Kära dagbok...

Till maj Till juli
30 juni
Minnen
Så åkte vi vidare mot Orust. Vi stannade till strax utanför Markaryd för att ta en cache. Där finns ett ställe som heter Solhaga, ett semesterhem för synskadade. Så här skrev jag i loggen på www.geocaching.com efteråt:

En gång för länge, länge sedan - kanske för hundra år sen eller lite mindre, i själva verket var det kanske på sjuttiotalet eller alldeles nyss - så fick en nittonårig sommarjobb på Solhaga. Hon var husmor den sommaren, ansvarade för kök och disk och servering tillsammans med några biträden. Kakorna var hembakade, bullarna likaså. Hon försökte tänka i flera dimensioner, på matsedeln två veckor framåt, på inköpen för nästa vecka, på vad som skulle tas fram ur frysen inför morgondagen och samtidigt komma ihåg hur dags potatisen skulle koka på spisen för att allt skulle vara klart i tid för dagens lunch.

Hur många matgäster var det? Trettio kanske? Det var mycket jobb för en nittonåring.

När man är nitton är man tillräckligt gammal för att ta ansvar men för ung för att ta det under längre tid. Efter ett par månader kom hennes mamma, körde hem henne och stoppade henne i säng med en kopp havremust. Det tog ett par dagar innan flickan orkade åka tillbaka till jobbet. När hösten kom och semesterhemmet för synskadade stängde för säsongen fick hon annat jobb.

***

Och nu är hon åter vid platsen, för första gången på mycket länge. Denna gång för att logga en cache.


29 juni
Furutorp
Kalla den Änglamarken eller Himlajorden om du vill,
jorden vi ärvde och lunden den gröna


Vi packade en kaffekorg och åkte ner till sjön och drack förmiddagskaffe.
- Det var väldigt vad mycket sly det har kommit, sa pappa när vi satt där.
Sven-Arne och jag hämtade röjsågen och tog bort så mycket vi orkade. Vi hade en paus på eftermiddagen och fikade med mamma på ålderdomshemmet innan vi fortsatte ett pass till. Resultatet blev bra, tyckte vi. En arborist hade kanske inte godkänt vad vi tog bort och vad vi sparade och Farbror Nisse kommer absolut inte att tycka om det. Han har varit lärare på skogsbruksskolan i Osby och han anser att träd skall gallras för att ge bättre avkasting, inte för att ge vacker utsikt.
- Feled e att ni e för lada, säger han, ni orkar ente gå ner te vanned för å se sjön.

Mamma har haft parkinson i många år, det är jag inte säker på att jag har berättat. Filippa var och hälsade på henne en dag på ålderdomshemmet. De satt och pratade och en bit ifrån satt en dam som är hundratre år.
Efter en stund började hundratreåringen klaga.
- Varför gör hon så? frågade hon.
Faster Filippa gick fram till henne.
- Varför gör hon så? frågade hon igen och pekade på mamma.
- Det är en sjukdom som fungerar så, den gör att man rör sig annorlunda, förklarade Filippa.
- Det är inte roligt för den som skall behöva se på det, sa hundratreåringen.

Det har blivit ett stående uttryck hos oss. "Det är inte roligt för den som skall behöva se på det."

I skogen höll jag i en torr gren i eken medan Sven-Arne sågade. Dessvärre satt det en annan gren bredvid och den lossnade med ett brak och Sven-Arne slog upp ett stort sår i pannan. Det är inte roligt för den som skall behöva se på det.

28 juni
Färden går vidare
Vi packade ihop tältet efter förmiddagsgudstjänsten och åkte i sakta mak till Furutorp. Nu skall vi köra tvättmaskiner och hälsa på mamma och umgås med pappa och skriva loggar på cacherna vi har tagit och så fortsätta vidare upp längs västkusten om ett par dagar.

Bilder finns i massor men de får vänta tills vi kommer hem.

27 juni
Konsertdag
Vi har badat och solat i princip varje dag under veckan. Trots det är badkläderna fortfarande rena och torra, tänk vilken underbart lång och oexploaterad strand det är, när man ogenerat kan sola i födelsedagskostymen!

