Kära dagbok...

Till juni Till augusti
31 juli
Logistik
Anne och Kalle reste med tåget från Kopparberg. De skulle byta tåg i Örebro och kliva av i Skövde vid fyra.
Anna-Sarah skulle komma med tåget från Göteborg halv sex.
Alla tre skulle till Mariestad.
Jag lovade att skjutsa dem.
Anne ringde och bad att få låna Tolkien-böckerna. Alla sju.
Kalle beställde hummer när de väntade i Örebo så de hann inte med tåget de tänkt ta.
Anna-Sarah hann med ett tidigare tåg än hon hade tänkt.
Anne hittade ett Kinnekulletåg som de kunde ta direkt till Mariestad. Ett nytt Itinotåg var det.
Anna-Sarah ringde från tåget och bad att få låna en luftmadrass.
Jag packade luftmadrass och pump och böcker och popcorn i en väska, hämtade Anna-Sarah nere på stan här i Skövde och skjutsade henne till Mariestad.
Så vitt jag vet så är alla på plats om jag inte har missat att hämta någon någonstans.

30 juli
Nyligen läst
Jag såg i tidningen att Asketorps Ägg har brunnit ner. Sex tusen höns brann inne. Stackars Anette. Alltså, hon är ingen höna, hon är en av ägarna.

Jag läser en bok av Anita Shreve, Sällsamma utbrott av kärlek. Jag tycker om hennes böcker i vanliga fall men den här handlar om kvinnomisshandel. Hur förhållandet startar, det som borde varit varningssignaler redan från början, det första blåmärket, ångerfullheten och kärleksbetygelserna efteråt... Det hjälper inte att jag redan från början vet att hon slår ihjäl honom i slutet. Det är ändå ett stort obehag att läsa det. Det var likadant när jag gick skrivarkus i höstas. Marina skrev en novell om misshandel. Ja gläste den med vrede och fasa och efteråt brast jag i gråt vid köksbordet för en småsak. Jag fixar inte litteratur om misshandel.

Nej, jag får allt leta upp något annat att läsa i stället. En vanlig hederlig deckare vore bättre.

29 juli
Bulletin
Han har varit på vårdcentralen idag.
Han har Menières sjukdom. Yrsel, hörselnedsättning, illamående och tinnitus är symptomen. Det går inte att bota, är livslångt och det finns inga ordentliga mediciner. Men skoven kan komma med ganska långa mellanrum så det lugnar sig väl, hoppas vi på.

Jag är mest lättad att det inte var en tumör.

I kväll har vi varit utanför Boulognerskogen och haft picknick. Rhapsody in Rock var i stan. Sven-Arne, jag och Jimmy och en massa andra som inte hade betalat inträdesbiljetten satt i den varma skymningen och hade det gott.

28 juli
I etern
Köra tvättmaskinen, vattna, sitta i skuggan med en god bok och ta det lugnt. Det var ungefär vad vi mäktade med idag. Det är nästan trettio grader och semester, då är det läge för att ta det stillsamt.

27 juli
Söndag
Han var yr igen idag, min lille prins. Jag har försökt att inte visa det men hans yrsel gör mig rädd. Idag packade jag ner tältet, medan Sven-Arne låg på en luftmadrass i skuggan och sov. När han vaknade försökte jag vara käck och duktig och vi skämtade lite om vilka psalmer vi skulle ha på hans begravning.
"Yrare kan ingen vara" tyckte han.
"Snurra min värld" tyckte jag.
Men glättigheten sitter inte så fast förankrad i mig. Jag blir egentligen gråtfärdig när jag ser honom. Det kändes lite bättre när han lovade att gå till vårdcentralen när vi kommer hem.

Han blev bättre framåt eftermiddagen och då kunde vi åka. Vi har varit en hel del på Östkusten, både Sven-Arne och jag, men eftersom han inte var riktigt frisk hoppade vi över det som vi hade tänkt visa varandra och åkte hemåt med en gång. Men vilka är vi om vi inte stannar och väntar ut ett tåg i Nässjö längs vägen?

26 juli
"Så måtte vi orka att minnas allt det här...
... längre fram, när dimman drar in."
Så sjunger Lasse Tennander i den fantastiska sommarsången "Livet, kärleken och konsten att stämma en gitarr".

