Kära dagbok...

Till oktober Till december
30 november
Första advent
Jag är glad över att kunna meddela att det var Sven-Arne som hängde upp psalmnumren idag på förstaadventsgudstjänsten och inte jag. Jajamensan. Jag säger inte vad som hände, det gör jag inte, men jag kan ju som allmän upplysning tala om det inte är lätt att se skillnad på sexor och nior, men det går. Som sagt, det var Sven-Arne som hängde upp dem.

På eftermiddagen hann vi höstrusta trädgården. Vi tömde krukor, diskade och ställde undan dem, planterade vinbärsbusken som stått i kruka under säsongen och plockade upp gladioluslökarna. Nu får det bli hur mycket vinter det vill. Egentligen får det gärna bli mycket vinter ganska snart, för nog är det något extra med en vit jul.

29 november
Göteborg, here we come - not
Vi skulle åka med Personalklubben till Göteborg. Men så trasslade det med bussen så bestämde vi oss för att stanna hemma i stället. Vi hann ställa i ordning surroundsystemet, gå länge på Gengåvan och Claes Olsson och adventspynta ordentligt. Det var mer värt än en dag i Göteborg.

Linus var kvar tills på eftermiddagen. Jag tycker att det är roligt när våra barn är här, det gör jag verkligen, men jag blev så trött av hans resonemang när vi fikade så jag reste mig bara och gick. Inte så föräldramässigt kanske men jag orkade inte lyssna.
Anna-Sarah har fått vinterkräksjuka, där hon är i Göteborg, stackars liten. Hon är mol ensam så jag har lovat att ringa en gång i timmen och tycka synd om henne. Det gör jag gärna, calicivirus smittar inte via telefonen.

28 november
TGIF
I Mölndal på möte. Sedan hem och till kyrkan för att vara gudstjänstvärd. Lena frågade om jag kunde tänka mig att ställa upp i kyrkofullmäktigevalet nästa år. Det är ju hedrande men då får jag ta bort något annat. Jag har för lätt att säga "Jajamensan, så gärna" när någon säger något. Det straffar sig i längden.

Linus kom tidigt i morse. Eller om det var sent i gårkväll, jag är inte säker. Han fanns i alla fall här när jag vaknade.

27 november
Handel
Vi skulle veckohandla. Och när vi ändå var ute och åkte tog vi en snabb sväng om MediaMarkt. Vi skulle egentligen inte köpa något... men kom ut med en bärbar telefon, ett USB-minne och ett surroundsystem till TV:n. För att minska på lättsinnigheten åkte vi tillbaka till jobbet och arbetade ett par timmar till. Det var nyttigt. Jag hann undan med alla fakturor som fått ligga medan jag har sprungit runt och arbetat med annat och Sven-Arne hann vara backup när de uppgraderade ett datasystem.

26 november
Förbryllande
Media Markt slår upp portarna i morgon bitti klockan åtta. Vi körde förbi butiken på hemväg från kören. De smäller upp tält utanför, kanske för att folk kommer att köa där långt i förväg, vad vet jag.

Jag har beställt en prenumeration på deras annonsblad, kollat deras hemsida, utanför butiken och i utskick och pappersreklam. De tär samma resultat överallt, de talar varken om vad de har för sortiment eller priser. Hur skall man då veta om det är dit man skall gå för att handla elektronik?

25 november
Tjuvlyssnat i Göteborg
När jag åkte spårvagn idag hörde jag två äldre herrar prata. Jag uppfattade inte dem som att de var i lagens eller samhällets utkant, de var nog bara pratsamma.
- Jag var bättre på att köra bil när jag inte hade körkort.
- Var du?
- Ja, då körde jag ordentligt för att inte polisen skulle ta mig.

24 november
Spännande tillvaro
23 november
Dilemma
Jag har haft en ljusgrå vinterjacka ett år eller två. Jag köpte den på Gengåvan för en femtiolapp i ett anfall av fattigdom eller dumsnålhet eller sparsamhet eller vad det kan ha varit. Ful är den, det har jag tyckt sen jag köpte den. Att den fanns på Gengåvan var för att dragkedjan var kass, om jag hukar mig eller sätter mig eller klättrar över en gärdsgård så går den genast upp. Och ibland går den upp ändå, utan att jag har gjort något. Men som sagt. Den var billig.

Men nu får det bli ändring! Anna-Sarah har en svart Everest-jacka som hon inte har hämtat för säsongen. Den har jag använt de sista dagarna för den var så mycket varmare. Idag ringde jag och påminde henne om den finns här, men hon säger att hon har en ny och inte behöver den. Jag kan få köpa den för tre hundra säger hon. Nu är frågan om det räknas som fattigdom, dumsnålhet eller sparsamhet att köpa en begagnad jacka en gång till?

