Kära dagbok...

Till september Till november
31 oktober
Alla helgons dag
Strålande solsken och klart och vindstilla. Vi gjorde snyggt på altanen och innergården och tömde krukor och tvättade mattor och... javisstja, jag har fortfarande mattorna i grovtvättstugan, jag skall hämta dem så fort jag har uppdaterat här... la löv runt gladiolus och örtkryddor. Nu får det bli vinter när det vill.

Barnen har varit utklädda idag. Först kom några ungar som Sven-Arne skrämde så att de började gråta! De fick godis och var nöjda när de gick. Vi själva tömde resten av godiset i en stund av medvetslöshet, innan vi gick på kvällsgudstjänsten. Nu när vi kom hem kom en barnaskock till. De får skylla sig själva som kommer så sent, nu fanns det bara clementiner kvar till dem. De fick vara nöjda med det.

Vi fick ett glatt besked, denna sorgens och minnenas dag. Vi log hela vägen till kyrkan och det värmde oss hela kvällen.

(Nu måste jag skynda mig och hämta mattorna...)

30 oktober
Begravningstankar
Kenth begravdes idag. Han drabbades av en stroke för ett par år sen och har kämpat för sitt liv sedan dess, en lång och ojämn kamp. Hans änka ville gärna ha körsång på begravningen och vi två var med och sjöng taizésånger som Kenth tyckte om.

I slutet av begravningen lämnade familjen kyrkan för att följa med kistan till den sista vilan på kyrkogården. Vi andra satt kvar i stillhet i kyrkan och lyssnade på musik och sång. Det var vackert och värdigt och det kändes bra att få en stund för egna funderingar. Det var lite ömtåligt för själen med Kenths begravning för han var obetydligt äldre än Sven-Arne när han blev sjuk. Tanken på att en dag leva utan min drömprins kan få det att göra ont i mig.

Han har lovat att leva tills han blir hundratre, men tänk om han inte håller det löftet?

29 oktober
Osis
Jag skall jobba i Mölndal måndag och tisdag, långa dagar med mycket arbete. Jag har inte hunnit förbereda allt som jag ville ha klart trots att jag har slitit med det hela veckan. Idag skulle jag till Trollhättan och i morgon är jag ledig för att gå på begravning och så är det inte fler arbetsagar innan Mölndal. Det är massor av material som jag behöver använda, massor av utskrifter och anteckningar som jag har förberett. I går när jag packade ihop alla saker från kontoret la jag ner papperen ordentligt i plastmappar i ryggsäcken med den fromma förhoppningen att jag skulle kunna sitta med det en stund i helgen.

Och så var jag som sagt på Städcentralen i Trollhättan idag. Ett ganska långt och väldigt bra möte var det. Nöjd och belåten satte jag mig i bilen och åkte därifrån. När jag hade hunnit till Skara ringde de från städet för jag hade glömt alla mina papper i konferensrummet. Det var så dags att vända om och hämta dem, så de skickar dem direkt till Mölndal så att de finns där på måndag när jag kommer.

Så nu har jag inget material i helgen.
Jag kan inte arbeta som jag hade tänkt.
Vilken otur jag har.

28 oktober
Hos tandläkaren
Jag hade en ny, ung och ambitiös tandläkare på den årliga undersökningen idag. Hon ställde en massa frågor medan röntgenbilderna framkallades.

Röker du?
Nej.
Snusar du?
Nej.
Har du haft besvär av struma?
Nej.
Äter du några mediciner?
Nej.
Hur många huvudmål äter du?
Tre.
Hur många mellanmål?
Ett eller två.
Har du spänningshuvudvärk?
Nej.
Blir du trött i käkarna för att du biter ihop?
Nej.
Är du frisk?
Ja.

Jag insåg att jag var fullständigt normal, medelmåttig och utan några särskilda kännetecken. Om Socialstyrelsen hade rekommenderat den svenska medelålders kvinnan så hade de rekommenderat mig.

27 oktober
Facebook
De mest märkliga saker kan inträffa på Facebook. Idag stod det att Lars och Lena nu är gifta. Vi blev lite förvånade, jag menar, Lena och jag har pratats vid på jobbet idag och hon sa inte ett ord om det.