Så var det avslutningskonsert. Gladys Del Pilar var gästsolist. Anki är noga med att den som skall medverka inte bara får segla in och göra sitt gästspel och försvinna, utan Gladys var med oss på ett övningspass och fick berätta om när hon blev kristen, om sitt liv, hur det var att kombinera resor och att vara småbarnsmamma. En bra stund.

Konserten gick bra och var rolig, men jag gråter floder varje konsert och lika mycket efteråt. Det är en stor känslourladdning och jag behöver debriefing efteråt!

Den här gången gick vi en promenad ner till stranden. Där satt hela gänget från Södertälje och vi blev inbjudna på vin, chips och sällskap. Klockan var en god stund över midnatt när vi kröp till kojs.

26 juni
Fredag
Efter frukost idag hade vi Öppen Scen, det var en nytt påfund för i år. De norska flickorna dansade, det var så vackert och rörande så det var osm att se änglar dansa.
Så var det en jazzsångerska som sjöng Summertime med stor inlevelse och så reste sig Susanne, en blind flicka, och sjöng Amazing Grace.
I once was blind, but now I see... sjöng hon med sin spröda röst. Det var mycket gripande.

Vi hade konsert på torget på eftermiddagen. Inga moln som hotade med regn som de tidigare två åren vi har varit med, det var lyxigt. Å andra sidan har de bytt ljudkille, så de som vill höra texterna på sångerna får väl komma och lyssna i morgon kväll när vi har avslutningskonserten.

Efteråt gick vi en långpromand i Kärleken, en stadsdel i Halmstad. Kärlekens livs heter kvartersbutiken. Bara det är värt ett besök.

Så grillade vi tillsammans med de andra gospelsångarna. Lilla Elsa, fem år, kom och ställde sig bakom Sven-Arne.
-Vill du att jag skall massera dig? sa hon.
Sven-Arne tackade ja och så satte hon igång. Hon var noggrann, knådade ordentligt och var väldigt seriös.
Så var hon klar. Hon ställde sig bredvid Sven-Arne igen.
- Titta här hur mycket pengar jag har fått för att jag har masserat axlar, sa hon och visade två guldtior.
Sven-Arne hade inga mynt i plånboken annars hade hon haft en tia till.

25 juni
Upp som en pannkaka och ner som en sol
Gasolen tog slut så vi fick försöka koka morgongröten i campingköket. Det låter väl enkelt, men inte när man har buckliga trangiaköksgrytor!
Grädden som vi hade till jordgubbarna i går stod i kylväskan. Det såg jag inte när jag började plocka upp frukostvarorna, så jag välte ut den och allt fick en fet gräddhinna. Ett djupt andetag och ta med alltihop till samma campingkök och torka av smörpaket och yoghurt och ägg och ost och syltburkar och kylklampar och diska kylväskan och så tillbaka med alltihop igen.

Till slut kunde vi ändå äta frukost, och vi var klara i tid till övningen trots allt. Vi sjöng en ny sån idag:

I just can't give up now
Come too far from were I've started from
Nobody told me the road would be easy
but I don't believe he's brought me this far to leave me.


Mary Mary har sjungit in den. Den finns här.

I kväll tog vi med oss vin och kex och satte oss på en filt vid havet. Att se solnedgången ihop en stilla sommarkväll, det är romantik på hög nivå.

24 juni
Onsdag
Tyckte jag verkligen att det var kallt för tre dagar sen? Vi vaknar kvart över sju varje morgon av att solen har kommit fram över kyrktaket. På några minuter är tältet kokhett. Idag badade jag i det kalla havet flera gånger och ändå var jag för varm för att orka gå på danspasset klockan fyra. Jag skolkade, gick och duschade och satt i skuggan utanför tältet och vilade i stället.

Pappa skulle komma på besök i kväll.
- Det är inte lönt att du kommer förrän efter sex, sa jag. Vi övar tills dess. Klockan fem var han där. Han satt i skuggan i stolen jag just hade rest mig ur, medan vi gick på stämövning.
Efteråt fick vi mackor och jordgubbar som pappa hade haft med sig.