Eftersom vi brände oss i solen igår åkte vi på utflykt idag. Vid tre hade vi kommit till Gillberga raukar på Ölands västsida, med utsikt mot Blå Jungfrun i norr, Mönsterås i mitten och Kalmar längst i söder. Vi läste, njöt och vilade. Framåt kvällningen grillade vi, och stannade, liksom många andra, vid raukarna till solen hade gått ner.

En förtrollad afton.

25 juli
Det blir en dag på stranden
Vi njöt på stranden. Det blåste lite så vi byggde ett vindskydd. Det var ändå ganska svalt. Nitton grader i luften och 24 i havet, har man hört på maken. Först när vi gick hem, efter flera timmar, insåg vi hur mycket vi hade varit i solen. Man lär sig aldrig.

24 juli
Koskräck
Jag är visserligen född på en bondgård, men alla som har träffat mig vet att jag inte är så förtjust i att gå nära kor. Idag såg jag något som jag först trodde var en järnvägsvagn, mitt ute på Alvaret. Vi åkte tillbaka och tittade, men det var nog snarare en cirkusvagn. Bakom den stod en STOR tjur innanför en TUNN tråd.
"Gå inte närmare" sa jag åt Sven-Arne. Man kan bli nervös för mindre.

Och lite senare såg vi kor, som dels tycktes studera en informationstavla och dels verkade vara på väg över fätrappan...

23 juli
"Gå några mil, och sedan till höger..."
Så sjunger älgarna i popmusikalen Snövit. Kisa Magnusson var Snövit. Tomas Ledin var sånglärare, eller om han var prins, jag minns inte säkert. Kjerstin Dellert var den elaka styvmodern. Jag nynnade på älgarnas sång idag, när vi gick ut över hedarna från campingen räknat. Vi hittade en nästan egen strand och njöt hela dagen.

22 juli
Yrsel
Sven-Arnes yrsel kom tillbaka. Vi tog det lugnt vid tältet till framåt kvällningen, när vi åkt ut och tittade oss omkring. Det går ju att vila på andra ställen än vid tältet.

Det är ganska rejäl zoom på min nya kamera.
Mia har skrivit ibland om kareoke, att det är så himla roligt. Granncampingen hade kareokeafton i kväll. Att höra det på avstånd är INTE roligt...

21 juli
Mot Öland
Vi packade in oss i bilen igen och åkte till Löttorp på Öland, min drömprins och jag. Det sista Daniel sa innan vi for var "Glöm inte fotografera när ni är högst uppe på bron!" Jo tjena - då var minneskortet fullt. :-(
20 juli
Skånska vanor och norrländska
Pappa guidade oss en sväng i trakten runt Furutorp.

Och på kvällen åt vi surströmming. Daniel åt kanske inte så mycket, men Sven-Arne kom på att det var riktigt gott, och det var ju roligt.

19 juli
Spettekaka och kossor
Så var det äntligen semesterdags och vi kunde åka i sakta mak ner till mina föräldrar i Skåne. Syrran var där och hennes man och hans lille påg Daniel. Fast påg var han kanske inte - han är ju norrlänning. Rebecka och Erik kom på middag.

För längesen fanns det två gamla tanter i Hårsjö som hade spettekaksbageri. Det var ett gammaldags bageri. Varje morgon gick de upp och vispade smet, och så vevade de spetten över öppen eld för att grädda spettekakorna. Timme ut och timme in, i snöstorm och trettiogradig värme, satt de och vevade och och vevade och spritsade på mer och mer smet tills spettekakorna var klara. Spettekakorna tog de på cykeln in till Vittsjö och sålde på marknaden, eller sände med tåget till bagerier och kunder i Hässleholm.
En dag kom det in någon och berättade om elektricietetsdrivna spettekakskoner. Man behvde varken elda eller veva, det skötte sig självt alltihop. De kanske ville följa med och titta på en sådan maskin, som kunde baka spettekakorna med hjälp av elektricitet?

Nej, sa tanterna när de hade funderat lite, det vill vi inte. För då kommer vi på att vi ha vevat för gäves i hela vårt liv.

