Kära dagbok...

Till november Till januari 2009
31 december
Nyårsafton
Hilda och Jocke kom hit och åt lunch. Det var roligt! Vi hann ta en geocachingpromenad före maten och hittade den som retade oss härom dagen uppe i skogen. När vi kom tillbaka åt vi. Jag hade gärna gått ut en sväng till efteråt, men tiden räckte inte.

Vid sju gick vi till Inger och Bosse. De hade dukat så vackert i köket, i vitt och silver, det var så fint så jag blev mållös. Eller inte mållös kanske, det ligger inte för mig, men vackert var det. Maten hade sommartema, med grekisk sallad, rökt lax med sparrispotatis och så gino med vaniljglass till dessert. En meny att komma ihåg.

Tack, snälla Inger och Bosse för en trevlig kväll!

30 december
Årsbokslut
Vad har hänt det här året?
Ulla, min äldsta syrra, fyllde femtio i januari. Jag är inte så van vid att ha så gamla syskon men man vänjer sig, kan jag tala om. (Ulla brukar inte läsa här så jag törs skriva vad jag vill...)
I slutet av januari var vi i Stockholm och sjöng gospel i Berwaldhallen. Det var en stor och mäktig upplevelse som vi levde länge på. Nu har vi nyss fått noterna för nästa konsert i slutet av januari. Den här gången är det i konserthuset. Det går inte heller av för hackor.
Jag vantrivdes förfärligt på jobbet i början av 2008. När jag gick hem på fredagarna var jag antingen arg eller ledsen och det förpestade hela min tillvaro. Men plötsligt så vände det, jag fick andra arbetsuppgifter och ny kraft och nytt mod. Vem hade trott det för ett år sen?
I maj var vi värdar på Ingers och Thomas bröllop. Det var ett stort ögonblick och en stor ära. Tack för att vi fick ordna det!
Semestern tillbringade vi först på Gospelveckan i Gullbranna och sedan en vecka på Öland där det var sunkigt i vattnet men varmt. Sven-Arne hade yrsel men - gud vara tack - det var virus på balansnerven och nu är han återställd.
De två första veckorna i september var vi i Italien. Vi hade intensivpluggat italienska i förväg men vad hjälpte det? I norra Italien är man mer van vid turister så när vi talade italienska svarade de på engelska. :-(
Sven-Arne fyllde 60 och gospelkören 20 samma helg i oktober. Det var kalas i dagarna tre. Och så började vi med geocaching, en fritidssyssla som kan ta hur mycket tid som helst.
Jag har varit mycket engagerad i bostadsrättsföreningen. Det har varit ganska turbulent och jag kommer att avveckla mitt engagemang under 2009. Kyrkan och körerna tar tid och jag måste ransonera mig lite.

Och barnen?
David och Greta lever stadigt i Göteborg. David har skjutsat oss några gånger i Göteborg och han kör så lugnt så lugnt. Han passar verkligen till taxichaufför.
Linus är i Oslo och kommer hem emellanåt. Särskilt om bilen behöver fixas, han har bra kontakt med verkstan i Timmersdala. Han är egentligen en rar pojke men börjar han prata politik så är det bättre att sätta sig och lyssna på radio en stund (ni som har varit hemma hos oss vet att det är en omskrivning för något helt annat).
Jakob och Mia pysslar i sitt hus i Ekedalen. Hur det går med varslen på Volvo kan man fundera på men än har han inget fått veta. Det är ju lite oroligt men skall man måla fan på väggen så skall man inte göra det mer än i naturlig storlek. Vi får se vad som händer under nästa år.
Som barn läste jag Rasmus, Pontus och Toker av Astrid Lindgren. Storasyster i boken är kär. De sitter och äter middag och fönstret står på glänt. Utanför står syrenerna i full blomning. "Och doften av syrener blandades med lukten av bruna bönor och stekt fläsk. Det var tillräckligt för att storasyster skulle bli svärmisk" stod det på ett ungefär. Det kunde handla om Hilda, hon är så kär så det pyser ut genom öronen. Det är roligt att läsa hennes blogg och höra henne prata om sin älskling. "Sötisen" kallar hon honom (Hon har en plyschsäl som heter Sälis. Det låter likadant).
I maj följde jag med Ann-Ewa till England, dvs hon var där två veckor, jag var där två timmar innan jag åkte hem. Det var en stor sak, att hon fixade resan på egen hand, att hon till och med klarade att tillbringa en natt på Victoria Station när det inte funkade med nattlogi (fast jag är glad att jag inte visste om det, mammor tål inte den typen av kunskap). Nu i november var hon en sväng till Irland. Den gick också bra. Eller dåligt, det beror på vilket perspektiv man har.
I juni tog Anna-Sarah studenten och flyttade till Göteborg. Att arbeta inom omsorg passar henne som hand i handske och hon kan göra saker på jobbet som hon aldrig skulle befatta sig med när hon bodde här. (Städa, till exempel...) Hon har till och med griljerat skinka. Hon skulle vara i Göteborg till mitten av augusti men är fortfarande kvar.

