får man andra vanor tydligen, för den här stod kvar på kopieringsmaskinen när han hade gått.

Det var som sagt stolar jag skulle fotografera. På väg till vaktmästeriet, där stolarna stod, gick jag inom städcentralen. Lars och Fredrik blev lite besvikna över att det inte var dem jag tänkte ta kort på så vad gör man.

4 mars
Saved by the bell - tror jag
I julas fick Mia en inspelning med O Helga Natt av oss. När hon började lyssna på den hörde hon att Sven-Arne pratar på slutet. Hur vi har gjort den inspelningen har vi ingen aning om.

Men inte nog med det. Vi hade Torgny Lindgren på talbok. Christina på jobbet ville höra den så jag la den på en CD. Idag kom hon tillbaka med CD:n och sa att SÅ mycket inblick i familjen Floryds privatliv, det ville hon inte ha... Jag har ingen aning om hur det har gått till men någonstans i en laddning eller nerladdning eller bränning får vi med ljudet av oss själva. Det är nog läge att försöka lära sig att bränna skivor! Och till andra, som vi till äventyrs har bränt skivor åt: Släng dem!

3 mars
Segt värre
När vi köpte min laptop i somras var jag bestämd på en sak:
Den skulle ha så pass låg kapacitet att den inte skulle fungera så bra för bilder. Annars skulle jag aldrig få ha den i fred.

Det har i och för sig fungerat men var det så välbetänkt, egentligen? Det har fördelen att jag nästan alltid får ha laptopen för mig själv. Nackdelen är att jag håller på att få spader när jag försöker hantera bilder till syrrans bröllopshäfte i början av maj. Datorn är så segt så jag har hunnit glömma vilka kommandon jag har använt, långt innan den lyder mig.

2 mars
Vårsöndag
Solen sken, fåglarna kvittrade och det var riktigt varmt och skönt ute. Vi tog en långpromenad upp på sluttningen till Billingen, med kaffetermos och bullar och en filt. Det är så skönt när det börjar bli vår!

När vi kom hem inspekterade jag trädgården, började ta undan fjolårsväxter och gamla löv och tittade på vad som kommer upp.

Till middag hade vi tänkt ta löksås och potatis och stekt fläsk. Fläsket visade sig vara bacon men det var gott det med.

1 mars
Kyrkdag
Mellan tio och två har vi varit på sångövning. Nu är vi hemma en stund, innan vi skall tillbaka till kyrkan vid fem för medarbetarfest. En rolig dag.

Nu under pausen sitter jag i telefonkö till sjukvårdsrådgivningen som omväxling. Sexton minuters väntetid är det. Man skulle ha högtalartelefon.

Jag har lagt in bilderna från Euskefeurats konsert i februarimappen. Missa inte dem!