Medan pappa satt och väntade på oss tittade han på folk som gick förbi. Jag och mina systrar kom förbi flera gånger, i olika åldrar och olika faser i livet, men allihop fanns vi där, bland barn på lekplatsen och konfirmander och bland vuxna. Människosläktet är det samma år från år.

Så kom det en bil när han satt där. En man klev ur och lastade ut en påse och POFF så hade han fått upp sitt tält. Tältet hade fjädrar som gjorde att det fällde upp sig självt. Fiffigt!
23 juni
Tanklöst
Mellan tolv och fyra var det paus och solen stekte. Vi tog badkassen med oss och gick till stranden. Väl där kom vi på att solskyddet var kvar i tältet... men orka hämta det. Vi hade en grund redan från början, så det gick bra ändå.

Kvällen tillbringades i Halmstad med GPS-erna i handen. Kvällen var ljummen och skön, nästan sydeuropeisk. På torget var det storbildsskärm och fotboll. Det var rätt häftigt att höra alla sucka samstämmigt när en boll gick åt fel håll.

22 juni
Gospelmåndag
Vi vaknade av att det prasslade i förtältet. I fjol fick vi in en igelkott och för några år sen var en räv inne och vände i vårt tält. Den här gången var det en kråka. Jag kan tala om att de är STORA när de är inne i tältet!


Vårt gasolkök har sjungit på sista versen ett tag. Nu har vi slutligen pensionerat det och köpt ett nytt. Huajaj, vad det var dyrt! Men snyggt. Och med glimtändare, så man behöver inte hämta tändstickor. Tänk vilken lyx man kan ha i ett tält!

Så samlades vi klockan två med de andra sångarna och satte igång. Många gamla bekanta, några helt nya. Samma sak med sångerna, några gamla bekanta, som Nobody but you och September. Den hade vi i fjol också, tänk att den texten skall vara så hopplöst svår att lära sig.

21 juni
Mot Gullbranna!
När jag var liten hände det några gånger att mamma och pappa åkte på semester utan oss. En kusin passade oss, om inte mormor var i Skåne. De brukade inte åka så långt, pappa ville kunna åka hem och titta till djuren ibland, även om han hade lejt bort skötseln några dagar.

Det kändes som att vi gjorde likadant den här resan. När vi hade lastat in och började åka upptäckte vi att GPS-erna inte var laddade på rätt sätt, så vi vände efter några kilometer och åkte hem igen. Vi hade bestämt oss för att det skulle vara VARMT så gissa om vi frös vid Hestra när det var tolv grader på rastplatsen. Måtte det bli bättre annars räcker inte kläderna vi har tagit med oss.

20 juni
Midsommardagen
Såg ni midsommarfirandet från Läckö slott i går? Det går säkert i repris och finns säkert som reprismöjlighet på svt.se om inte annat. Marie B var med. Hon var söt som en sockerbit när hon stod där i pigdräkten och berättade om Läckös historia. Där satt vi och var glada i hjärtat över att just vi vet vem hon är. Triple and Touch var med. Såg ni han som spelade piano? Han heter Magnus Spångberg och är en av ledarna på gospelveckan i Gullbranna nästa vecka.

Gissa vilka som håller på att packa för att resa till Gullbranna. Pasta och gasolkök och tältpinnar och knäckebröd och badkläder och filtar och campingbord och kameror och GPS-er och dator och radio och strumpor och sandaler och solskyddskräm och batteriladdare och deckare och osthyvel och campingbord. I morgon bitti reser vi och nej, huset är inte tomt medan vi är borta.

Vi har plockat ut grejorna i bilen redan nu, för vid halv sex kommer två av våra barn, eller tre om man räknar Jocke som vår, trots att han inte är släkt med någon av oss. De får entrésallad med grillad haloumi, pestoöverbakad fisk, färskpotatis och kall sås till huvudrätt och så pannacotta till dessert.

19 juni
Midsommarafton
Min drömprins väckte mig när frukosten var klar. Det är en stor lyx att vakna av att det luktar kaffe i lägenheten. Efter frukosten satte jag mig och arbetade. Fyra timmar senare var alla listor, excelfiler och uppföljningsdokument uppdaterade och skickade. Det var med gott samvete som jag stängde av datorn och började fira helg.