Se där: Några få rader som kan sammanfatta ett år. Det är ju inte de stora, väldiga händelserna som är livet, utan de vanliga dagarna. Det som inte rymdes i uppräkningen är allt det där andra, alla vardagar med mysli och yoghurt och apelsinjuice, all kärlek och alla skratt. Det innebär inte att det inte finns, utan snarare att det är ett naturligt inslag i alla mina vardagar.

Tänk ändå, vad jag har det bra.

29 december
Vaddå "skaffa oss ett liv"?
Vi såg idag att det har kommit en ny cache i skogen på promenadavstånd hemifrån. Det händer ju inte varje dag precis. Det är lite extra fint att få en FTF, First to find. Den första besökaren brukar komma i gryningen, morgonen efter publiceringen. Jo tjena, tänkte vi, den är ju tagen för längesen när vi slutar jobbet, fast när vi gick hem så var det fortfarande ingen som hade loggat den. Vi tog långkalsonger, pannlampa och ficklampa och gav oss iväg. Men ack nej - en timme senare gav vi upp och gick hem. Fortfarande, halv tio på kvällen, har ingen hittat den. Man kanske skulle ge sig ut en sväng till?

28 december
Söndag
Vi tog en geocachingtur idag. Tolv cachar blev det. Vi tänkte åka via sjön Östen till Mariestad men hamnade i Tibro i stället. Det en vanlig söndag och i morgon skall vi till jobbet igen. Jag tänker emellertid ta sovmorgon för det kommer en hantverkare klockan åtta. Man blir lite avvand på tidiga mornar efter en veckas ledighet och då bör man starta försiktigt.

27 december
Tredjedag jul
Gospelkören har konsert idag. Jag har dock blivit indisponibel och kan inte följa med. Synd, för julkonserten är den roligaste. You can´t win them all.

26 december
Annandag jul
Anna-Sarah och Viktor åkte och Sven-Arnes barn kom i stället. Sambandet mellan händelserna är inte hundraprocentigt klarlagt. Vi bjöd på porterstek och tiramisú. Det var gott. Hilda fick porterkyckling, eftersom hon inte äter oxkött.

I somars när vi var på Öland hade de karaoke på granncampingen en kväll. Det var fasansfullt, har folk ingen självinsikt? Mia och Jakob hade med sig Singstar, en sjungtävling till Nintendo. Heja, tänkte jag, det måste vara lika fasansfullt. Men jag hade fel! Det var ABBA-sånger och spelet var jätteroligt! Jakob och Mia har legat i hårdträning så deras lag vann såklart, men det var nästan bara sånger som vi sjöng varenda rast när jag gick i högstadiet, så jag hängde med rätt bra ändå. Hade de kört pop eller rock i stället så hade jag varit såld.

