Nu har du kommit till självaste Karins sida.


Jag tänkte först bara prata om mig själv på mina sidor men mina nära och kära tar så stor plats i mitt hjärta så de stod i vägen när jag skulle skriva om annat.
Därför har de fått den här sidan - men det är inte säkert att de håller sig stilla här heller.
Det här är jag.
(Jag hör kanske inte till mina nära och kära egentligen men det är min sida och då gör jag som jag vill.)
Jag tycker alltid att väckarklockan ringer en timme för tidigt, oavsett när den ringer. Jag äter inte gröna marmeladkulor och ska jag cykla så föredrar jag nerförsbackar. Lokalsinnet är inte speciellt välutvecklat men jag är duktig på att hitta svamp.


Och här är min drömprins Sven-Arne.
Gud har begåvat honom med tålamod och en borrmaskin.
Jag uppskattar tålamodet mer än borrmaskinen.

Se så vackra barn - är de inte lika mor sin så säg?
(Jag hade tidigare dessa bilder på Ann-Ewa och Anna-Sarah men fick efter påtryckningar ta bort bilderna. Men dessa var så gulliga så jag har dem faktiskt kvar och hoppas att flickorna inte läser det finstilta)



Och ser man på, där sitter Hilda.
Hon är Sven-Arnes dotter.
Hon gillar fötter.
Mina får hon dock låta bli för jag är alldeles för kittlig.
Jag vill presentera mina föräldrar för er.
Markus och Eva heter de. Må de leva i hundra år. Minst.
Hälsa artigt på dem.