Kära dagbok...

Till augusti Till oktober
30 september
Hemåt det bär
Från Alingsås, till Mölndal, tillbaka till Alingsås och så hem. Nu har jag tömt väskan och packat ner det sista i nästa vecka. I morgon skall vi stå vid garaget klockan fyra och vänta på skjuts den första biten mot Berlin. Åter på söndag kväll.

29 september
Alingsås
Vi har en tvådagars workshop i Alingsås. Det kunde väl i och för sig kallas arbetsmöte, men det är liksom lite mer klass i att ha en workshop. I kväll har vi varit på stan, för Ljus i Alingsås pågår. Jag kan rekommendera en promenad över kyrkogården för den som har möjlighet.

Jag hade gjort i ordning den enklaste formen av tipsfrågor till middagen. En av frågorna handlade om Winston Churchill. Visste ni att han föddes på en damtoalett?
"Då förstår jag varför det står WC på dörren till toa" sa en av karlarna.

En annorlunda och rolig kväll.

28 september
Måndag
Anna-Sarah skulle till Säve för vidare resa till Irland. Mattias följde med i bilen. Jag tror att Anna-Sarah var lite orolig att jag skulle säga något pinsamt till honom på vägen tillbaka till Skövde men hon hade inte behövt oroa sig. Han somnade ungefär vid Tingstadtunneln och sov fram till Våmb.

Det här mästerliga fotot på Anna-Sarah tog Mattias i går.

Sista avsnittet på Himmelblå har gått på teve ikväll. En underbar serie och slutet borgar för att det skall komma en fortsättning.

27 september
Lite som det brukar ändå
Anna-Sarah och Mattias var här.
Mitt på dan hämtade de Ann-Ewa i Mariestad och när de kom tillbaka åt vi fläsk och löksås allihop.
Så långt var det fortfarande ovanligt.
Nu har jag skjutsat tillbaka Ann-Ewa till Mariestad och Anna-Sarah förbereder det sista innan hon skall åka tillbaka till Irland tidigt i morgon.
Det är inte heller speciellt vanligt.
Men vid nio inträffade det som gjorde det här till en alldeles vanlig kväll.
Sven-Arne började leta efter ett motiv för dagens bild.

26 september
Lördag
Anna-Sarah och Mattias förmerades till att även innefatta Ida idag. Med tre ungdomar som sitter i soffan bland kuddar och filtar, det är nästan som förr.

Sven-Arne har köpt en ny laptop idag. Två laptopar och en stationär dator går det åt för att få ordning på nätverket. Eller vi vet inte om det är tillräckligt men jag håller stenhårt i min jobbardator så den kommer han inte åt.

25 september
Fredag
Möte i Göteborg - hämta Anna-Sarah på andra sidan älven - köra till Skövde - hämta Mattias vid tåget. Nu har vi ätit pizza och sitter och har det bra.

En fredagkväll som inte liknar andra.

24 september
Sammanträdesdag
Chefen inledde dagens möte med att tala om att det är tre månader till jul. Hygglo. Jag har inte riktigt vant mig vid tanken på att det inte är full sommar.

Mötet var på Kaserntorget. Jag hade memorerat vägen dit.
Spårvagn 1,2 eller 6 - kliv av vid Domkyrkan - gå i spårvagnens riktning - nästa gata till höger - stort hus.
Det funkade. Jag gick till fel dörr men annars gick det som smort.

Jag hann med tåget vid fem. I Herrljunga klev Sven-Arne på och så åkte vi sista biten tillsammans. Skönt att han är hemma igen, min drömprins.

23 september
Mutor och bestickning
Jag bjöd på tårta på lunchen idag. Trots det var halva kvar när jag åkte till Mariestad så det räckte till sammanträdet också. Kanske var det därför mötet gick så bra.

I morgon skulle jag till Uddevalla, trodde jag, men det var visst i Göteborg mitt möte skulle vara. Jag hade tänkt hämta Sven-Arne när hans kurs är slut, och så skulle vi åka hem tillsammans i sakta mak. Som en miniutflykt för två, en vanlig torsdag i september. Romantiskt så det förslår. Men som sagt. Mitt möte är i Göteborg så det blir det vanliga tåget i stället.

I kväll hade jag tänkt fixa lite hemma, eftersom lilla Anna-Sarah kommer till helgen. Trötthet och lättja gjorde att ambitionerna sjönk ganska snabbt så hon får väl ta det som det är.