Nu har de åkt igen och vi har sett det första avsnittet av Selma. Jag har inte bestämt om jag tycker att det var bra eller ej. I morgon har gospelkören julkonsert nere på stan.

25 december
Juldagen
Anne har åkt till Mariestad. Anna-Sarah har varit här och vänt, men hon påstår att juldagen är Internationella Utegångsdagen så hon försvann ganska fort igen. Dock hann hon få sin julklapp innan hon for, så nu kan rimmet avslöjas. Anne fick en Irlandsresa för någon månad sen, det var hennes julklapp. Anna-Sarah hade önskat sig pengar men det är ju inte myket till paket. Därför gjorde jag iordning varsin låda till tjejerna med lite småsaker i, saker som man kan behöva när man bor själv, glödlampor och wettextrasa och diskborste och vaxduksböcker och plåster sånt. Här är rimmet:

"Anne gick på Irland och strosa
och Asa ville att kameran skulle vara rosa
så jag sökte nån annan möjlighet
för att kunna ge båda paket.
Jag gick runt och tänkte här i Skövde
på sånt som jag tror att ni behövde.
Kanske nåt för att minnas adresser och plock
Vad sägs om vaxduksklädda…
Men inte kan du ge bort detta till Anne eller Asa
sa Sven-A när han såg att ni skulle få varsin…
(Hodå, sånt behöver mina flickor visst,
för då kanske de får rent till sist!)
Nu när ni är för långt bort så jag kan inte blåsa på såren
därför får ni trösta er med att det är Pinoccio på’ren
Ja det var väl allt, så nu säger vi me’samma:
God jul och gott nytt år från Sven-Arne och Mamma"


24 december
Julafton
När vi planerade julklapparna rimmade vi på paketen, som vi alltid gör. När vi hade lagt klapparna under granen såg vi att båda hade inspirerats av geocaching. Sven-Arne hade gjort en med en plastburk där rimmet låg. Jag hade virat in en blyertspenna och julklappsrimmet och lagt i en liten smal rulle.

Följande rim hade jag åstadkommit:
"Vi borde hinna Stenplajan och Rosa Huset, Piren och Idas Park
Friaredalen vore trevligt och Klämmestorp om du känner dig stark.
To small, to wide, Amauros och What?
dem tar vi, sen går vi och äter nåt.
Kanske vid Doughnut eller Skogsbrynet eller så går vi hem
vi bor på Elmgrens gata nummer fem.
Sen kan vi ta The bunker, riksträdet och Art,
Ett tjugotal tar vi nog, med lite fart.
Sover det gör vi som sagt på Victoria
Men det är en helt annan historia."


Vad det var? Jamen det är väl uppenbart, en helg på Hotell Victoria i Jönköping i februari, med syfte att svärma, ha det bra och geocacha.

Av Sven-Arne fick jag en pannlampa och en ny ryggsäck. Syftet är det samma - för att geocacha.

Av Anne fick vi ett ljus med vaniljdoft - tänk vilken uppoffring av en tös som inte tycker om vanilj - och en kokbok med nyttig mat som tar högst trettio minuter att laga. Hon hade verkligen tänkt. Fast rimma iddes hon inte, det tyckte hon att vi kunde göra själva. *Fnys* hur gör man det när man inte vet vad som är inuti?

Sven-Arne har haft mig på dagbild tre dagar i rad nu. Det är kärlek.

23 december
Dan före dan
Skinkan är griljerad, klapparna inslagna, granen klädd, frestelsen står på avsvalning och rimmen är skrivna. Deras innehåll kan jag dock inte avslöja, eftersom det finns folk som tjuvläser och räknar ut vad de skall få om jag skriver det här. Sånt vill vi inte veta av.

22 december
Annorlunda dag
Jag hade skrivit in i almanackan på jobbet att jag skulle ha semester måndag och tisdag. Almanackan synkas med telefonen och så - vips - har jag det aktuellt med mig hem. Dessvärre hade jag glömt stänga av påminnelsealarmet så klockan tolv inatt pep den för att påminna mig om att jag har semester...

