Borta med vinden
Jag tappade en stor del av månaden i ett ovarsamt klick. Kanske kommer någon in för att titta på bilderna från Gullbranna och förvånas över den summariska berättelsen men det kan inte hjälpas.
Det som är förspillt, det är förspillt, som Emils mamma sa när paltsmeten låg i gräset.
26 juni
Högstadielärare
Jag hade två lärare i högstadiet som har betytt mycket för mig. Den ena var Claes, som undervisade i geografi. Den andra var Birger som hade SO-ämnena.
Birger var en gudabenådad berättare. Jag minns honom från när jag gick i söndagsskola, eftersom vi var med i samma församling. Han berättade om David och Goliat, så att det kändes som att jag var med i berättelsen och delaktig i den. Jag gick bredvid David, såg Goliat på avstånd och böjde mig ner samtidigt som David och tog upp en sten precis som han...
Det kändes snopet att bli återkallad till verkligeheten. Birger kunde verkligen konsten att berätta en histora så att den fick liv.
Vi hade honom i geografi, samhällskunskap och historia. Kanske i något mer, det minns jag inte. Han och rektorn hade ungefär samma ämnen. Ibland skulle rektorn på möten och då ryckte Birger in på hans lektioner också. Det var underbart att få Birger som lärare, i stället för rektorns stränga, malande röst. Jag minns en lektion när vi skulle lära oss vad bikt och tystnadsplikt innebar. Det var rektorns religionspass men Biggles hade fått ta det. Han struntade i böckerna, men hoppade inte över ämnet för det. I stället för att läsa innantill i böckerna berättade han händelseförloppet i en deckare han hade sett på film. Mördaren hade biktat sig och prästen som visste vem som var mördaren blev oskyldigt anklagad och var nära att lynchas innan allt löstes upp och rättades till. Hela vår stora klass med trettio elever satt som levande ljus medan han berättade och jag tror att hela klassen förstod vad bikt och tystnadsplikt innebar när lektionen var slut.
Varje morgon hade vi morgonsamling i aulan. Tio minuter kanske det var. En kvart kanske. Det kändes betydligt mer om rektorn skulle förmana oss om något fuffens, att någon hade rökt på toaletterna eller så. Och ibland hördes ett sus genom elevskaran medan vi stormade in i aulan om att Biggles skulle hålla i morgonsamlingen - det var så han kallades bland eleverna. När vi hade satt oss och han öppnade munnen blev det knäpptyst. Hans historier levde, vare sig han berättade om spöken eller kärlek.
En av deltagarna på Gullbrannaveckan är släkt med Birger. Därför vet jag att han dog i går. En stor man har gått ur tiden. Frid över hans minne.
I början av inlägget skrev jag att det var TVÅ lärare som har betytt extra mycket. Claes var en bra lärare i högstadiet, men den mesta kontakten med honom har jag fått på gamla dar. Han har skrivit så rara mail till mig om mina skrivanden så jag blir glad när jag tänker på dem.
Idag på Gullbrannagården gick vi på tipspromenad.
Vad heter huvudstaden i Tanzania? löd en av frågorna.
Dar es-Salaam, svarade jag. Det var fel. Dodoma är huvudstad i Tanzzania.
Förlåt Claes. Jag borde ha lyssnat bättre på vad du sa.
23 juni
Gullbrannagården
Söndag efter midsommar åkte vi till Gullbrannagården utanför Halmstad. Vi var där i fjol och det var lika underbart då. Jag skrev lite varje dag men det är inte så enkelt att återberätta det efteråt. Här är några bilder fårn Gullbranna. Utan kommentarer den här gången, eftersom jag som sagt har tappat största delen av juni.
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
Alex
Anna-Sarah gick i lågstadiet. En flicka i klassen hade kalas och det var maskerad. När jag hämtade Anna-Sarah efter kalaset såg jag en flicka som jag inte kände igen. Hon hade kort kjol, nylonstrumpor, långt ljust hår och läppstift.
Vem är den flickan, frågade jag Anna-Sarah.
Det är Alex, svarade hon.