Jag är så glad för att kameran har kommit tillbaka från reparationen! Nu kan jag lättare fixa bilder till dagboken. Vi firar midsommar i stilla kontemplation. Ann-Ewa är i Boston, Anna-Sarah i Cork, David i Göteborg, Linus är vi inte säkra på, Jakob är i Riga och Hilda i Ekedalen. På avstånd gratulerar vi dem som gratuleras bör - systersonen Sebastian som gifter sig i Skåne idag och Jakob och Mia som har förlovat sig i Riga.

18 juni
Det var en dag i juni
Ett möte i Göteborg, denna torsdag före midsommar.
Efter en massa dividerande om tider skulle mötet börja elva.
Jag var på plats tjugo över tio, mest på grund av tågtiderna.
Konsulten och projektledaren var på plats när jag kom.

De andra då?
En kom inte över huvud taget för han skulle till Kreta på eftermiddagen.
En kom kvart över elva.
En kom i samband med lunchen och de sista två tjugo i två och kvart över två.
Jag gick kvart i tre. Jag var ju faktiskt den enda som var där när mötet började.

17 juni
Arbete förhindrar många tillfällen till synd
Mariestad förmiddag och Lidköping eftermiddag. Jag hade ett väldigt bra samtal med Brita på eftermiddagen och det kändes bra. Så åkte jag hem och fortsätta med rapporteringen. Mailen har hakat upp sig flera gånger och till slut var jag arg ch ledsen och satt här och grät floder för att det var så tjurigt med alltihop. Vem tror ni måste jobba en stund BÅDE midsommarafton OCH midsommardan för att få ihop kundrapporten som skall vara klar den här veckan?

För att muntra upp mig och för att komma ihåg varför jag håller på med det här krånglet försöker jag ta till mig det som står i Profeten av Kahlil Gibran:

"Och vad betyder det att arbeta med kärlek?
Det är att väva tyget med trådar spunna ur ert hjärta
som om er älskade skulle bära det tyget.
Det är att bygga ett hus med ömhet
som om er älskade skulle bo i det huset.
Det är att så med kärlek och skörda med glädje
som om er älskade skulle äta frukten.
Det är att förläna allt ni skapar en fläkt av er egen ande,
och att veta att alla signade döda
står runt omkring er och ser på."

16 juni
Mölndal och Hjo
Jag var i Mölndal idag för att träffa S. som är vår diskussionspartner på SU. Egentligen skulle vi ha varit två eller tre från oss, men de andra fick förhinder och jag tänkte att då får jag väl klara det på egen hand.

Jag får nog säga att det gick rätt bra. S. är en tuff motpart men saklig och rätt rolig och jag har stor respekt för hans åsikter. Jag skickade minnesanteckningar några timmar senare. Jag skrev Prinsgatan på ett ställe där det skulle stå Torggatan. Han ringde och kommenterade anteckningarna men just det har han nog inte märkt.

I Skövde väntade Inger och Catrin och så for vi till Hjo på tjejträff. Vi satt i Sonjas trädgård den här gången, för det blåste lite över Vättern. Champagne, vätterröding, potatissallad och pain riche och så Sonjas chokladpäron med valnötter till dessert. En trevlig kväll. Nästa gång får vi allt ta det en fredagkväll så att man inte behöver åka hem så tidigt. Bilden är inte så lysande men jag hade fel inställning i kameran så de bästa bilderna gick inte att använda.

15 juni
Home, sweet home!
Det är tidtabellskifte på morgontågen till Göteborg. Jag hörde av Anders att det var fler än han som hade kommit på det lite för sent. Själv var jag medveten om det, man är det när man har Sven-Arne och Hilda i familjen, eftersom båda älskar tidtabeller.

Vad vill du ha för mat? sa Sven-Arne i telefon.
Jag hade ätit på stan i Göteborg och han hade ätit på Karstorp så ingen av oss behövde middag. Det här stod på innergården när jag kom hem.