Anders, min chef, kom med en blomgrupp och den blev jag jätteglad för. Jag mötte honom på gården, när vi var på väg till kyrkan. TV4 skall ha ett inslag i morgon bitti om medlemsantalet i kyrkorna och prästen ville att vi skulle komma och representera församlingen. En timme tog det att göra ett tvåminutersinslag. Det blir intressant att se vad hon klipper ihop.

21 december
Dagen är kommen
Likt alla andra år har vi varit på julkonsert i Falköping. Det regnade och blåste och var kallt som bara den när vi köade, men vi ger inte upp för det! En timme före konserten stod vi utanför kyrkan, precis som alla andra år. När orgel, kör, solister, trumpet, stråkar och församling förenas i Dagen är kommen, då tar vi varandra hårt i handen, Sven-Arne och jag, och sjunger för full hals.

20 december
Juligt värre
Vissa år har vi varit på massor av julbord. Särskilt jag. I år har vi lyckats missa alla så jag bjöd min drömprins till Karstorp på julbord i kväll. Det var sagolikt gott och trevligt och vi njöt av allt. Det svåra var på slutet, när vi skulle sovra på dessertbuffén och insåg att struvor och nougat och apelsinris inte fick plats i magen.

19 december
Fredag före jul
Så var sista arbetsdagen före jul avslutad. Jag tog med mig Laila och åkte till Mariestad och sa god jul till Anders och Suzanne. Nu får skrivbordet se ut hur det vill, nu skall här vara julledigt en hel vecka.

När jag kom hem stod en julblomma på trappan. Den var från Sonja. Vilken kompis!

18 december
Jobb
Jag har kämpat för mycket med IT-frågor på sistone, det märks. Idag skulle jag berätta om Sven-Arne och sa "det finns ingen bugg i programvaran för Make 2.0".

Solens Mat går i repris på torsdagskvällarna. Vi suger i oss bilderna, språket och atmosfären. Må vi snart kunna åka dit igen.

17 december
En vecka kvar
Det är en vecka kvar till jul. Och hur går det med julförberedelserna? Hotack, ganska bra. I kväll har jag gjort Einars kola och försök till nån slags nougatpraliner som verkar bli riktigt bra. Lite mariga att göra men goda. Tror jag, jag har faktiskt inte smakat på dem.

Det var jordbävning i Skåne i går, det värsta på hundra år. Mina föräldrar sov och märkte inget. Jag såg i vår gästbok att det fanns en insamling för att rädda skåningarna. Nu medan jag skrev om det fick jag ett MSN från Arne om att han hade skänkt 50 kronor, men det var tydligen inte till det utan till Musikhjälpen.

16 december
Kommunikationsproblem
Jag har haft en diskussion med Anna-Sarah om julfirande.
Diskussionen kan lättast beskrivas på följande sätt.

15 december
Konsumentupplysning
Vi köpte en sorimentskartong med fem sorters glögg från Dufvenkrook för ett tag sen. Hjortronglöggen har vi smakat på. Den var himmelsk.
I kväll när jag kom hem från det sista mötet med Riksbyggen för i år smakade vi på Amore Vanilj.
Den var ännu mer himmelsk.
I båda fallen har vi druckit dem kalla.

14 december
Lägg på luren!
Mamma hade en väldigt klar morgon. Hon var aktiv och pratade och svarade, det var nästan som förr. Hon bad en bön vid frukostbordet, en ganska lång. Så frågade pappa om hon ville ha mer smörgås (han satt och matade henne) och hon svarade honom.
- Du måste säga Amen, sa jag.
- Amen, sa mamma lydigt.
- Ja, fortsatte jag, för säger man inte Amen så är inte bönen avslutad. Då vet inte Gud att man är klar. Det är som att prata i telefonen, man måste lägga på luren, annars tutar det upptaget när nästa ber.
Mamma skakade på huvudet och himlade med ögonen.
- Okunnigheten är bottenlös, sa hon.