22 september
Tårtmakeri
Jag har varit på tårtdekoreringskurs. Jag fick ganska bra snits på gerbera och rosenblad och kallor och murgröna. Jag var hemskt trött när jag åkte dit men det var roligt och det kändes bra att göra något annorlunda. Sven-Arne skall till Uddevalla i morgon och stannade uppe för att få smaka tårtan innan han la sig. Den stackaren fick vänta till elva innan jag var hemma. Hoppas att han tyckte att det var värt det. Resultatet från kursen finns på Sven-Arnes dagbild.

En god vän blev änka idag. En annan god vän blev farfar. Det är snabba kast mellan liv och död.

21 september
Stilla kväll
Jag har haft en tung dag. Kanske borde jag ha varit i karantän men det lät sig inte riktigt göras. I kväll har jag strukit lite, men annars har jag inte gjort många knop.

Vi börjde titta på "Män som hatar kvinnor" på DVD i kväll. And guess what - 1.40 in i filmen så hakade skivan upp sig. När skall vi se slutet? I morgon skall jag dekorera tårtor och på onsdag åker Drömprinsen bort så först på torsdag kan vi se slutet. Tur man har läst boken.

20 september
Söndag
Gudstjänstvärdar. Sjunga i kören. Val. En blandad dag i kyrkan.
Det var någon som hade frågat Samuel om vi var en stor kör i Ryd.
- Nej, men vi är bra, svarade han.
Det är bra betyg från en kantor.

På TV har jag hört en Becelreklam som var egendomlig. Det var nåt om procent i förhållande till smör, men jag hann inte uppfatta vad det var de sa. Jag gick in på becels hemsida för att leta. Där hittade jag ett test där jag kunde testa hur gammalt mitt hjärta är, i förhållande till min egen ålder. Svaret var att mitt hjärta är två år äldre än jag. Vad har det hållit på med innan jag föddes?

19 september
Brittsommarlördag
Vi tog en pliktskyldig koll på rabatterna, innan vi bestämde oss för att det var väder för att bara njuta på trädgården. Vi har solat och grillat och jag har lekt frisör och klippt Sven-Arne. Men mest har vi solat, denna sköna brittsommardag.

Vi övade på morgondagens sånger en stund. Jag skall vara försångare på en afrikansk sång. inte så svår egentligen, men man skall ju helst komma in med rätt strof på rätt ställe. Wish me luck. Dessutom skall vi vara gudstjänstvärdar och så är det kyrkovalet.

Jag pratade med pappa. I morgon är det De äldres dag i Vittsjö. Han tänkte inte gå dit. Han vill tro att han är bland de yngsta, det är lite förargligt att inse att man nästan är äldst. Och så vill han sitta längst bak i kyrkan och då är det så långt att gå fram, tänk, då ser alla hur illa han går. Då kan de ju tro att han har blivit gammal.
Ja eller hur.

18 september
Fredag
I kväll har det kommit papper om tårtdekorationskursen jag skall gå på tisdag. Det känns lite spännande.

Och på tal om spännande så händer det saker i Vittsjö. MEn nog är det lite märkligt. För det första att två gamla Vittsjöbor patrullerar gatorna mitt i natten - patrullera i Vittsjö - och för det andra att ett säkerhetsföretag inte undrar vad det är som bumpar till när en låda på 200 kg ramlar av transporten.

Ett tillägg lite senare. Annelie skrev på Facebook om småbarn och tidiga mornar. Det här är mitt svar:
"Det kommer en tid när man undrar var de där mornarna tog vägen, när man ser på sina tonåringar och undrar hur de plötsligt kunde bli så stora.
Och sen kommer det en dag när det är helt tyst, när de klarar sig på egen hand, bättre än vad mamma gör.
Man överlever det också.
Man kan ta sovmorgon. Man läser tidningen i lugn och ro, det tar inte en timme att planera en snabb sväng till affären, man kan köpa en soffa utan kamouflagespräckligt tyg och godispåsen ligger där man lagt den. Eller det gör den kanske inte, det finns en man i huset som kan ha hittat den.
Men som princip."

17 september
Småfunderingar
Linus ringde nyss och jag svarade.
- Hallå Farsan, sa han.
Ursäkta, låter jag som en karl när jag svarar i telefon?

Jag kom på en grej på jobbet. Alla kan väl ramsan "Sex laxar i en laxask". Jag har aldrig förstått vad en laxask var, men jag har gjort mig en bild av en sardinburk ungefär. Fast större.
Laxask. Ja, varför inte.
Men idag kom jag på en grej på jobbet som sagt. Det måste från början ha varit en ask, sammanfogad genom laskning. En laskask, alltså. Och eftersom få människor visste vad laskask var så ändrades ramsan med tiden till laxask.