I kväll har det gått ett program om Martina Shaub på tvåan, efter en filmserie som Tom Alandh har gjort. En mycket stark film. I en episod var Martina på gymnastik. Och vem stod bredvid henne? Svägerskan Kristina, minsann. Jajamensan, man har haft en kändis på besök.

22 november
Födelsedagsfirande
I sextioårspresent av Anna-Sarah fick Sven-Arne två biljetter till Peter Carlsson och Blå Grodorna. Det var en fantastisk konsert, tack, Anna-Sarah! Spelglädje, humor och skicklighet i en underbar förening.

En av sångerna hette "Ursäkta att vi finns". Om en stad med blanka gator och blanka hus, och vi är grumliga och med skäggstubb i själen. Hela sången gav mig ståpäls.

En annan handlade om hur han sitter mitt emot henne vid frukostbordet. Han ser i hennes ansikte, hur det är ristat gator och städer som de har besökt... jag har letat igenom de skivor som de har gett ut men jag hittar inte den. Den skulle jag gärna vilja ha i skivsamlingen.

21 november
Klipp ur tidningen
Två artiklar i Aftonbladets nätupplaga drog till sig min uppmärksamhet idag. Den första artikeln handlade Charles Simonyi och Lisa Persdotter osm skall gifta sig i Göteborg i morgon. Mike Jagger är bjuden och Bill Gates är bestman. Paret äger en båt som ligger i hamnen. Den är 71 meter lång, har fyra våningar, bibliotek, garage, gym, jacuzzi, stor veranda och flera sällskapsrum. Den har dessutom en helikopter och två normalstora motorbåtar.

Han har nog inte känt av finanskrisen.

Men det finns det andra som har. I USA har 191 gifta mångmiljonärer tillfrågats om de tänker dra ner på gåvor och underhåll till sina vänsterprassel. 80 proent svarade ja.
Hur hittade de 191 mångmiljonärer som svarade på en sån fråga?

20 november
Minnen
Första gången Sven-Arne följde med till mina föräldrar var jag lite fundersam på hur det skulle gå. Tänk om de inte skulle tycka om varann? Tänk om jag skull fortsätta leva i spänningsfältet mellan make och föräldrar?

Sven-Arne imponerade med att baka tårta och putsa fönstrena på altanen och så var han sjuksköterska och hade varit föreståndare på neuro och då föll mamma pladask.

Jag nämnde för pappa att Sven-Arne hade varit i Vittsjö en gång tidigare och jag är ganska säker på att pappa ringde och tog referenser. Jag frågade pappa för ett litet tag sedan. Han hävdar att han inte kommer ihåg och det är ju praktiskt i så fall...

När vi skulle åka hem på söndagen hämtade mamma psalmboken och ville att jag skulle läsa en bön som hon hade letat fram. När jag läste den rann tårarna på mig, särskilt när jag läste den här biten:

Gud, jag tackar dig för att vi är två
som får leva tillsammans.
Jag är inte ensam.
Du har givit mig en vän som älskar mig sådan jag är,
som tröstar och upprättar mig
och som hjälper mig att finna mig själv.


19 november
Onsdag
Hur smått blir allting som fått ett svar
Det stora är det som står olöst kvar,
när tanken svindlande stannat

(Tomas Tranströmer)
Vi försöker lösa några cache-gåtor för att hitta rätt koordinater. De var svåra som bara den. Och väldigt bra att ägna sig åt en kväll när man är lite trött och halvförkyld.

18 november
Stad i ljus
Controllerträffen tog slut på eftermiddagen. Jag packade ihop mappar, broschyrer, reklam för Västra Götalandsregionen och dator och åkte hem. Det är lite märkligt att bo på hotell i huset bredvid jobbet.

Vi gick en sväng på stan i kväll, när det var Stad i ljus. Vi såg sladdarna i Stadshusparken, det var två jordade sladdar som var ihopknutna och låg bredvid gångstigen. Det var som om pappa hade gjort det.

Innan vi åkte hem såg vi lasershowen i Helensparken. Som fyrverkerier, fast utan svavel och dunder. Det var en omedelbar, snabb skönhet, ständigt föränderlig. Och tredimensionell. Det var mäktigt!

17 november
Karstorp
Vi har en träff på Karstorp i två dagar. Trevligt folk, många som arbetar med samma saker och rätt många nya infallsvinklar. Det känns bra, och maten på Karstorp är så god så man tror knappt det är möjligt.

Vi skulle bestämma tid för nästa möte och vi gjorde det på ett rättvist och neutralt sätt - Vi gissade vilket år Cyndee Peters var född. Hon från Sundsvall kom närmast så hon får anordna nästa träff om ett år.

16 november
Vetenskaplig promenad
Vi tog en vetenskaplig promenad över Ryds ängar. Vi missade en cache, men vi vet ungefär var vi skall leta om vi går dit en annan gång.