14 juni
Kyrksöndag
Idag ringde kantorn. Han hade kommit på att det skulle vara trevligt med sång på kvällsmässan. Två präster skulle medverka och båda är goda sångare, en sopran och en bas. Jag och Drömprinsen förstärkte med alt och tenor. Vi övade ett par sånger en timme före mässan och så sjöng vi ett par fyrstämmiga sommarpsalmer som om vi aldrig hade gjort annat. Man blir glad när det fungerar.

13 juni
Lördag
Smält mig till glöd
Som bergen i sagan och solen röd,
älska mig röd om kinder och haka...

Sofia Karlsson

Kommande vecka har jag fyra arbetsdagar. Ingen av dem skall jag vara på kontoret och efter det börjar semestern. Därför tog vi en extra arbetsdag för att få undan högarna. Jag var strukturerad och duktig, skrev rapporter och protokoll, mailade och kopierade och förberedde det jag skall prata om på måndag och tisdag och torsdag och det kändes väldigt effektivt och bra.

I kväll har vi hämtat Hilda på stationen. Hon skall till Ullared i morgon och stannade till för att bomma vår bil. Kvällsljuset var perfekt för fotografering.

12 juni
Sjung om studentens lyckliga dar
Studentdag. Elva grader, regn hela förmiddagen. Tina funderade på om det fanns vita gummistövlar som matchade studentklänningen. Jag undrar om hon hittade några.

Själva var vi på Johans studentuppvaktning ett kvarter bort. Jag kramade Farbror Parker och studenten Johan och mina kusiner Helena och Max och Magnus. Och vid samma bord satt en karl som jag tog i hand och presenterade mig för. Han hette också Johan. Han är också en kusin.

Ridå.

Jag försvarar mig med att jag levde i exil i tjugo år och att Johan har trädgårdsmästeri och sällan är i stugan på tider då folk vill köpa blommor.

11 juni
Barnen
Jag mailade och MSN-ade med Anna-Sarah en stor del av kvällen igår. Hon skickade några bilder. Hon är au pair, vilket den kontinuerlige läsaren vet vid det här laget. Ett av barnen hon passar är ett litet nyfött knyte som väger som en påse vetemjöl. Hon skickade en bild i går. Hade jag inte vetat bättre hade jag sagt att han har Anna-Sarahs mun...

Och så har jag fått ett livstecken från Ann-Ewa, som lyckligen har landat i USA. Tydligen hade det gått bra, förutom med korven som Sven-Arne hade köpt:
"Kom hit relativt oproblematiskt igar kvall amerikansk tid, alltsa narmare fem pa morgonen svensk tid. Nu ar det nio pa morgonen har och jag har precis vaknat av mig sjalv. Amerikansk dygnsrytm ar jattebra!!
Ha det gott! Nu ska vi ata omelett.

Anne

Ps. Halsa tomten att de tog min falukorv i tullen. Den raknas som en halsorisk."


10 juni
Tevekväll
Det är inte så ofta jag tittar på teve. I kväll somnade jag i soffan en stund och eftersom jag är seg som en gammal åsnebiff när jag vaknar efter en slummer låg jag kvar i soffan en god stund. Vid åtta började en Miss Marple-deckare. Åtta minuter in i filmen var det reklampaus. Japp. Inte konstigt att filmen tar två timmar.

Och i andra reklamsnutten, en halvtimme senare, så var det en film från den här sidan. Det är den andra filmen. Det är svårt att låta bli att gråta när man ser den.

9 juni
Sommarkänsla
Det är inte precis varmt ute men vad gör det, är det juni så är det. Sven-Arne, den raringen, hade middagen klar när jag kom hem. Sallad och guccamole med massor av vitlök stod på bordet på innergården när jag kom hem. I högtalarna fanns fjolårets gospelkonsert från Gullbranna och dessutom hade han tänt ljus och lagt en fleecefilt i min fåtölj, har jag det bäst eller har jag det bäst?

Team Sportia har plockat fram årets tält. För den som undrar hur vi bor på våra semestrar så föreslår jag en utflykt till butiken. Eller att ni besöker oss i Gullbranna veckan efter midsommar, när vi är där och sjunger gospel en hel vecka. Vårt tält ser ut som en förvuxen kålmask och nu börjar vi längta efter att sätta upp det igen.