Jag fick 14.800 träffar på Google när jag säkte på Laxask.
På laskask fick jag bara 544.

Nu är klockan kvart över nio. Jag skulle ha ringt till pappa för han fyller år idag, men jag hann inte på dan och i kväll har vi varit på sångövning. Man kan väl inte ringa en åttiotvååring så här sent? Jag får ringa i morgon i stället. Jag tror att jag skall fråga honom om han vet vad en laskask är.

16 september
Onsdag
På fredag kommer min lilla Anna-Sarah till Sverige på besök. Jag har just fått kontakt med hennes irländska bonusmamma, hon tycker att det är tråkigt att Anna-Sarah skall åka men tröstade sig - "10 days won't be long" skrev hon.

Nej, jag är rädd för det...

Det finns en bitterljuv sorg, eller om det är glädje, i när barnen klarar sig själva. Särskilt om de är långt borta.

15 september
Tisdag
Vi har två datorer. En laptop som jag sitter med i soffan och en stationär dator som står i nästa rum. Jag ser även den skärmen från min sittplats i soffhörnet, särskilt när Sven-Arne inte sitter vid den datorn. På skärmen går det ett slumpmässigt bildspel som skärmsläckare. Man kan se bilder och få tillbaka minnen som nästan var bortglömda, vi har ju faktiskt dagliga foton under nästan sex år. Nyss var det en argentinsk tangodansör som vi träffade på Kalmar Slott. Efter det kom ett italienskt berg och nu är det interiören från en spårvagn i Göteborg. Det är många glada känslor.

Och på tal om känslor så pratar min drömprins i telefon just nu. Say no more.

14 september
Höst
Vägen hem var mycket lång
och ingen har jag mött
Nu är kvällarna kyliga och sena.

I våras köpte vi fyra tomatplantor. Körsbärstomater, gula körsbärstomater, plommontomater och svarta tomater. De vanliga körsbärstomaterna är illtråkiga, de smakar inte ett enda någe. De svarta tomaterna var väl OK och plommontomaterna också. Och de gula körsbärstomaterna! De är så goda så när man plockar så går hälften i munnen direkt. De är söta, smakrika, precis lagom fasta och helt ljuvliga.

Solen, som har jobbat övertid ett tag, har nu gått ner på deltidstjänst. Det luktade kallt när vi gick hem från jobbet, så i kväll har jag plockat av alla de halvmogna tomaterna för att vara säker på att de inte står och förstörs där ute vid husväggen. En ansenlig mängd hade jag med mig in, tomater som får mogna klart på ett stort fat i köket i stället. Där ligger de nu och trängs, körsbärstomater, svarta tomater och plommontomater. Men där finns inga gula, de var slut innan jag hade tagit av mig skorna.

13 september
Ryds grottor
Jag var allmän fixare på konfirmationen i kyrkan idag. Jag bar lite stolar, log vänligt åt folk, såg till att ljudet från barnleken inte överröstade prästen och så sjöng jag så högt jag kunde - det var annars lite klent beställt med psalmsången idag.

Hilda och Jocke kom på middag. Efteråt hade vi lite tid på oss innan deras tåg skulle gå, så vi for upp till Ryds Grottor. Sven-Arne svingade sig ut i bråddjupet. Hilda hängde på honom och efter en stund hade Jocke funderat klart och gick ner han också. Själv stannade jag uppe på kanten. Jag menar, någon måste ju kunna ringa efter hjälp om någon av dem ramlar...

Jag har lagt upp några bilder från kajakpaddlingen förra helgen, om någon vill se dem. De finns längre ner på sidan.

12 september
Teknisk oskuld
I lådan i vardagsrummet har vi fjärrkontroller till TV:n, stereon, DVD-spelaren, videon och digitalboxen. Det är mycket förvirrande. Ibland försöker jag svara i någon av dem när telefonen ringer för den bärbara telefonen ser likadan ut den också. Nu har digitalboxen lagt av (en liten parentes - vet ni hur en dator dör? Det finns två sätt. Om inte Den Store Skärmsläckaren tar den så hänger den sig. Det har inget med dagens inlägg i övrigt att göra, jag sa ju att det var en parentes) och vi har tänkt köpa en ny. Någon av fjärrkontrollerna - jag är osäker på vilken - skall snart bytas. Och jag som just har lärt mig använda den förra fjärrkontrollen.

11 september
Fira fredag
Minsann - en dag på kontoret! Jag hann gå igenom mina mail och få struktur på lite uppgifter. På måndag har jag mycket att göra för att hinna ikapp med en massa inlämningsuppgifter, men det skall nog ordna sig. Det är skönt att ha haft den här dagen på kontoret. Jag behövde den verkligen.