Moster Ebba, som egentligen är pappas moster, köpte spettekaksreceptet av tanterna. När jag var barn var det Moster Ebba som drev spettekaksbageriet i Vittsjö. Och efter henne var det Siv, hennes dotter. När jag var sex väntade jag hos Siv några timmar på fredagarna, för det tog ett tag innan skolbussen skulle gå hem. Hade jag tur fanns det misslyckade spettekakor som jag kunde få smaka. (Det var ett sidpspår som hette duga! Det hör inte till historien men vem vet om jag kommer att få tillfälle att berätta om spettekaksreceptet fler gånger?)

Vi åkte till Hästhult efter maten för att titta på mjölkroboten. Pappa har sett den förut och visade hur den fungerade. Han tycker om att visa den - trots att det innebär att han har mjölkat så många kor för gäves i så många år.

18 juli
Renlighet
Teven stod på medan vi plockade här som värst. En kock stod och demonstrerade hur han fyllde kyckling. Jag hojtade till rent instinktivt - där stod han och höll på med en hel rå kyckling på ett träskärbräde. Och inte nog med det, han klippt persilja direkt ur en kruka, utan att tvätta händerna mellan persiljan och den råa kycklingen. Och hur gjorde han när han saltade?
Ner med näven i en skål, bara. Jajamensan.

Snälla nån, vad är det för fel på elementär livsmedelshygien?

Somliga behöver semester!
17 juli
Andra tider
För ett par år sen köpte Anna-Sarah och hennes kompisar biljetter till Lars Winnerbäck när han spelade i Huskvarna. Efteråt kom de på att de inte kunde ta sig hem för egen maskin. Vi fik skjutsa dem, jag och Sven-Arne, i en egen och en lånad bil. I kväll spelar Winnerbäck i Mariestad. Man skulle kunna tro att döttrarna är där och lyssnar, nu när det är på hemmaplan.
Men icke.
Hon som bor i Mariestad tog eftermiddagståget till Kopparberg.
Hon som bor i Göteborg tog eftermiddagståget till Mariestad - för hon skulle äta pizza med en vän.

16 juli
Vuxenleksaker
Jag beställde en ny kamera i måndags. Idag kom den - har man hört på maken så snabb leverans.

Sven-Arnes barn kom på kvällsmat och jag passade på att leka lite med kameran. David och Greta var också här men de fastnade bara på film och det är för stort för att ladda upp här.

Jag skrev igår att Sven-Arne var frisk igen. Det var nog lite förhastat för han fick gå och lägga sig med yrsel efter kaffet.

15 juli
Friskförklarad
Det är många som har hört av sig när Sven-Arne har varit sjuk. Först ut var Anna-Sarah. Hon råkade ringa när Sven-Arne låg hemma i fredags.
- Varför är du inte på jobbet? sa hon. (Ursäkta, varför ringde hon på hemtelefonen när hon inte trodde att någon skulle vara hemma?)
Sven-Arne förklarade att han var dålig.
Äh, du är bra gammal, svarade hon frankt.

Vi hade lite andra funderingar på vad han hade. Kristaller i öronen som hade kommit i oordning eller vadhetterdet Menueres sjukdom eller något. Men vad det än var han hade för åkomma så gick den tydligen över. Alltså stämde inte Anna-Sarahs diagnos...

Nu i kväll ser jag på GP:s nätupplaga att Rainbow har kollapsat och att 26 personer har fått föras till sjukhus. Jag är glad att våra barn inte är på nöjesfält i kväll!

14 juli
Mer mat
Skall jag verkligen prata om mat två dagar efter varandra?
Ja, det skall jag allt.

Anna-Sarah skulle åka tillbaka till Göteborg och vi bestämde oss för att äta middag på stan innan hon skulle åka. Hon föreslog restaurang Kryddan. Jag beställde laxspett, Sven-Arne biffstek och hon själv valde barbeque-hamburgare. Jag höll på att smälla av, jamentjenahallå, här går vi på restaurang och människan beställer in en hamburgare! Men jag tystnade när den kom in.

Resten av maten höll samma klass. Vackert upplagt, utsökt i smaken, trevlig och proffsig betjäning och humana priser. En restaurang att lägga på minnet.