Ett litet ögonblick för mänskligheten.
Ett minne att leva på för mig.

13 december
Rapporter
Vi högg julgranar, tre stycken. En till oss, en till mamma och pappa och en till en fd svåger.

Så gav vi oss ut på cachejakt i Skåne. Den ena hette Astronomvägen, det är den Sven-Arne har på sin dagbild. I min rapport från loggningen skrev jag det här:

"Jag, frugan i Team Floryd, är född någon halvmil från platsen, men trots det har jag skam sägandes inte varit framme tidigare. Professorns hus har jag sett många gånger, min farfar föddes inte långt därifrån. Ibland om söndagarna åkte vi till Holmatorp eller Kraxeboda och drack kaffe tillsammans med farmor och farfar. Då åkte vi förbi Professorns.

Pappa skjutsade oss under luciadagens jakt. Han är 81 och har mycket att berätta. Under kriget bygges huset som torvupplag. Det bröts mängder av torv i skogen. Det var sju ångdrivna maskiner, tio man arbetade vid varje maskin, så det var en stor arbetsplats! Så vitt pappa vet så lever ingen av dem som arbetade där. Betonghuset användes som upplag. En torvbana körde torven till upplaget. Lastbilarna backade intill och torven östes ner genom de runda hålen i golvet. Precis vid huset ser man fundamenten efter vägräcken, missa inte dem. De ser lite "off" ut, mitt inne i skogen.

Så köpte professor Jerlov marken och lät bygga sin gård. Han var professor i gynekologi. Astronomi var hans fritidsintresse. Han hade ett observatorium på gården, han kunde vincha av taket på ena uthuset och se på stjärnor där. Och så byggde han observatoriet högst upp på det gamla torvupplaget.

Sist pappa var där, förmodligen på sextiotalet, fanns fortfarande stjärnkikarröret kvar, om än trasigt."

Nästa cacheträff var vid Bäckabro i Vittsjö. Vi stannade på den stora parkeringen precis bortom järnvägen, vid affären där de sålde mattor på sextiotalet och där det fanns minigolf för sex år sen. Om den skrev jag så här:

"På skolavslutningsdagar i slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet tog en moder med sig sina fyra döttrar på konditori för att fira högtidsdagen. Det var stora tilldragelser, bullar kunde man baka hemma och saft fick man av vinbären på baksidan huset. Men på skolavslutningsdagen som sagt, då gicks det på konditori Sjöstugan, den som ligger uppe på backen.

Sedan dess har frun i team Floryd hunnit gå på konditori med egna barn, och dessa barn har i sin tur flyttat hemifrån och beställer numera in caffe latte i storstäder på alldeles egen hand, ovetande om det magiska i att äta princessbakelse med grön marsipan och dricka hallonläsk en solig försommardag, när hela sommaren ligger som en oskriven bok framför en."

12 december
Skåne
Till Skåne. Resan ner tog sex timmar, men då hade vi hunnit med tre geocachar och ett IKEA. Det var snö hela vägen, det var lite mysigt.

11 december
Knistad
Jag och femtio till från Riksbyggen var på julmiddag på Knistad i kväll. Det var jätteroligt! Maten gick inte av för hackor, det smakade jul men väldigt annorlunda ändå.

Sonja ringde från Göteborg. De har varit inne och mixtrat med hennes hjärta. För att hålla sig lugn bestämde hon sig för att tänka på något roligt. Hon försökte komma ihåg hur alla hennes vänner låter när vi skrattar. Barbro ... Inger ... jag ... Måns ... och så vidare ... och till slut log hon själv, där hon låg på operationsbordet. Och så slutade hon med att säga "Tänk, att jag har så många vänner!"

10 december
Julgospel
Vi sjunger varje onsdag. Jag har en känsla av att uppsjungningen är en pliktgrej, inte något som vi gör för att det skall låta bättre eller för att vårda våra röster.I kväll sjöng vi ett låångt julpotpurri som omväxling. Snacka om julkänsla.