Jag är lite trött och nere efter en ovanligt seg förkylning. Idag satt jag och räknade på vad det skulle kosta att gå ner i arbetstid. Det säger ju en del. Nu i kväll såg jag resultat av en webbundersökning på SvD:s hemsida.

"Vid vilken ålder är det lagom att gå i pension?! var frågan.
Utfallet var följande:
64 eller yngre 47%
65 25%
66-69 16%
70 eller äldre 11%
Ja, jag vet vad jag hade röstat på...

26 oktober
Ursäkta min enkla teologi
När Jesus pratar om sig själv kallar han sig "Människosonen". I bibeln kallas han "Guds Son". Visste ni det? Vi var i Forum Helena idag och lyssnade på Jonas Gardell. Han pratade i en fullsatt kyrka om sin senaste bok "Om Jesus" och det var mycket intressant och fängslande. Om han förklarade det här med Människosonen och Guds son så missade jag det. Alla gillar inte det han säger, Jonas Gardell alltså, inte Jesus. Eller det är inte alla som gillar det Jesus säger heller. Och visst är han provocerande i vissa delar (Jonas Gardell alltså), men däremellan är han briljant. Sista stycket i boken har jag hört förut, jag tror att han har läst ur boken på Bokmässan. Det är en mycket stark skildring av hur Gud är med den som behöver honom och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna när han läste det stycket.

När jag var liten så fanns ordet "kakor". Det var mammas hembakade. Oftast bondkakor, har ni tänkt på vilken god deg det är till bondkakor? Ibland var det nåt annat gott. Men alltid hembakat. Alternativet var "köpekakor" och det var inte ofta. Nu när vi äter kakor på jobbet eller hemma så är det från Gillebagaren eller Delicato. Alternativet för oss är "hembakade kakor". Det äter man inte ofta. Kanske är det så med "Människosonen" och "Guds son" också, att det är det ovana man beskriver? För oss är Gud som är det ovana. För Jesus var det ovant att vara människoson.

25 oktober
Hemåt
Vintertid, eller normaltid heter det väl egentligen, och även i år var vi bortresta i skarven. Det är komplicerat. Fast jag hävdar att det var bådas fel lika mycket, att vi kom till lunchen fel tid.

Nu har vi kommit hem efter en bra helg. Att kura inomhus med levande ljus när det är regn och höstrusk utanför, det är underbart! Jag tror inte att vi behöver äta någonting den här veckan. Möjligen havregryn och mineralvatten.

24 oktober
Lundsbrunn
Sven-Arne fick en Spa-dag i födelsedagspresent i fjol. Eller han fick två spadagar, för jag fick en också. Vi la till lite extrapengar och fick ett helt dygn. Nu är vi äntligen här.

Jag har fått en lerinpackning och ansiktsmask så jag känner mig som en nyponros. Sven-Arne har fått ryggmassage och är nöjd med den behandlingen. Båda har vi njutit av afternoontea, promenad i samhället, så som folk spatserat genom samhället i hundratals år. När vi kom tillbaka var det dags för trerätters middag. Vi har suttit ner i lugn och ro och ätit och pratat i timmar - varför tar man inte sig tid till det hemma?

23 oktober
Fredag i stillhet
Det finns tydliga tecken på att man har blivit medelålders. Att inte orka åka till Göteborg för att man är halvförkyld, det är en tydlig signal. Och att en trevlig kväll innebär att man halvsover i soffan framför teven.

I morgon åker vi till Lundsbrunn. Åter på söndag.Jag har precis kollat vädret. Det är perfekta dagar för att vila, sitta och mysa och njuta vid stearinljusens sken.

22 oktober
Den här dagen
Den här dagen 1797 genomfördes världens första fallskärmshopp av en fransman.
Etthundratolv år senare genomfördes världens första soloflygning av en kvinna. Hon var fransyska.
Och idag, precis hundra år efter den kvinnliga soloflygningen och tvåhundratolv år efter det första fallskärmshoppet, skrivs också historia.
Idag har nämligen Kyrkomötet sagt ja till vigsel av samkönade.

21 oktober
Två månader till midvinterståndet
Just idag hade jag bestämt mig för att börja i gospelkören igen. Det borde vara ungefär dags att börja öva på julsångerna och dem vill jag då rakt inte missa. Och vad händer? Kören är inställd, just i kväll! På Facebook har vi sjungit julsånger så gott det går - hur bra går det tror ni? - och vi har funderat på att ta fram glöggen som vi gjorde 2007. Har man julsångsabstinens så har man.