Vi åkte hem, åt snabbt som ögat och åkte tillbaka till kyrkan. Vid sju var det Taizémässa. Vi skrattade mycket när vi gjorde i ordning efter mässan. Det var kanske ett tecken på att vi var väldigt trötta, men vad gör det.

I går när jag var i Göteborg hade vi möte om städbudget för Sahlgrenska nästa år. Det är sådana tider nu, då alla som säljer tjänster pratar med våra kunder. Vår kontaktperson på Sahlgrenska inledde med att säga
- Måltidsverksamheten var här förut. De hade med sig fikabröd.
- Jaha, svarade jag. Vi tänker städa rummet efteråt.

10 september
Det har varit en lugn vecka i Lake Wobegon
Det här var en riktigt bra dag. Jag åkte hem såpass tidigt att det blev en arbetsdag på endast nio timmar. I morgon var det meningen att jag skulle ha åkt till Kungälv, men vi hade skrivit olika dagar i våra kalendrar och de väntade mig dit idag på eftermiddagen. Det märkte vi först halv två, när jag stod vid busshållplatsen i Mölndal och då var det så dags. Vi bokade ett telefonmöte i morgon eftermiddag i stället. Hurra för det - annars hade jag inte varit hemma före sju.

Leif och Malte kom över en stund i kväll. Leif har varit på Sri Lanka några veckor och hade mycket att berätta. Vi fick en kartong med tesorter som tack för att vi har hållit hans blommor vid liv. De skall bli spännande att smaka.

9 september
Kul
Idag är det 090909. Det är ju lite småkul i all enkelhet.

I min förtorkade hjärna får det inte plats med så mycket samtidigt. Trots det kom jag på en rolighet när när jag köade i Pressbyrån i Alingsås idag. Plötsligt och oväntat började jag le. Man har inte roligare än man gör sig.

8 september
Fridens Pensionat
De sista dagarna har jag gått och nynnat på en sång av Tomas Boström.

Det finns ett Fridens Pensionat nånstans långt borta,
långt bortom vindarna och ängarna och haven
Fast vi ej ser Gud så finns han ändå nära
för i vårt hjärta finns ett Fridens Pensionat.


Det är vackra ord. Fridens Pensionat. Att paddla kajak på spegelblankt vatten eller att måla föräldrahem, det är Fridens Pensionat. Men håll ut, Karin, snart är september i hamn och då blir det lättare. Så är det sagt och så är det bestämt. Men september är en väldigt lång månad och det är mycket som skall hinnas. I månadsskiftet skall vi åka till Berlin en långhelg. Kanske är det också en form av Fridens Pensionat.

7 september
Arbetsdag
Det är kanske ett observandum när man är helt slut redan på måndagseftermiddagen. Jag slapp eftermiddagsmötet och satt med eget arbete i Mölndal. Jag har suttit med budget och en enkät som skall ut och siffror och förändringar och prognoser och uppskattningar tills mitt internminne sa stopp. Vid halv tre var jag helt slut - fullt på hårddisken så att säga - så jag skrev en lapp till ekonomen och stängde av datorn. Jag tog bussen in till stan och hann med kaffe och en kaka och lite vila innan det var dags att ta tåget hem.

Drömprinsen hade stekt kyckling och dukat och tänt värmeljusen på altanen när jag kom hem. Jag skulle inte klara mig utan honom!

6 september
Mer kajakpaddling
Solen sken från en klarblå himmel och vi tog en tur till före middagen. En halvmil blev det. Vi har blivit lite sugna på att skaffa egna kajaker igen och skall man köpa begagnat så måste det vara bäst på hösten, när uthyrningsfirmorna säljer sina. I en stund av medvetslöshet har vi kikat runt p ånätet efter kajaker. Den sorten vi har använt i helgen är relativt billiga och funkar väl rätt bra för söndagsutflykter. Men två kajaker med paddlar och flytvästar och kapell och ställning för biltaket och någonstans att vinterförvara dem... vi kan hyra kajak för dagsturer ganska många gånger innan vi är uppe i det beloppet.

I kväll har jag sett en bild på Annelies och Nichlas nyfödda flicka, en liten tjock tös på nästan 4,5 kg. Sven-Arne är nöjd, han gissade för flera veckor sedan att Annelie var gravid, eftersom hon var så tjock. Det märks att han är sjuksköterska.