Nästa var uppe vid Ryds grottor. Den var markerad som svårighetsgrad fem.
Tag med en vän och följande:
*Pannlampa
*Oömma kläder (kanske ett ombyte)
*Extralampa (minst en)
*Lämna eventuell klaustrofobi hemma
*En dåres tålamod!

Nåja, det var inte rätt läge för denna...

Vid Ymsingsborg hittade vi en cache, innan vi började promenaden ner, förbi groddammen och tillbaka till bilen. Det var en skön promenad. Regnet började precis när vi kom tillbaka, tänk vilken tur vi hade.

Nu har Peter och Kristina åkt igen. Nästa gång skall vi leta cachar hos dem i Göteborg.

15 november
Släkt
Ett trettiofemårigt kort på Peter, Sven-Arne och David var på dagbild härom dagen. Peter är Sven-Arnes bror, för den som inte vet. Idag när Peter och Kristina var på väg hit hade deras barn sett fotot och insett att Linda var väldigt lik sin pappa. Barnen hade både pratat om det sinsemellan och i telefon med föräldrarna innan de var framme.

När vi träffade andra geocachare förra helgen bad vi om ett tips på en bra geocachingrunda för den som skall introducera oinvigda i geocachandets ädla konst. Ta geodoggens runda, sa de, så vi tog med oss Peter och Kristina på en promenad uppe på Billingen. Vi tog en multicache i sex steg. Innan vi åkte hem stannade vi till på utsiktsplatsen. Det är mäktigt att se Skövde därifrån när mörkret börjar falla.

14 november
Fredagskväll
Sven-Arne var hemma idag för han var sjuk. Jag skulle en snabb sväng till Mariestad och passade på att åka hem och äta lunch när jag skulle åka. När jag stod i dörren och skulle gå kom lilla Anna-Sarah precis. Jag fick med mig en kasse till Anne och gick. Anne träffade jag i trettio sekunder medan hon fick sina grejor.

När jag slutade för dagen och kom hem så trodde jag att Anna-Sarah skulle vara kvar, men tonåringar är ett flyktigt släkte så hon kunde lika gärna ha varit utflugen igen. Men hon var kvar. Och Anna var också här, men hon åkte till Göteborg efter en stund. Hon skall visst till Anna-Sarahs lägenhet.

Linus var också här minsann, han har lämnat in bilen och skall också stanna här i natt.

13 november
Splittrad
Jag känner mig lite splittrad just nu. Det lär fortsätta ett tag till. När jag tackar ja till saker så ser det lovande ut, jag är engagerad och det är ett spännande projekt, men när det kommer till skarpt läge är det en massa andra saker som också skall fixas och då är det inte lika lätt längre. Jag lär mig aldrig.

12 november
Från massmedia
Lasse Sandberg är död. Det var han med Lilla Spöket Laban och Lilla Anna och Långa Farbrorn. Frid över hans minne.

För övrigt har Anne åkt till Mariestad idag, vilket osökt fick mig att tänka på denna.

11 november
Dystra besked
Volvo Powertrain varslar 580 personer i Skövde. Och på 580 anställda, hur många anhöriga blir det? Undrar hur många det är som inte kommer att sova så gott i natt.

10 november
Simultankapacitet
Jag håller på att träna upp min simultankapacitet. Anne är här. Jag arbetar med ett par protokoll, ett medlemsblad till alla i bostadsrättsföreningen, fakturabetalningar och statistik i excelformat som jag skall lämna in i morgon. Under tiden pratar Anne med mig. Jag har en liten teori om att man måste vara förälder för att ha full simultankapacitet men det är inte vetenskapligt bevisat.

Jag googlade på simultankapacitetför skojs skull, i en paus mellan två sysslor. Det här är hämtat från en traderaauktion:
"Ytterligare en ängel från samlingen. En vithårig ängel med lång vit dräkt. Hon bär på en psalmbok och ser ut att sjunga samtidigt som hon flyger. Vilken simultankapacitet! Hon har en trekantskrok på ovansidan/baksidan som man kan hänga upp henne i fall att simultankapaciteten tryter!"

9 november
Man skall leva lite farligt
Elva cachar hann vi med idag. Eller tretton om man räknar dem vi inte hittade. Den sista tog vi på hemväg till Skövde. Det var mörkt och hade börjat regna. Var letar man bäst efter en cache i mitten av november när det är kallt, regnigt och mörkt?
Jo, på kolerakyrkogården.

8 november
Lördag
Viba Femba och Ulla Skoogh hade föreställning på stan och vi var där förstås. Det är svårt att fatta att de sjunger utan instrument. Det sa jag kanske sist de var i Skövde också.