När vi skulle åka hem fick vi för oss att vi skulle plocka ett par retliga cachar. Den ena tror vi att vi har identifierat - men den kändes inte bra att ta som en tjuv i natten. Den andra har vi varit och sökt två gånger utan att hitta den. Idag höll vi i princip i den tre gånger innan vi hittade den - trots att den (när vi visste vad vi letade efter) var fullt synlig. Men nu, som sagt, har vi tagit den.

9 december
Sällskapsdam
Jag har varit sällskapsdam på Sahlgrenska idag. Det gick bra, så länge jag höll mig på avdelningen och inte gav mig ut på egen hand. En gång gick jag för att dricka kaffe, då hamnade jag på plan åtta i stället för entrén. Och när jag hade varit i cafeterian och ätit lunch så hamnade jag i kulverten när jag skulle åka tillbaks till hjärtavdelningen på plan två. Jag hävdar dock att det inte var mitt fel utan att hissarna inte lydde order.

Jag har hunnit göra flera saker på Sahlgrenska. Dels har jag fått se hur ett hjärta ser ut på baksidan, om man filmar det från matstrupen. Det är inte så många som har gjort det, kan jag tala om! Jag har lekt med en elektrisk patientlift som gick i skena i taket (Är det inte taskigt av Sonja att hon inte ville sätta sig i liftskynket så att jag kunde få testa den i skarpt läge?) och identifierat sprutpumpar, C-båge och ultraljudsapparat, samt konstaterat vad var och en av dessa anordningar kostar i inköp. Och dessutom att de borde gå igenom sin skyltpolicy, att sjukhuskyrkans andaktsrum är på tok för litet och att det är diskretare ljud på kallelsesignalsystemet på Sahlgrenska. Se, vilka erfarenheter man kan få när man har semester en tisdag i början av december.

8 december
Måndag
Min jobbartelefon är lite märklig. Om jag kopplar bort den när jag går och fikar så kopplar den inte tillbaka när rasten är över, utan den går över till mobilen. Ibland tar det ett tag innan jag kommer på det. Jag kan tala om att det blir ganksa tyst och lugnt på jobbet när man glömmer telefonen hemma.

Vi köpte ett par julklappar efter jobbet. Dels till mamma och pappa och dels till Hilda. Jajamensan. I år är vi ute i god tid.

Och på tal om ute i god tid så skall jag gå upp tidigt i morgon. V.ä.l.d.i.g.t. tidigt. Tåget till Göteborg går före sex. Jag har tagit ut en semesterdag för jag skall vara sällskapsdam åt en kompis. Att vara uppe vid fem en semesterdag, vem har hört talas om något liknande?

7 december
Himmelen inom
Samuel, vår kantor och körledare, är alla tidsoptimisters skyddsängel. För några veckor sen kom han på att vi skulle sjunga en folkmusikmässa i Matteus den här söndagen. En gång hann vi öva den. Han engagerade kör, musiker och solistkvartett för att vi skulle genomföra mässan idag. Men ack och ve - vinterkräksjukan är inte att leka med! I går föll tre solister och en pianist ifrån. Men skam den som ger sig! Samuel har ett gott kontaktnät och fick ihop folk ändå. Resultatet blev lysande oh väldigt roligt att sjunga.

6 december
Ute i det fria
Det finns en svår cache som vi försöker hitta. Vi vet på ett par meter när var den skall vara men den pekar på ett elskåp och där är den väl knappt? Två gånger har vi varit där men vi hittar den inte. Men vi tog elva andra cachar i stället, och hann ta en ledtråd till den tolfte.

5 december
Fredag
Vi hade heldagskonferens i Göteborg. Jag skall inte säga var vi höll till för det skiner säkert i ögonen på någon. Men jag mötte Nanne Grönvall i dörren när jag åkte hem, så kan ni själva tänka er. Linda som jobbar i Mölndal skall sluta vid årsskiftet. Jag tänkte göra en grej av det och hade tiggt reklamgrejor som jag skulle hålla ett avslutningstal utifrån, men Linda var inte med så grejorna behövdes inte. I stället lämnade jag dem till Brita, som kunde ha dem som priser i tipspromenaden. Vid halv tre smet jag för att hinna med tåget.

