Kära dagbok...

Till oktober
30 november
Fars dag
29 november
Fars dag
29 november
Fars dag
28 november
Fars dag
27 november
Fars dag
26 november
Fars dag
25 november
Fars dag
24 november
Fars dag
23 november
Fars dag
22 november
Fars dag
21 november
Fars dag
20 november
Fars dag
19 november
Fars dag
18 november
Upp som en sol...
... och ner som en pannkaka.
Japp.
Jag anses fortfarande pestsmittad.
Vad trött jag blir.

17 november
Fars dag
Jag gick fel idag. Inte så att jag gick vilse, eller bara lite rättare sagt, men jag gick fel på dag.

Det där blev rörigt. Jag börjar om.

Jag fick för mig att det var onsdag idag. På tåget ringde jag till Drömprinsen och pratade mat.
Det måste vara något snabbt idag, sa jag, för vi skall ju åka igen halv åtta.
Vart ska vi då? frågade Sven-Arne förvånat.
När jag förstod att det bara var tisdag fick jag en extra kväll hemma, det var bara att tacka och ta emot.

I Mölndal idag pratade jag med Birgitta, min motsvarighet på Måltider. Vi pratade om jobbet och hur mycket vi hade att göra (det är sånt vi pratar om när vi träffas) och hon sa "Jag skulle vilja ha en vecka 44b". Hon hade hört det i ett stycke som Claes hade läst på ett sammanträde de hade haft. Det jag skrev hade spritt sig, då blev jag stolt!

... och det där med att jag gick vilse. Egentligen gjorde jag inte det. Däremot pratade jag med min chef i telefon så jag gick rakt förbi Regionens Hus när jag skulle dit på möte.

16 november
Måndag
Jag har varit i Mölndal idag. En ovanligt kort dag, jag hann med tretåget till Skövde. Jag var trött som bara den så jag orkade inte arbeta på hemvägen. Det straffade sig så i kväll har jag försökt förbereda morgondagens möten efter bästa förmåga från soffhörnet.

Vi är bjudna på bröllop i januari. Jag vill ha något snyggt att sätta på mig - men de flesta klänningarna i affärerna är svarta och svart är inte riktigt comme il faut på bröllop. Christina och Sven-Arne har erbjudit sig att följa med mig på en shoppingtur, har jag vänner eller har jag vänner?

This is a story to be continued!

15 november
Berättarkväll
Pappa ringde inte som han brukar kvart i elva så jag ringde tiill honom. Han svarade inte. En faster ringde på eftermiddagen för hon var orolig för honom och lite senare fick jag äntligen tag på honom. Han var lite halvrisig men när vi hade pratat en stund och han hade fått berätta ett par historier glömde han nog bort krämporna för då lät han riktigt pigg.

I kväll har vi haft berättarkväll här hemma, det skrev jag ju om igår.
Helena har berättat om sin farfar.
Birger tog med sig sin musmatta och berättade om den.
Leif läste en dikt om sammanträden och hur de växte och bildade utskott.
Sonja lät oss lyssna på en sång som Ylva Eggerhorn har skrivit.
Isabella gav oss ett recept på rostbiff.
Sven-Arne berättade om personerna på några foton från sin barndom.
Jag läste en text som jag har skrivit. En del av er kan ha sett den redan, den handlade om Vecka 44b. Jag skrev den för Hildas gästblogg för ett par veckor sedan.

En väldigt trevlig kväll. Nu gäller det att sova snabbt som ögat för i morgon skall jag ta sexochfemtiotretåget till Göteborg. Ni hittar mig i första vagnen efter loket som vanligt.

14 november
Novemberlördag
Det är den fjortonde november idag.
Det är Världsdiabetesdagen. Och Ostkakans dag. Samtidigt. Kan nån förklara för mig hur det går ihop?

I morgon kväll skall vi ha främmande. Vi har bjudit in några goda vänner på berättarkväll. Åtta vänner som bidrar med en berättelse. Vi håller med te och scones, de som kommer håller med berättandet. Kan det bli annat än en bra kväll?