13 juli
Mat
Jag har studerat Sven-Arnes dagbild från den tionde. Jag blir rörd när jag läser det för det finns mycket historia bakom.

Idag åt vi en trerätters middag. Det var inte planerat egentligen, kanske var vi bara hungriga efter skogspromenaden. Så här blev resultatet, påhittat i stundens ingivelse:
Förrätt:
Ruccolasallad, skuren i mindre bitar, färsk gurka i tärningar, tomater i klyftor på en assiett. Lite vit balsamvinäger, flingsalt och grovmald svartpeppar.
Och så mosad avocado, blandad med lite finriven parmesan, citronsaft och salt.
Varmrätt:
Ja det här är fusk! Laxpatén är färdigköpt i hamnen i Hjo i torsdags kväll. Till den färsk potatis och en sås på turkisk yoghurt, dill och röd kaviar. Såsen ser likadan ut som patén men den smakade inte likadant, jag lovar. Det är dillen som förvillar.
Dessert:
Sommarens favoritdessert!
Ett par skivor lätt sockerkaka som jag dränkte in med den sista skvätten hasselnötslikör. Nu är den lyckligen slut. Det går bra med annan god fruktlikör också.
Så blandade jag turkisk yoghurt med lite honung och la på. Lite fina skogshallon från skogspromenaden och överst riven vit choklad.

12 juli
Snurrigt
Han kunde inte gå många steg idag, min snurriga vän. Jag servade med kall läsk och mat, medan han låg i en badenbaden och försökte få världen att stå stilla. En gång ramlade han till och med ur stolen. Varje gång Sven-Arne verkar bli oväntat anfådd eller trött eller medtagen så är jag rädd att han skall få en infarkt. Nu har jag funderat ut tio andra sjukdomar, som en slags inverterad hypokondri.

Enligt väderlekspprognosen skulle det vara regn och åska idag. Men molnen var långsammare än prognosen så vi satt ute i solen fram till kvällen, när åskan kom.

11 juli
Fredag
Sven-Arne har varit hemma idag. Han blev yr igår, hela tillvaron snurrade för honom och han var däckad hela kvällen. Stackars Anette fick åka hem från kusten för att ta supporten idag för han kunde inte resa sig.

Birger begravs idag. Frid över hans minne.

10 juli
I love Hjo
Vi åkte till Hjo i kväll, Inger och Christel och jag. Sonja har haft semester två veckor redan och Inger börjar idag. Vi köpte sik och potatissallad och så satt vi vid sjön tills solen hade gått ner. Jag hade tagit med campingbord och stolar. Hade det varit regn i luften hade jag tagit med ett partytält också.

Sådana kvällar borde man ha fler av.

9 juli
Samband
Inger, min syrra, pratade med sin pojke Sebastian i telefonen. Han läste teologi i Lund. Medan de pratade satt han och mumlade.
Vad gör du, frågade syrran.
Jag läser Luther, svarade han.
Läser du Luther medan du pratar med mig? frågade syrran upprört.
Ja, för min mun och min hjärna är inte ihopkopplade, svarade han.

Jag kom ihåg den episoden när jag läste Zits härom dagen.

8 juli
Tisdag
Det hade nog varit bättre om jag hade kört den vanliga italienskakursen för deckaren var full av klyschor. Skurken - som hade ett stort fult ärr på kinden! - gömde sig i en nerlagd fabrik. Han väntade på en båt och gick ut ur fabriken och ner till vattnet för att titta i kikaren. Jamenhallå. Varför tog han inte med sig kikaren till ovanvåningen och tittade ut genom ett fönster i stället?

7 juli
Italienska
Vi följer en italiensk språkkurs, det har jag ju berättat hundra gånger. Vi har avsnitten på varsin MP3 och har som ambition att köra ett avsnitt per dag. Ibland sparar jag mitt pensum tills jag har lagt mig. Först hör jag instruktionen på engelska. Så säger jag dettpå italienska. En röst säger det på italienska och så säger jag det en gång till på italienska.

Efter en stund blir jag osäker på vad jag skall säga och väntar så att jag bara upprepar det. Och efter en stund så förstår jag inte den engelska instruktionen heller.