Ingemar har gått i pension. Egentligen var det väl det vi träffades för att fira, men vi kombinerade det med en julavslutning för oss som brukar umgås på jobbet. Åtta personer vid bordet, det är ganska lagom i vårt kök och några av dem var redan här när jag kom hem. Sven-Arne den raringen hade åkt hem i förväg och tänt marschaller och ljus, börjat värma glögg och ta emot gäster. En alltigenom rolig kväll, hoppas att det kan bli en tradition.

4 december
Förberett
Jag skulle ha gått på glöggträff i föreningslokalen men jag var för trött. I stället gjorde jag i ordning här hemma medan Sven-Arne gjorde en kall paj, eller om det hette skaldjurstårta, jag är lite osäker på det. Våra lunchsällskap kommer hit i morgon kväll. När vi hade bokat dag så fick jag veta att jag skall till Göteborg i morgon. Det är risk att gästerna kommer hit före mig, trots att jag har aviserat i Göteborg att jag åker hem med tretåget.

3 december
Jeppe på berget
Det var en geocacheträff på berget i kväll. Vi åkte dit, grillade korv och drack glögg, tog de två cacharna som var utlagda och hann ändå till sångövningen.

Anna-Sarah ringde förut idag.
Jag är ledig två dagar i december. Vilken av dem vill du att vi skall fira jul på?
Tja... den första dagen är vi i Skåne så det var inte så svårt att välja.

2 december
Tisdag
Vi är mitt i en stor städupphandling i regionen. Jag håller på att hämta in omdömen och referenser om ett antal städfirmor. Tretton företag och tre referenser för varje. Jag ringer upp, berättar vem jag är och var jag ringer ifrån, att Firma Si och Så har lämnat in svar och angett den jag ringer till som referens. Och så ställer jag mina frågor, de betygsätter på en fyragradig skala och så tackar jag och lägger på - i den bästa av världar.
En av personerna som jag ringer till har telefonsvarare hela tiden.
"Den du söker har telefontid och träffas klockan 9.00."
När jag ringer nio får jag veta att nästa telefontid är 13.30 och då är nästa telefontid 15.30 och på den vägen är det.
En annan har opererat knät och är sjukskriven och en slutade sin anställning i somras.

I dag var det en som berättade om hur nöjd hon var med städentreprenören, jajamensan, nästan högsta betyg på alla variablerna jag frågade om, det var annat med den förre firman, det var ren katastrof. Så var det ett par frågor om avtalet som hon inte kunde svara på så jag fick prata med hennes kollega.
Firma Si och Så? sa hon. Dem har vi inte anlitat på flera år.
Det visade sig att den första jag hade pratat med hade förväxlat entreprenörerna så det var bara att göra om intervjun från början.

1 december
Måndag
Det var ingen toppendag idag. I natt drömde jag mardrömmar som inte ville släppa mig, så jag försökte med mitt specialknep. Jag låg kvar när jag vaknade och förskte skapa en fortsättning på drömmen. Jag behövde komma i säkerhet med barnen, jag hade två barn i femsexårsåldern och en liten på ett år att rädda. Men ettåringen hade tappat sin nappflaska och när jag sprang tillbaka för att hämta den så kom han, tornade upp sig framför mig, berusad, sluddrande och hotfull.

Men nej, jag kom inte undan drömmen och det slutade med att jag fick gå upp och sätta mig i soffan en stund.

Så var det en stor fet rubrik i SLA som inte var så kul. Artikeln var väl iofs saklig men rubriken var stygg, som sagt.

Resten av dagen var ingen höjdare heller men tja... alla dagar är inte på topp.

Till november Till januari 2009