Mia och Jakob var här. De fick bröllopsmaränger och Mia blev jätteglad. Då blev jag också glad!

20 oktober
Tandläkaren
Sven-Arne var hos tandläkaren igår. Jag har en tid på torsdag och en i mitten av nästa vecka, såg jag i almanackan. Jag har bytt tandläkare och den nya har jag inte hunnit lära mig namnet på. Jag hade inget minne av att jag skulle till både tandhygienist och tandläkare på kort tid, så jag ringde idag för att kolla om jag hade skrivit fel.

Efter ett förvirrat samtal förstod jag att tiden nästa vecka är till tandläkaren, som förresten heter Jenny. Tiden på torsdag är däremot ett budgetmöte med ledningen för folktandvården i regionen.

Av det kan man lära sig vikten av att skriva tydligt i almanackan.

19 oktober
Närbild
Jag studerade en buss nere på stan.
Hela baksidan var täckt av ett stort foto av Bert Karlsson.
Ett foto på 3x4 meter.
Föreställande Bert Karlsson.
Det var nästan för mycket.

18 oktober
Söndagskväll
Gudstjänstvärdar och så kom Hilda och Jocke på middag. Hilda hade beställt pizza. Eller så var det Jocke som hade gjort det, för att undvika att få äta lax en gång till. Eftersom Hilda inte äter kött har vi ofta lax och det tog tid innan vi fick veta att Jocke inte äter det. Nu vet vi det men han hade ändå föreslagit pizza, som sagt. Sven-Arne fick ett slags siffermemory av dem. Ett roligt spel, vi spelade det två gånger efter maten.

Nu har vi gjort kväll. Veckan är förberedd så långt det låter sig göras. Nu återstår bara att se om förkylningen tänker bryta ut eller inte. Den ligger och lurpassar inne i mig, det känner jag.

17 oktober
Lördag
Jag vaknade lite plötsligt idag. Sven-Arne hade klivit upp, det brukar han ofta göra före mig på helgen. Jag kisade på klockradion, jag hörde svag musik från den. Oj, 10.03, då får jag allt vakna, tänkte jag och hörde att de började prata.
"Sveriges radio P4, klockan är halv nio" sa de.
Jag tittade på radion igen. Det stod visst 100,3.

Vi tog ut cyklarna och åkte en sväng i det vackra vädret. 17 km blev det, en ganska lagom sväng. I kväll har vi varit i Sankta Helena på Bachkonsert. Fyra organister och en flöjtist medverkade, förutom Susanne som är präst. Vi har så underbara musker i den här trakten! Och för den som inte har hört hur det låter när en cembalo ackompanjerar blockflöjt så kan jag tala om att det är underbart vackert.

16 oktober
Livet
Min vän Vonna skrev om ett möte med en gammal vän och om ett minne som gjort ont. Jag kommenterade hennes inlägg men när jag skulle klistra in det här i dagboken såg jag att jag inte var så tydlig. Inte för att jag tror att någon sitter och jämför vad jag har skrivit på olika ställen, men vad vet man.

"Det fina med de där grejerna som gör så ont när de inträffar, är att det är de som har gjort oss till dem vi är nu.

Förra sommaren på gospelveckan hade vi som tema att vi skulle skriva fem ord som beskrev oss själva. Vi klistrade upp alla postitlappar på ett stort ark i entrén till lokalen där vi övade. Jag läste ofta på postitlapparna. På en av dem stod
Jag skulle vilja leva om mitt liv.

Det kändes lite ledsamt.

Han som skrev det berättade efteråt att han inte alls menade så. Han tyckte att han hade ett gott liv och att han gott kunde tänka sig att leva det en gång till."

15 oktober
Minnen
På Plus i kväll har de pratat om råttfällor och musfällor. Här i stan har vi inte haft sådana besvär men innan jag flyttade hit, då skulle ni ha varit med! På landet utanför Töreboda kunde det mesta hända och det är svårt att hålla ett gammalt hus fritt svåråtkomliga utrymmen.