Likt andra cachare har vi en massa konstiga saker i fickorna. En visselpipa, en nyckelring och ett munstycke till ett alkolås har jag just nu. Nästa vecka är det kanske något annat. En reflex eller ett suddgum kanske.

Efter Viba Femba träffade vi en massa andra geocachare på torget och följde med dem och åt på Orient Palace. Och när vi ändå var ute med GPS-en så tog vi tre cachar nere på stan tillsammans med Sniper, Palmqvist och Macilla.

7 november
Jag ler... bara ler...
Så blev det äntligen fredag, denna tuffa vecka. Bara det var ju roligt.

Ann-Ewa har fått en returbiljett från Irland och hem på söndag. Hon var vid gott mod, trots att resan inte riktigt blev som hon hade tänkt sig. Varje resa är ett vågspel, det är skönt att se att hon faktiskt klarar det. Och Anna-Sarah pratade jag med i telefon i gårkväll ganska sent. Hon var också på gott humör. Det är praktiskt att kunne prata med henne när hon väntar på den sena kvällsbussen vid Selma Lagerlövs Torg. Då är jag inte så nervös för att min lilla tös är på lösdrift i Göteborg och hon är inte så nervös för busliv på stan.

Jag var i Mariestad hos Marianne största delen av dagen. Vid halv fyra stängde vi igen våra datorer, trötta men nöjda med dagens insats.
Anders var på sitt rum och vi gick in med tjugo sidor beslutsunderlag till honom.
Han kramade om oss båda två när han fick våra resultat. Sånt blir man glad över.

Så långt hade jag alltså pejlat in båda barnen och dessutom fått beröm av min chef. Men inte nog med det.

Dagens bästa har jag sparat till sist. Sven-Arne hade en remiss till Öron, som konsekvens av yrselsjukdomen han drabbades av i somras. Läkaren i somras sa det var Menieres sjukdom, att det var kroniskt och att han långsamt skulle bli döv. Och idag hade Sven-Arne som sagt remiss på Öronmottagningen, med hörselprov och allting. Läkaren konstaterade att det inte var som vi befarat utan att det var virus på balansnerven.

6 november
Sammanträde 2
Kvällens styrelsemöte i bostadsrättsföreningen var bland de trevligaste vi har haft. Vi fick mycket gjort, det var strukturerat och tydligt, ärendena avhandlades i god anda och alla fick komma till tals. Så borde mötena vara jämt.

5 november
Sammanträde 1
"Varje stund, var minut, var sekund
Samma konstiga beslut
Det blir fel, slår bakut, allt går snett
men det tar aldrig riktigt slut"

(Lars Winnerbäck)

Men vi överlevde. Vi gjorde faktiskt det. Nu är det dags att gå framåt.

4 november
Flyget
Anne flög till Irland idag. Jag ringde henne när hon satt i avgångshallen.
Ser du nån som ser ut att heta Patrik? frågade jag.
Vad jag vet gjorde hon inte det. Men en vacker dag skall hon hem igen och då kanske hon ser honom.

3 november
Tid
Det är något med att bli medelålders som får tiden att ändra flöde. Det tar bara några timmar, så byter man blad i almanackan. Svosch - där försvann den dagen. Utan att man egentligen visste att den hade börjat.

Märkligt.

Jag får nog försöka fånga den lilla delen av dagen som är kvar.

2 november
Mister man en uppgift står det tusende åter
Jag har klagat på att de har persiennerna nerfällda i kyrkan och att det är fult, fult, fult. Därför får man väl säga att det är mitt eget fel - när gårdagens sjungande var avklarat talade de om att jag skall vara med i arbetsgruppen som skall ta fram en modell på en ljusbärare till kyrkan. Det har kyrkorådet bestämt.
Så går det när man klagar på hur det ser ut i kyrkorummet...

1 november
Alla helgons dag
Det var rejält kallt inatt. När jag skulle plantera ljung till kyrkogården fick jag börja med att ställa krukorna i ljummet vatten i tvättstugan, för de var bottenfrusna. Jag hade tänkt ställa i ordning resten av trädgårdskrukorna också men det var omöjligt.

På vägen från kyrkogården hann vi geocacha lite i Tidaholm också. En av gömmorna var så nära Sven-Arnes gamla lägenhet så man kunde se balkongen. Där har vi suttit och sett varandra djupt i ögonen och lyssnat på vattnets brus. Vi ser fortfarande varann djupt i ögonen, fast inte på den balkongen.

I kväll har jag sjungit i kyrkan. Samuel hade gjort spännande arrangemang på Ted Gärdestad. En av sångerna var nog inspirerad av l'Alba, sånggruppen från Korsika. Stilla harmonier, som vi långsamt förändrade. Den lät bäst när vi stod i cirkel och sjöng, men det fick vi inte göra på minnesstunden.
Till oktober Till december