Julbrev 2004

Mina damer och Herrar!

Välkomna till Herr och Fru Floryds första julbrev. Det är ett historiskt ögonblick och vi hoppas att ni känner vilken enastående ära det är att få vara med redan från starten i denna världspremiär. För att rätt njuta av denna händelse bör vissa förutsättningar vara uppfyllda. Du bör sitta i bästa fåtöljen. Är det svalt så lägg en filt över knäna. (Är du hos Karins mamma och pappa på Furutorp så öppna för all del fönstret så att det inte blir så varmt.) En kopp te passar bra. Och julmusik! Glöm inte julmusiken. O Helga Natt med Jussi Björling passar bäst. Eller Håkan Hagegård. Fast Jussi är bättre. Mandelskorpor till teet. Eller ett pepparkakshjärta. Sådärja. Nu är vi redo. Allt är klart och väl förberett. Vi låter ridån gå upp för detta första julbrev. Ta nu någon hårt i hand så far vi iväg till… Floryds.


* * *


Det där var en pampig inledning, tyckte vi. Resten av brevet är inte lika väl förberett eller regisserat. Härifrån och resten av brevet kör vi utan manus och regi och då kan det gå hur som helst.

Så här i slutet av året kan vi se tillbaka på ett år fyllt av stora glädjeämnen, stora händelser och stor lycka. Det är svårt så här efteråt att minnas vad man har gjort men vi skall i alla fall försöka rekonstruera en del.

I februari åkte vi till Dalarna. Karin var i Gagnef och tittade i bönhuset där mamma Eva bodde under uppväxten och så åkte vi skidor några dagar. Karin har aldrig åkt slalom förut och grät och svettades första dagen men lärde sig stå på benen och var riktigt duktig efter några dagar. Sven-Arne har åkt många gånger tidigare och fräser nerför alla backar som en ny Ingemar Stenmark. Det var en resa som gav mersmak.

Vid Kristi Himmelsfärdshelgen reste Karin till Oslo med systrar och föräldrar. Det var en härlig resa med mycket god mat och trevligt umgänge. Det är inte så ofta som familjen träffas så länge i taget och det var en upplevelse i sig själv att kunna åka allihop.

Sven-Arne paddlade längs Tidan i juli tillsammans med Hilda. Paddlingen genomfördes i regn och rusk med små matkontroller, utkörda till strategiska platser av Karin. Det var svårare att paddla än man kunde ana. I synnerhet att paddla i sjön Östen, som är så vassbemängd att åns in- och utlopp inte syns från en kanot. De lyckades dock ganska bra och efter fem dagar hämtade Karin dem. Då satt de i ett cykelskydd på skolgården i Ullervad i spöregnet.

Men störst av allt var vårt bröllop och bröllopsresan till Italien. Det var en fantastisk fest med våra nära och kära. Tack, alla ni som gjorde dagen till en så strålande högtid för oss! Ett extra stort tack till Maria med familj som lade ner otroligt mycket arbete för att göra det till en oförglömlig dag. Och eftersom vi inte är bortskämda med utlandssemestrar var det en stor upplevelse att tillbringa två veckor i Italien. Maten, folket, naturen, historiens vingslag, havet och värmen, katolska kyrkor och alla sevärdheter, det var enastående. Har vi berättat om den lufttorkade skinkan och om våra frukostar nedanför fontänen vid Maria Maggiore i Rom?

Men det finns smolk i glädjebägaren även detta år. Karins pappa fick en allvarlig påminnelse om att han måste ta det lugnare och Sven-Arnes pappa avled i september efter en kortare tids sjukdom. Curt är begravd i minneslunden i Tidaholm där även Sven-Arnes mamma ligger.

Även i det lilla har det hänt en del. Vi skapade en hemsida under året och i höst har vi flyttat. Inte så långt men det är tillräckligt att flytta över gården för att man skall bli trött i armar och ben och för att allt skall komma i oordning. Nu har vi kommit någorlunda i ordning men vi letar fortfarande efter fjärrkontrollen som inte har kommit fram när vi har packat upp våra kartonger.

Sådärja, mina damer och Herrar! Det var alltså Herr och Fru Floryds första julbrev. Med det vill vi tacka för det här året och sända dig stora och innerliga önskningar om en God Jul, ett Gott Nytt År och ett fantastiskt 2005!

Kramar från Sven-Arne och Karin