Första gången Sven-Arne skulle sova över satt det en fet råtta på golvet i matrummet. Vi såg den mitt i natten och Sven-Arne fick hämta en sopkvast för att jag skulle våga gå förbi den.
Adjöss, tänkte jag, honom ser jag aldrig igen.
Men tänk, det gjorde han.

Så mitt i det äckliga inslaget om möss och råttor och fällor och gift av olika slag, så var jag tvungen att börja le. Kärlek övervinner till och med råttor på matrumsgolvet.

14 oktober
Klicka inte på bilden
Jag vet.
Det är inget särskilt med min bild.
Inget alls.
Det finns inga dolda budskap,
inga älgar som springer i vägkanten,
inga människor,
inget hus som jag vill visa.
Bara en postlåda och en stolpe.
Det är inget märkvärdigt med bilden.
Det var bara det
att himlen var så hög och klar
när jag åkte hem idag
så det var som att resa
i en dikt av Pelle Näver.
Det är inget särskilt med min bild.
Klicka inte på den.

13 oktober
Jobb, eller not
Sven-Arne stannade hemma för han var febrig. Själv var jag i Alingsås på möte. När jag var klar där hade jag en och en halv timme kvar att arbeta. Jag hade ju ändå datorn med mig så jag åkte direkt hem. Jag hade som ambition att både arbeta och leka Florence Nightingale samtidigt, men när jag hade arbetat en stund och fixat ett par telefonsamtal så sov jag på soffan en hel timme. Omsorgsinstinkten var visst inte så speciellt välutvecklad hos mig.

Hur vanligt kan det här vara i mitten av oktober? Jag hittade plantan på trädgården i söndags.

12 oktober
Måndag
Jag glömde kommentera i går att det var 09 10 11.

Jag har provbakat maränger ikväll, en annan sort än jag brukar. Dessutom har jag provat att göra cappucino med skummad mjölk. Resultatet blev inte hundra, men man får väl träna. Marängerna blev fina däremot!

Jag är på tok för blödig! På nyheterna var det ett inslag om barnpsykiatrisk vård och privata vårdhem. Nu är det ett program om sanatorier. Jag får nog hålla mig till barnprogrammen framöver.

11 oktober
Hurra hurra för Sven-Arne!
Jag brukar planera Sven-Arnes födelsedag långt i förväg och det skall absolut vara något som han inte vet i förväg. Mest stolt är jag över den gången när han fick åka till Hallsberg och övningsköra ett lok, och när vi fick en egen guidad visning av Skara Domkyrka. För några veckor sedan var vi på Onoff och där hade de demonstration av espressomaskiner. Det kändes som den prefekta presenten! Dessvärre fick Sven-Arne syn på min MSN-dialog med vår vän espressoexperten Arne och kom på att jag hade planerat det och då strök jag det ur hågen. Arne skickade kaffekapslar i alla fall, för förr eller senare köper vi en espressonmaskin och då är de bra att ha.

I år hade jag ett långt funderande när jag skulle köpa present.
En resa?
Nej, det skulle bli för dyrt.
En romantisk weekend?
Nej, vi skall till Lundsbrunn om ett par veckor, vi har nyss varit i Berlin och nästan varje helg fram till jul är uppbokad.
Julbord med show, kanske rent av med Peter Apelgren? Eller Middag med bord i Lerbäck?
Det var ganska dyrt. I Göteborg krävde det övernattning och till Lerbäck fanns det bara söndagsföreställningar. Och så var det ju det där med alla uppbokade helger.

Jag köpte en fin ulltröja, två par varma strumpor och en halsduk åt honom. Det var inget dåligt alternativ heller, det var en riktigt härlig tröja skall jag be att få tala om. I morse ställde jag telefonen på väckning och gjorde i ordning frukost på sängen. Först fick han kläderna från mig. Så paketet Arne hade skickat, med alla kaffekapslarna. Och för säkerhets skull, eftersom han nu hade fått kaffet, så fick han en espressobryggare också.