I kväll fuskar jag och tittar på en italiensk deckare i stället.

6 juli
Temperatur
Lena hörde en väderleksprognos på lokalradion härom dagen och skrev till mig om det hon hade hört.
"Temperaturen stannar på 26 grader" sa de.
"Stannar"?
Lena och jag var överens om att det betydde att det skulle vara varmt resten av månaden. I går stämde det bra, det var jättevarmt hela dagen. Nu har det däremot kommit in något annat styggt. Det var elva grader när vi klev upp och jag tror inte att det har varit så mycket mer på hela dagen. Synd att vi hade fel, Lena.

5 juli
Souvernirer
Jag har länge hävdat att det händer något med vin som man köper utomlands och tar med sig hem. Det goda vinet som man dricker en ljummen kväll på Piazza Ponte Rosso kan man hitta i närmaste butik. Så köper man med sig en flaska hem och när man öppnar den så smakar den - rödvin.

Förra året var jag och Anna-Sarah i Madrid en vecka. På en restaurang blev vi bjudna på på hasselnötslikör och eftersom det var väldigt gott köpte jag en flaska med mig hem, mot bättre vetande. (Don´t try this at home, folks!) Den smakade inte rödvin, den smakade nästan unket och halva flaskan har stått kvar i kylen till ingen nytta. Jag har blängt på flaskan länge. Idag öppnade jag den. Jag duttade lite på ett par skivor sockerkaka och la på lite glass och färska jordgubbar och voilá hade jag gjort sommarbakelser.

4 juli
Det här med Guds existens
I morse när vi gick till jobbet var det soligt och varmt och skönt. Vi lämnade jackorna hemma och traskade glatt iväg. Det var varmt när vi åt lunch och fikade och värmen slog emot oss när vi gick hem strax efter fyra. Men molnen hängde tunga och mörka över sjukhuset och strax bortom parkeringen kom de första dropparna.

Men då.

På den ensliga vägen, snedvägen mellan sjukhusets parkering och ambulanscentralen, där såg vi det slutliga beviset på att Gud existerar.

3 juli
Beviset
Mina barn är svårartade hedningar. Det kan man tycka vad man vill om men ibland är det rätt underhållande. Anne har följande definition som kanske främst speglar hennes förkärlek för ord:
"Gud är som ostkaka - god och mäktig."

Anna-Karin Elde har gett ut en bok som heter "Var skall man lägga näsan om inte i blöt?" Anna-Sarah hittade den i bokhyllan idag. Hon har några dagars ledigt från jobbet i Göteborg och är här och äter upp sig och träffar kompisar. Vi åt omelett till middag. Gräddad på spisen, tomatskivor, fetaost, sallad och svarta oliver ovanpå, serverat direkt ur teflonpannan. Jättegott, som Tina hade sagt. Maten fick Anna-Sarah att komma ihåg ett citat från boken:
"Teflonpannan är beviset på att Gud existerar."

2 juli
Kommunikation
Idag fick jag ett så rart meddelande från Anna-Sarah på mobilen så jag fick läsa det två gånger innan jag fattade vad det stod i det.

I fjol skrev jag så här i dagboken, en dag i början av juli:
"Mer post
Det här är en vecka då det kommer brev! Idag dök det upp ett till.
Med frimärke och adress och brevet var till och med handskrivet.
Två gånger samma vecka.
Tänka sig.
Vad dagens brev innehöll säger jag inte.
Avsändaren ville inte det.
Jag säger inte vem det var ifrån heller -
/.../
Nejdå. Inget säger jag.
Absolut inte.

Men vi blev väldigt glada över det, dagens handskrivna brev som vi inte skall berätta om."


Jag fick brev från pappa härom dagen, med Birger Olssons nekrolog. Och i går kom ett nytt brev, från en annan avsändare, precis som förra året ungefär samma vecka. Tillvaron verkar upprepa sig.

1 juli
Gone by the wind
Jag klantade till det när jag skulle byta månad. Allt det jag skapat i juni försvann i ett enda litet enkelt klick. Sven-Arne har lyckats återskapa en del men det mesta är försvunnet. Jag skall försöka återskapa så mycket jag kan. Resten får jag förska klara mig utan.