En fördel med att bjuda hem folk en kväll i november är att det inte märks om man har fuskat med att putsa fönstrena.

13 november
Fredagkväll
Taizémässa och sedan en stilla kväll här hemma.

En av de första kvällarna när barnen skulle sova hos sin pappa efter separationen så hittade jag en bok som jag inte hade sett förut, Broarna i Madison County. Kanske hade den kommit i en fyndlåda på någon auktion, eller så kanske jag hade köpt den och glömt den. Jag läste den och tyckte - ärligt talat - att den var sådär. I kväll har den gått på teve och den var så romantisk och vacker som den bara kunde bli.

Det finns ett brohus i Vaholm, ett par mil norrut. Det känns på något sätt inte lika romantiskt. Det är inte heller lika smärtsamt i verkliga livet, för vi har inte fyra dagar på stulen tid utan ett helt liv tillsammans.

12 november
Julklappar
Årets julklapp är nu utsedd. Det blev en spikmatta.
Sven-Arne är inte så tänd på idén med spikmattor, efter den gången i Skåne förra sommaren när han av misstag ställde sig på en. Jag kan tala om att den typen av ord inte används i vanliga fall i mitt föräldrahem.

Och på tal om julklappar pratade jag med Anna-Sarah härom kvällen. Jag skall skicka ett julpaket till henne.
- Är det något speciellt du vill ha? frågade jag.
- En digitalkamera, betalda skulder och cigaretter svarade hon.
Bra försök.

11 november
Jag minns hur det var förr
Varje gång jag kommer till Planeringsenheten blir jag förvånad över att Lars-Göran sitter på Sonjas rum och att Lars-Åke sitter på mitt. Möjligen borde Sonja sitta på mitt rum och Lars-Åke på Sonjas, men det var inte så lång period. Och för att krångla till det så sitter Leif på Lars-Görans rum och Ingemars rum, det som Maj-Britt satt i ett tag, det står tomt. Var det inte lite bättre förr?

Hon ringde idag, Sonja. Hon har varit på jobbet några gånger och hälsat på men jag har varit iväg nånstans varenda gång. Det har grämt mig lite! Men på söndag har vi berättarkväll här, då kommer hon. Det ser jag fram emot!

10 november
Facebook
Nu är det bekräftat. "Karin och Jesus Kristus är nu vänner" står det. Det är väl inte så dumt att veta, vem man har som vän.

Jag har börjat leta efter flyg och boende för att kunna åka till Irland i början av februari, när Anna-Sarah fyller tjugo. Jag var på väg att åka dit i höst men det fick ställas in. Flyget var inte så svårt att hitta på men boende var krångligare. Nu försöker jag få kontakt med det lilla barnet för att hon skall tipsa oss om var vi kan bo. Vi kommer ganska sent till Irland. Jag funderar på om vi kanske borde sova över nära flygplatsen första natten. Det kan vara rätt bra att bila i dagsljus, första gången man skall köra bil i vänstertrafik.

9 november
Måndag
Det är fridfullt hos Floryds ikväll. Jag skall ta ett tag med lite strykning och Sven-Arne kikar på ett annat bloggprogram, nu när jag vill sluta skriva dagboken i löpande text. Strax skall jag skriva till släkten och ge direktiv om nivå på årets julklappar. Det känns lagom ambitiöst. Jag har haft en rätt bra dag på det stora hela. Jag har suttit på mitt kontor i Skövde, det var varmt och skönt och jag fick arbeta ifred, jag lyckades rädda ett havererat telefonmöte och jag kom ihåg att spara mina dokument innan jag stängde ner dem. Man skall vara glad över den sortens dagar när de för en gångs skull inträffar.

Ann-Ewa har skickat in en kaxig litteraturuppsats idag. Hon hävdar på fullt allvar och emfas att Shakespeare var en tönt och att Hamlet är ytligt dravel som ingen borde behöva läsa. Är det att sticka ut hakan, tro?