10 oktober
Gospel i Falköping
- Vilken sång är roligast att sjunga? frågade Lars på jobbet en gång.
Jag funderade lite och svarade Oh, happy day.
Det är bara delvis sant.
Oh, happy day är häftig. Jag har spelat den på klarinett och sjungit den i körer hur många gånger som helst och jag blir alltid glad av den. Det hörs ju redan på titeln att man blir glad av den. Men det finns en ännu bättre - Total Praise. Den är inte lika känd, men den är underbar att sjunga. Länken är till Richard Smallwoods skiva. Min favoritinspelning av Total Praise fanns inte på Youtube och jag vet inte om den är offentlig heller. Hörde ni den så skulle ni förstå varför jag älskar den.

Hade ni varit i Falköping idag hade ni också förstått. Vi har sjungit med Anki och Magnus Spångberg idag, både Oh Happy day och Total Praise. Det var en fin och fantastisk konsert på alla sätt och nu är vi trötta och höga på gospel. Det är en underbar känsla att få sjunga med hela kroppen och hela själen. Bilden på Anki är från eftermiddagens övning. Det är inte så enkelt att fotografera en dynamisk dirigent...

9 oktober
Fredag
Det är skönt att det är fredag. I morgon är en ny dag. Klockan nio skall vi vara i Falköping och börja sjunga. Det ser vi fram emot - fast ett par av sångerna har inte riktigt fastnat ändå. Jag har varit lite slö på att öva, tror jag.

Den här länken har jag fått idag. Jag har en vacker dotter och hon har en fin pojkvän.

8 oktober
Rubba inte mina cirklar
Vi har klockradio vid sängen. Den står på Sven-Arnes sida, dels för att han inte tar det som en personlig förolämpning att bli väckt och dels för att han vill lyssna på radio på helgmornar när jag fortfarande sover som bäst. När den tjuter stänger han av den och slår om till radion. Då är det morgonandakten, vädret, en kort information om vad P1 Morgon kommer att handla om och så lyssnar vi på huvudrubrikerna på Morgonekot klockan sex innan vi går upp.

Så långt är vi helt på det klara med att det är en funktionell morgon.

Men så är det mobiltelefonerna. Vi har synkronisering med våra kalendrar båda två, vilket innebär att de möten vi skall gå på får vi en liten påminnelse om en liten stund innan de inträffar. Mina larm brukar pipa en halvtimme i förväg, utom mässan på torsdagar som jag har bara en kvart på. Sven-Arne har två timmar i förväg. Ett möte klockan åtta förvarnas innan vi har klivit upp på morognen. Det stör min morgonrutin. Och varför skall han ha tvåtimmarsinställning? Det är för kort tid för att han skall hinna till Göteborg och för lång tid för att det skall gå att komma ihåg det när mötet sen skall starta. Det är ett mysterium som jag inte har fått någon förklaring på.

7 oktober
Livets mysterium
Liftarens guide till galaxen är en av mina favoritböcker. Den är helt sanslös och skall inte blandas ihop med filmen som kom för några år sen. I boken berättas om en planet som är bebodd av BIC-pennor. Alla engångspennor som försvinner far genom ett hål i rymden och landar på den planeten. Där lever de i godan ro resten av livet. Det är en story man kan fundera på ibland.

Saker försvinner i det här huset. Slickepottar och decilitemått försvinner ibland men brukar återkomma, det är vi vana vid. Det är konstigare att min ena lila gymnastiksko försvann för ett par veckor sedan. Jag har letat överallt efter den. Vi har inte så stor lägenhet och det är ett rätt begränsat antal ställen som den kan ligga på. Och ändå är jag säker på att jag har tagit av mig dem i hallen, där den andra skon står. Varför skulle jag ta av dem på olika ställen?

Sven-Arne är på kören i kväll. Jag har fixat här hemma, bakat sockerkaka och plockat undan lite. Jag hittade det rostfria decilitermåttet som vi använder bara i undantagsfall, det stod längst in i skåpet. I strösockerpåsen hittade jag det vita måttet och när jag tog fram vetemjölet fanns det andra måttet där. Nu är det bara ett som är försvunnet. Det kan ha rest till en annan planet tillsammans med slickepotten för den kom inte till rätta över huvud taget.

6 oktober
Mölndal
Jag jobbade i Mölndal en stund idag. Det var antingen lyckat eller misslyckat, beroende på hur man ser det. Mest lyckat tror jag.