En annan gång på en annan maskerad var det en som var utklädd till Iprenmannen, med blåa långkalsonger och stor mage och gitarr och alltihop.
Vem är det, frågade jag Anna-Sarah.
Det är Alex, svarade hon.
Jag såg Alex på väg till balen. Det är han med fluga.
){kind=link}
Balen
Anna-Sarah och Bella gjorde sig i ordning hos oss. Så fotograferade vi dem på Billingen innan de åkte till balen.
)
)
)
)
)
Student
Anna-Sarah tog studenten den trettonde. Det var en stor dag för oss båda, på min tid firades inte studenten något vidare. Dessutom gick jag tvåårigt gymnasium och då firades det absolut inte. Det var en ganska jobbig dag. Champagnefrukost klockan sex, utspring på dagen, middag hemma och så gick allihop ut på kvällen. Halv två hämtade jag henne nere på stan. Att ta studenten är inget för veklingar.
)
)
)
)
)
Kaputt
Så här långt kunde vi återskapa juni månad som jag tappade lite plötsligt.
Resten av månaden blir summarisk.
7 juni
Hemvändardag
)
Idag kom hon tillbaka, min Anne som har varit i England. Hon har haft en bra resa och det är jag glad över. Jag är lite lättad över att hon har kommit hem.Nationaldag
Vi fick lunch hos Mia och Jakob i Ekedalen. När jag såg smörgåstårtan började jag fundera på vad de firade, den hade räckt till ett kompani. Men när jag tänker efter hur stor bit Sven-Arne tog så är jag inte säker ändå. Det kanske bara var sexton bitar.
)
)
)
)
)
)
5 juni
Torsdag
Det var en ganlig torsdag. Jobb, handla, hem, laga mat, äta. Så långt var det precis som vanligt. Thomas kom en stund och vi gick igenom lite material som jag behövde känna till. Tio i nio gick han för han ville hinna hem till Brottet klockan nio. Det är bra med bekanta som tittar på samma serier som man själv...
Och nu är kvällens avsnitt klart. I vanliga fall måste man börja tänka på refrängen med det samma efter programmet. I kväll har vi insett att vi skall vara lediga i morgon. Det känns lite lyxigt med en extra helgdag. Inte för att vi otrivs på jobbet, nejdå, men det är ännu bättre att vara ledig.
4 juni
odjurens tid
Jag satt i grannens trädgård en stund och det var förfärligt vad knotten var stygga i kväll. Jag glömmer varje år hur illa jag tycker om knott. De sätter sig i ansiktet, tar en rejäl tugga och försvinner innan jag hinner slå ihjäl dem. Och skulle jag hinna så vad hjälper det? Det kommer snart nya knott.
3 juni
Italienska för nybörjare
Vi ramlade över en italiensk TV-serie i går. Mästarlaget hette den. Ett avsnitt i går, det andra i kväll. Den bygger på en verklig historia. Turino hade ett fantastiskt fotbollslag 1949. Laget hade spelat en vänskapsmatch och på vägen hem kraschade planet, så alla 31 ombord omkom. Det var fyra matcher kvar i serien och juniorlaget spelade dem. En sorglig och vacker film. Vi började se filmen för att den var på italienska men vi fångades helt av handlingen.
En film att minnas.
2 juni
Försvunnet
På jobbet har jag en dialogruta där det står:
"Kan inte hitta filen.
Var god titta i kylskåpet."
En gång tog jag fram en massa gamla foton av Anna-Sarah och tänkte att dem kan jag använda till hennes studentplakat och för att köra ett bildband på hennes student. Ganska många filer var det - och nu hittar jag inte dem. Jag har tittat i alla mappar i alla datorer men icke. Inte en enda fil.
Jag får nog kolla i kylen i alla fall.
1 juni
Högsommar
Är det högsommar redan?
Löjtnantshjärtana blommar för fullt, kaprifolen håller på att slå ut, klätterrosen har röda knoppar och det var varmt i sjön när vi simmade ut en bit.
Första juni.
Man tror knappt att det är sant.