8 juni
Resandefolket
Det finns dagar man vaknar
och ingenting saknar
när livet är liksom en hylla man sett
på IKEA och köpt hem, och den var komplett

(Jag tror att det är Jan Sigurdh, men jag är inte säker.)

Jag skulle på ett möte i Göteborg idag. Det är nu inget ovanligt, det ovanliga var att det var i Slottskogen. Chefsgruppen i Göteborgsområdet har planeringsdagar och jag skulle hålla ett av anförandena. Jag var där i god tid och gick och köpte en kopp kaffe innan jag gick in. Att sitta i solen i Slottskogen med en kopp kaffe och titta på svanar på arbetstid, det är kvalitet! Visserligen var det bara en kvart, men det var en bra kvart.

Ann-Ewa åker till USA i morgon. Det känns sådär, om jag skall vara ärlig, då kan hon inte komma hem om hon blir hungrig. Hon skall stanna en månad. Idag har vi gjort i ordning ett Sweden-kit till killen hon skall hälsa på. Falukorv, Bullens Pilsnerkorv, kaviar, knäckebröd, herrgårdsost och matjesill. I och för sig är nog matjesill holländskt och det är sesamfrön på knäckebrödet men man kan inte få allt. Jag har ordnat tågbiljett och flygbuss, växlat så att hon har med sig 25 dollar i kontanter och köpt en bok som hon kan läsa när hon åker. Längst inne är vi alla curlingmammor.

7 juni
Hemmasöndag
Lite lagom sol och regn, ganska svalt och inga måsten som stressar. En bra dag för hemmafix. Vi köpte en sängbotten för några år sen. När vi fick hem den och skruvade ihop den insåg vi att den gnisslade något förskräckligt. Vi har dragit skruvarna efer bästa förmåga och sängen har fortsatt gnissla lika mycket ändå. Idag tog Sven-Arne hammaren på skruvskallarna och har man hört - sängen blev knäpptyst!

Varje söndag ringer pappa kvart i elva. Då är det slutet på TV-gudstjänsten, han har hört predikan och det närmar sig postludiet. Varför han inte väntar tills gudstjänsten är slut har jag aldrig förstått. Han ringer till Inger efter mig. Det är inte så bra, hon är kantor och hennes högmässa börjar elva så hon har aldrig tid att prata. I vår har jag pratat med pappa om att han borde ha räcke vid trappan på framsidan, han behöver stödja sig när han skall gå ut och in. Nu har han byggt trappräcken, både till stora trappan på framsidan och till den vid lillstugan.
- Man måste ju tänka på hemstjänstpersonalen, så att de inte ramlar, sa han.

6 juni
Nationaldagen
Vi fick operabiljetterna gratis, det berättade jag om igår. Resan betalade vi med rabattkupongerna som vi fick i julklapp av Regionen så det blev ju billigt så det förslog.

Vi gick sisådär 13 kilometer längs Drömmarnas Kaj, runt Olskroken och ner mot stan. Vi tog sexton cachar och hade det bra. Det var inte så varmt, men det regnade inte och det var väl det viktigaste. Det finns gott om statyer och utsmyckningar i Göteborg. Det ser man när man söndagspromenerar i stan och inte är på väg någon särskild stans.

Operan var jättebra! Det var en blandning av klassisk och ganska modern musik. Lite musikalaktigt ibland. Romeos bäste vän blev mördad mot slutet, för den som inte kommer ihåg handlingen i ROmeo & Julia. Då sjöng Romeo "You raise me up", den som Josh Groban och Westlife sjungit in, det var mäktigt! Jag älskar teaterdekor. Det är så häftigt, att de med ljussättning kan förvandla en scen från kyrkoruin till sovrum med fladdrande gardiner, en festsal eller ett slott.