5 september
Kajakdag
När vi kom in i köket var danskarna försvunna, med plastlådor och matpaket och frukostflingor och allt. Det var som att de aldrig hade funnits. Kvar på gården fanns vi fyra, ett skogsmullepar som bara åt ekologiska grönsaker och så ett par som inte sa hej på hela helgen. Jag tror att de inte kunde förlåta oss för klädgalgarna.

Det fortsatte spöregna fram till lunch. Vi hade just bestämt oss för att hålla oss inomhus när det slutade. Vi packade ihop fika och flytvästar och paddlar och oss själva och gav oss ut. Havet var blankt och minsann - solen tittade fram efter en stund. Dryga sju kilometer paddlade vi innan vi var tillbaka. En skön dag!

4 september
Fredag
Ett möte som börjar klockan tre i Borås en fredagseftermiddag, det är ingen höjdare. Regnet vräkte ner, det var kallt och eländigt och mycket folk som skulle med tåget därifrån. Jag stod där på stationen och frös med mina bara ben och var glad när jag kunde kliva på tåget.

I Uddevalla hämtade Sven-Arne upp mig och så åkte vi tillsammans till Rörbäcks vandrarhem. Peter och Kristina var redan där. De hade köpt havskräftor och det var så gott så det var inte klokt. Jag är inte så van vid havskräftor. När jag var barn fångade vi flodkräftor hemma i sjön men som vuxen har jag varken ätit insjö- eller havskräftor så många gånger. Och Sven-Arne har inte tålt dem så bra så då fanns det ju ännu mindre anledning att äta det. En sån här kväll gäller det att passa på!

En stor grupp danskar fanns på vandrarhemmet. Det var en researrangör som hade ordnat långbord och trerättersmiddag och dykkurs och paddling och allt vad det var för sexton personer. Vi blev bjudna på choklad och dessertkaka, kanske som kompensation för att de tog så mycket plats i vandrarhemsköket. Till vår förvåning var de tysta som möss - vem hade trott det om danskar? - och vi fyra väsnades säkert mer än vad de sexton gjorde. Dessutom kom vi inte på hur lyhört det var i logomentslängan förrän vi hade möblerat om och rivit ner klädhängarna och galgarna klockan halv ett...

3 september
Trött
Jag är en listmänniska. Jag har förberedda packlistor i datorn för tältning och italiensemestrar och attgöralistor inför jul och jag brukar planera Drömprinsens födelsedagspresenter och julklappar i flera månader i förväg.

Men så var det ju det här med orken. Det kommer att bli bättre. Jag vet det. Det är september som är värst, med budgetarbete och överenskommelser och kyrkovalet och allting. Sen blir det bättre. Men den här månaden, som sagt, den går inte av för hackor. Det är långa, tunga dagar och jag har svårt att sköta andra kontorsgöromål och hinna kolla mailen och svara på telefonsamtal, för jag är hela tiden på väg någon annanstans.

I morgon skall vi åka till kusten tillsammans med Peter och Kristina. Jag har plockat fram kläderna jag skall ha, men resten av packningen, paj och kaffepulver och lakan och regnkläder och sånt, det får min stackars make göra i ordning. Min hjärna orkar inte med planeringen och min kropp orkar inte packa. Borde jag ha dåligt samvete för att jag låter Sven-Arne göra i ordning allting?

2 september
Tåg
Jag blev intervjuad av en konsult idag.
- Tack, då har jag förstått vad din roll är, sa han när han var klar.
- Då kanske du kan förklara den för mig, svarade jag.

På tåget hem satt jag mitt emot en engelsman. Han satt med en bunt papper och antecknade och hade sig. Så somnade han nånstans i höjd med Alingsås och hans penna åkte i golvet. Jag satt fascinerad och väntade för att se hur lång tid det skulle ta innan han tappade sina A-ark, vi hann nästan till Herrljunga innan de var spridda över golvet. I Falköping steg han av. Jag undrar om han fick med alla arken.

1 september
Sommardag
Där satt jag på jobbet hela dan, först i Trollhättan och sen i Vänersborg. Vid fyra när jag klev ut genom dörren slog värmen mot mig. Ojsan - tjugosju grader, varför har jag jobbat hela dan?

Jag var trött som bara den efter en lång arbetsdag. Fredrik ville åka med till Vara - det var bra för då fick han köra den sträckan och sen gick det ganska fort att komma hem. Efter maten somnade jag i soffan en stund och nu känner jag mig lite piggare.

När jag vaknade var det ett minnesprogram om På spåret. De tog inte med det som jag tyckte var bäst, en vits som Johan Wester sa. Jag tänker inte skriva den för den skall uttalas på riktig skånska. Påminn mig om att berätta den istället.

Till augusti Till oktober