5 oktober
Återhämtning
Vi hade förutseende nog tagit ut ledigt idag. Jag for ner till stan på egen hand. Drömprinsen fyller år på söndag och jag har köpt present till honom. Jag har talat om att han är dödens lammunge om han så mycket som gläntar på min garderobsdörr den här veckan. Vad jag köpte kan jag inte precis berätta här...

4 oktober
Hemfärd
Frukosten på hotellet var rätt bra. Sven-Arne åt vaniljpudding varje morgon. Jag smakade på lite av varje den första morgonen men varken äggröran eller köttbullarna eller prinskorven var några höjdare. Jag höll mig till yoghurt och smörgås resten av helgen. Sven-Arne var tvärt om - han såg fram emot vaniljpuddningen varje morgon.

När vi åkte hem gungade det ordentligt. På färjan från Rostock till Gedser la vi oss mitt i båten vid en vägg och försökte sova en stund. Det var nästan omöjligt att röra sig på båten. Jag hörde några som inte var i så god form, mitt stora tack till den som uppfann åksjukearmbanden!

Sent söndag kväll var vi hemma. Skönt att ha en extra dag ledigt.

3 oktober
Lördag i Berlin
Det är Återföreningsdagen idag. Det är dessutom tjugo år sedan Berlinmuren föll, så det är extra stort i år. Affärerna är stängda, folk är ute på gatorna och hela kvällen kommer det att vara uppträdanden, festligheter och aktiviteter i stan. Särskilt på Brandenburger Tor.

I tunnelbanan fanns fotografier över hur det såg ut under det kalla kriget. Nu är det svårt att föreställa sig hur ödsligt det var runt torget.

När vi hade gått till Alexanderplatz och vidare till Brandenbuger Tor bestämde vi oss för att kolla in järnvägsstationen i Berlin, som alla har sagt är så fantastisk. Det är den också, ljus och luftig och fräsch, en station värd ett besök. Gillar man att se på tåg och människor så är det världens bästa ställe att fika på. När vi var där hittade vi en reklambroschyr för ett tågevenemang i utkanten av Berlin. Vi hade dagsbiljett på kollektivtrafiken - alltså åkte vi dit.
Tågevenemanget har jag gjort ett eget bildspel på, det blev FÖR många bilder på en gång. Klicka på bilden så kommer du dit.

Spårbart i Berlin
I kvällningen kom vi tillbaka till stan. Likt hundra tusen Berlinare gick vi till Brandenburger Tor. En mäktig upplevelse. Fast det var inte allt som serverades i stånden som såg så gott ut...

2 oktober
Berlin
Vi fick en guidad tur genom Berlin på förmiddagen. Det går inte att stå oberörd när man hör om muren och dem som försökte fly. En man dödades i februari 1989, ett knappt år innan muren slutligen föll. I morgon är det Återföreningsdagen. Det visste vi inte när vi beställde resan, men tänk, att vi får vara med om det!

Vi åt lunch på KaDeWe, ett jättevaruhus som Sven-Arne ganska motvilligt gick igenom. På eftermiddagen geocachade vi, tills vi blev frusna av regnet.

Vi köpte med oss ost och kex och vin och hade picknick på hotellrummet i stället. Det var skönt. Ett sketchprogram gick på teve. Jag har aldrig läst tyska så Sven-Arne blev rätt imponerad när jag kunde översätta de tyska skämten för honom:
En man satt på övre däck på en passagerarbåt och en kvinna kom fram till honom.
- Sitter det någon här?
- Min fru skall sitta där, svarade mannen.
- Jasså din fru, när kommer hon då? frågade kvinnan.
- Jag har ingen fru, men när jag får en så skall hon sitta där.

1 oktober
Mot Berlin
Vi var ute vid bilen klockan fyra. Jajamensan. Bara det var en bedrift. Halv fem gick bussen och fem hade vi somnat om. Varje gång vi långreser tänker vi att nästa gång skall vi ta med oss resekuddarna. Vi lär oss aldrig.

Vid halv sex var vi i Berlin. På kvällen alltså, inte en timme efter starten från Skövde. Det byggs överallt i Berlin, jag tror att hela stan är en byggarbetsplats. Vi tog med oss våra GPS-er och gick en sväng. Sex cachar tog vi och såg Alexanderplatz, TV-tornet, floden Spree och Unter den Linden. Tänk att vi äntligen är här.

Till september Till november