Vi gick en extra sväng på stan efter operan. Det fanns flera öltält i stan, och pubar med stora anslag om kvällens fotbollslandskamp mellan Sverige och Danmark. Jag förstår att det är en särskild känsla att se fotboll ihop om man är många och kan ryckas med av varandra. När vi kom hem slog vi på radion och hörde att Danmark vann med 1-0. Undrar hur stämningen var på pubarna egentligen. Jag är rädd för berusade personer, särskilt aggressiva berusade personer, så det är väl lika bra att jag inte vet hur det lät under matchen.

På tåget på hemvägen satt jag och strök Sven-Arne över pannan och kinderna. Sven-Arne blundade, det var väl skönt, helt enkelt. Just då kom konduktören förbi.
- Hur är det med dig? frågade hon Sven-Arne. Han öppnade ögonen och hon frågade en gång till.
- Mår du inte bra?
Men lilla du, tänkte jag säga, rör du aldrig vid din man?

Och sent på kvällen fick jag kontakt med Ann-Ewa. Hon skall komma hit på måndag men kanske åker jag upp och hämtar henne i Mariestad redan i morgon.

5 juni
Fredag
Så var det fredag. Nu i kväll ringde fabror Tage från Vittsjö.
"Nu har pappa blivit dålig" var min första tanke. Med gamla föräldrar lever man med en latent spänning.

Har jag berättat att vi skall till Göteborg i morgon? När vi var på studentspexet vann Sven-Arne två biljetter till valfri föreställning. I morgon skall vi se Romeo & Julia. En heldag i Göteborg, lite caching, långa promenader och mycket frisk luft skall det bli. Det ser jag fram emot.

4 juni
Födelsedag
Den här dagen för 72 år sedan, dvs den 4 juni 1937, var det premiär för de allra första kundvagnarna. Det var på en supermarket i Oklahoma. I dag på kundvagnens födelsedag åkte vi därför till Coop och veckohandlade.

Det är stort.

3 juni
Funderingar under ett långt seminarium
Det var en man som hade varit missionär i flera år. Så kom han hem och reste runt och berättade om sin tid i Afrika. En gång kom han till sin egen hemtrakt. I bönhuset visade han bilder och berättade fängslande och länge om sin resa.
Så blev det frågestund.
En man i salen reste sig upp och sa:
"Han hade ena syster som va halter. Va ble de å na?"

Vi hade heldagsmöte med Ledningen idag.
I bilen på vägen dit hann jag berätta att jag är från Vittsjö.
- Jasså är du, Lennart på Hjälpmedel är också därifrån, svarade min chaufför.
Lennart på Hjälpmedel var en av dagens talare.
Hans föredrag avslutades med en frågestund.
Jag funderade på om jag skulle fråga var i Vittsjö han hade bott, men jag lät bli.

Jag fick en koncentrationssvacka efter lunch och hjärnan startade en internutredning för att lösa ett av livets stora frågor:
Ett tusen kronor skrivs 1 tkr.
En miljon kronor skrivs 1 mkr.
Men hur skriver man en miljard kronor?

2 juni
Jag vet
Jag vet.
Man skall inte göra så.
Jag var i Vänersborg på eftermiddagen.
Jag la ryggsäcken i kofferten när jag skulle åka hem
och de flesta av mina arbetsredskap låg kvar i väskan.
Jag borde ha stannat så fort jag kom på det
i stället för att bara följa efter bilen framför.
När jag hade svängt i rondellen
kunde jag väl åtminstone ha stannat
men jag fortsatte ändå,
för jag var mitt i ett samtal med Sahlgrenska.

Jag vet.
Det var dumt.
Jag pratade i telefon utan att använda handsfree.

Förlåt.

1 juni
Måndag
Samfälligheten hade årsmöte idag. Jag blev stämmosekreterare, det kan jag väl acceptera för det är sista mötet jag går på. Jag fick en blomma som avtackning, det var väl inte dåligt. Det är dels för året som ordförande i bostadsrättsföreningen och dels för åren innan, när jag satt som sekreterare.

Det har varit underbart varmt dag med. Nu i kväll har vi suttit på innergården och njutit. Enligt väderleksprognosen så skall det bli kallare nu, ordentligt mycket kallare. Det känns inte sannolikt idag men det kanske stämmer ändå.

Till maj Till juli