8 november
Fars dag
Pappa ringer alltid kvart i elva på söndagar. Kanske är det för att kolla om vi fyra systrar är i kyrkan. Det är stor risk att vi är det, särskilt Inger i Skellefteå som är kantor. Kvart i elva ringer han, som sagt. Tevegudstjänsten börjar tio och vid kvart i elva är predikan klar och psalmen efter också. Av någon anledning som ingen riktigt har förstått så väntar han inte till efter välsignelsen innan han ringer.

Fast idag ringde han inte. Det är Fars Dag och då skall vi ha en chans att gratulera honom i stället.

7 november
Läsning
Jag köpte "Segel av sten" av Åke Edwardsson på Genvåvan för ett tag sen. Fem kronor kostade den. Jag har läst den ibland på tåget och efter hundra sidor började jag känna igen handlingen, så jag kollade i bokhyllan. Jajamensan, där fanns den också. Eftersom jag inte mindes hur den slutade fortsatte jag läsa och insåg fascinerat att jag helt hade glömt hur upplösningen var.

Nu har jag läst ut den. Jag har fortfarande inte förstått slutet så jag kan nog köpa den en gång till om ett par år och börja från början.

6 november
Vem släckte lyset?
Vi gick hem vid lunch idag. Vid två la jag mig i soffan och någon släckte lyset där inne i mitt huvud. Halv fem nånting vaknade jag så sakteliga igen och kände mig som Det är en ros utsprungen.

I kväll har vi varit i kyrkan. Kennet Gärdestad har varit där och pratat om sig och Ted och musiken och Teds sjukdomsperiod och död. En mycket bra kväll, full av insikter och fin musik. Kyrkans ungdomskör sjöng, det var nog första framträdandet för dem. En kväll att minnas.

5 november
Uppkrupen i soffhörnet
I kväll tänker jag inte göra nånting.
Meddelas endast på detta sätt.

Den som vill ha något att läsa kan ju passa på att kolla Anna-Sarahs blogg idag.

4 november
Tjuvlyssnat
Jag hörde en dialog på bussen från Mölndal igår. Idag publicerades den på Tjuvlyssnat.se:

Buss 771 från Mölndal till Göteborg

Några killar ~ 20 pratar om helgen som precis har varit. Kille 1 berättar om en fest han har varit på med mycket utklädda människor, tivoli, dans och mycket sprit.
Kille 1: Vad har ni gjort då?
Kille 2: Vi var mest hemma. Vi gick bara och tände ljus på gravarna.
Kille 1: Tände ljus på gravarna? Vad har det med Halloween att göra?

3 november
Hemresa
I kväll är jag hemma strax före åtta och i morgon skall tillbaka till Göteborg igen. Det känns sådär just nu. Jag är fortfarande på tåget på väg hem. Jag sitter med tre tjejer i tjugoårsåldern och deras två hundar, två stora bestar. Jag törs inte röra mig ur fläcken för då hugger de säkert.

2 november
Göteborg
Tågresan ner till GÖteborg ägnade jag åt att skriva gästblogginlägget till metrobloggen.se/scenen. Bloginlägget skulle handla om något som berör mig, och jag var berörd av en facebookskommentar idag. Jag är inte så utbränd som jag låter i inlägget, det vill jag nogsamt påpeka.

Har man mycket att göra så har man. För att spara tid stannade jag över natt i Göteborg. Det är rätt läckert att gå i gången ovanpå järnvägsstationen och titta på resenärer.

1 november
Novembersöndag
Plötsligt går tiden fortare än vad som var tänkt. Berättarkvällen och Hildas flytt och marängerna och tårtorna och julklapparna måste plötsligt planeras för att hinnas i god ordning. Det stressar inte på något sätt men det skall ju ändå hinnas med. Idag gjorde jag fruktkakor, till exempel. Sven-Arne tycker inte att det är så vidare värst och barnen har inte heller fallit för det, men jag tycker att det är jättegott och det passar dessutom bra till teet på berättarkvällen.

Vi åkte till Karlsborg idag. Vädret var vackert och vi gick en skön cachingpromenad, för Karlsborg är en underbar stad så länge solen skiner. När molnen drog in framemot eftermiddagen blev det jättekallt. Det är då man kommer på hur bra det är att bo inne i stan.

Till oktober